Höft/ryggskada som långsamt fortsätter skada kroppen efter 2 år, hjälp (långt inlägg)

Hej,

Jag skriver detta inlägg som nu ett av de sista sakerna jag kan komma på att göra för att hitta något som kan hjälpa mig. Det kommer vara ett långt inlägg om en skada jag ådrog mig för 2 och ett halvt år sedan som börjat ställa till det riktigt ordentligt i min kropp nu. Jag har vart på otaliga läkarbesök, försökt åtgärda med 3 sjukgymnaster, gjort flera bilder och undersökningar, men alla inom vården bara slår ut med händerna.
Mitt tillstånd blir sakta värre och därför försöker jag nu bredda vad jag gör och därför skriver jag detta inlägg. Kanske kommer någon se detta och känna igen något, kanske föreslå något att testa, kanske kommer någon rekommendera en klinik eller behandlingsmetod.

Jag kommer fetmarkera saker som jag personligen tror är extra viktiga, då jag ändå efter att ha levt med detta i över 2 år nu märkt vissa tydliga mönster (samt att jag kommer skicka runt detta till olika kliniker så jag vill ha lite struktur).

Först börjar jag med lång historia kort:

För två och ett halvt år sedan skadade jag höften i samband med att jag körde ett par st prova-på-Thaiboxnings-pass. Något som både min sjukgymnast och läkarna avfärdade som ”ingenting” har idag lett till extrema överbelastningar i hela kroppen, där ryggen har tagit sån stryk att jag knappt känner min blåsa längre, jag har förlorat runt 20 % av känseln i underliv (jag är kille), mekanismen för avföring fungerar inte lika bra som förut och jag kan få väldiga kramper i ryggen, samt känselbortfall i benen. Förutom det har jag väldiga överbelastningssmärtor i vänster ben (den sidan där höften skadades).

Den långa historian där jag är väldigt utförlig för att beskriva min symptombild:

Lite bakgrundsinfo om min kropp, där allt kommer spela in vidare:
jag är född med vänsterbenet lite längre än det andra, som gjort att benet har ”vridits” lite och böjt sig för att längden ska jämna ut sig. Detta har gjort att hela vänster benet är lite, lite snett och vissa ben sticker ut smått, smått onaturligt. Står jag med tårna rakt fram så är vänsterknät böjt inåt tydligt. Jag behöver vinkla foten utåt litegrann för att vänsterknät ska peka rakt fram. Detta är förmodligen också anledningen till min ”snaping hip” på vänster sida som jag haft hela livet, samt att jag i princip aldrig kunnat sitta med bena i kors (skräddare) mer än 10 min utan att få smärtor. Att öht sitta på marken har gett mig väldiga problem, då jag aldrig kan finna en position där jag faktiskt sitter rakt, utan jag sitter alltid högre upp med ena höften, snett med benen osv. Men detta har sällan stört mig i mitt liv, det är helt enkelt så min kropp varit.
Samt att jag har en lätt skolios på vänster sida rygg.
Jag har också sen jag tagit körkort för 10 år sedan sett ett mönster där jag kan ibland, direkt efter bilkörande och beroende på hur sätet har varit inställt, ha känt ett starkt ”hugg” runt kota L3/L4/ischiasområdet, som varade i 1-2 sekunder efter att jag ställt mig upp. Ju mer jag suttit likt en ”squatposition” (rumpan längre ned än knäna) desto mer troligt att detta hände. Det kanske var runt 3-4 gånger per år denna smärta inträffade på tiden jag åkte bil väldigt, väldigt mycket, innan skadan.

Allmänt har jag tränat på gym (blandning av seriös träning med PT och ”jag tränar bara för att hålla igång”) i ett par år och kunnat gå lååånga promenader utan problem.

Vad som hände och hur det har utvecklat sig:
September/oktober 2020:
Jag skulle prova om kampsport var något för mig. I thaiboxning sparkar man med ena benet och med andra benet stödjer du dig och ”vrider” för att få momentum (rörelsen liknar typ när man ska in i en jacuzzi, när man tar upp och går över med ena benet).
Jag körde 3-4 ganska intensiva pass med nästan uteslutande träning av sparkar. Det sista passet jag körde märkte jag vid uppvärmingen att jag hade lite ont i höften. Jag tog det med tränaren men enligt henne berodde det på att ”jag var stel och det kommer gå över”.

Jag körde passet och vid ett tillfälle märkte jag att något ”knäpptes” i vänster höft. Jag TROR det var när jag stödde mig på det benet och gjorde en ”vridning”. Det gjorde inte alls ont och jag fortsatte träningen.

Men när jag kom hem hände det något. Jag skulle in i sängen, tänk er rörelsen att man sitter i bilen och går ut med ena benet, men tvärtom. Då kom en extremt vass smärta precis nedanför höftkulan, det kändes bokstavligen som att en liten del av benet ”öppnade sig”. Smärtan var så stark att jag skrek, men den höll endast 1-2 sek.

Jag la av med all träning för ett par veckor. Men direkta dagarna efter att skadan hände började kroppen bete sig väldigt annorlunda och flera olika symptom började:
- Jag beskrev tidigare i ”bakgrundsinfo” att jag sen jag tagit körkort flera, flera år tidigare kunde vid sällsynta tillfällen känna en huggande smärta på vänster sida rygg vid L3/L4/ischias direkt efter bilåkande. Detta började istället hända väldigt frekvent, kanske 1 gång per 10 bilfärder jämfört med 3-4 gånger per år, samt att det kunde hända efter att jag suttit i bilen 10 minuter i jämförelse med tidigare då det krävdes flera timmar. Det tillkom också helt plötsligt ont i knät i samband.
- Nästintill likadan smärta som ”efter bilkörande” började jag helt plötsligt känna när jag la mig i sängen på rygg, precis vid tillfället när ryggen la sig mot sängen så det ”tryckets” mot..
- Direkt efter uppgång från sängen på morgonen kunde jag ha onaturligt ont i knät som försvann efter att jag gått runt i några sekunder.
- När jag gick ut från bilen, av från cykeln, in i jacuzzin eller när jag helt enkelt stod och laga mat och vred på kroppen/vänster benet så kunde jag känna samma smärta som när jag skulle in i sängen dagen skadan inträffade, mycket mindre intensiv dock. Helt enkelt när jag vred benet till ytterläge eller när jag snabbt skulle vända mig typ.
- Ont i vänsterknät när jag skulle ta av mig skon efter promenad (?!). Konstigt? Ja jag vet men det var så extremt påtagligt så det fastnade i minnet.


December 2020-Maj 2021
Inledande veckorna efter skadan körde på taktiken ”ta det lugnt och försök vila bort det”, som inte blev bättre alls. Så jag sökte vård och fick göra både röntgen samt MR ganska fort. Bilderna visade ingenting och jag gick till ortoped1 som avfärdade allt då jag inte hade ”mycket ont” och bad mig träna.
Dock står det i i MR ”som bifynd noteras en anomali på nedersta fria kotnivån i ländgryggen, där det dels finns misstanke om vänsterkonvex hållningsanomali dels asymmetri med större transversalutskott på vänster sida som ledar mot övre ytan av sakrum”.

Så jag börjar gå hos sjukgymnast i januari 2021. Vi fokusera på övningar ”lokalt” både för bålstabilisering/styrka(eftersom jag nämnt smärtan runt ishias/L3/L4) samt på lokala övningar för höft stabilisering/styrka. Generellt bedömer sjukgymnasten att jag kan träna som vanligt så jag börjar styrketräna som jag gjorde innan skadan.

Något jag märker är att när jag t.ex. gjorde knäböj så jobbade ljumsken/insida lår på det skadade benet extremt mycket mer än tidigare. Det var som att hela baksida lår/rumpa inte ens jobbade när jag gjorde benövningar, jag fick inte träningsvärk alls där. Jag sa det till sjukgymnasten men när hon gjorde ”tester” på styrkan tyckte hon det inte var några problem med hur baksida lår/ben fungerar så jag fortsatte.
Förutom det, när jag gjorde ”rodddrag” med vikt, så märker jag när jag ”håller emot” med benen mot plattan gör det att jag får ont i höften. Som att benet trycker mot höftkapseln på ett sätt som gör ont.

Runt april-maj börjar jag flagga för sjukgymnasten att jag inte känner någon förbättring alls så vi börjar ändra lite övningar och experimentera med annat.

Juni 2021

I början av juni åker jag till landet med några kompisar. Det är en bilresa på 4 timmar nonstop vi gör. När vi är framme går jag ut ur bilen och är som vanligt beredd på en svår smärta runt ischias/L3 och knät men till min förvåning känner jag ingenting. Men, närmsta minutera/timmarna efter att ha gått ur bilen märker jag att jag går runt och spänner mig väldigt, väldigt mycket i hela bålen och gör det hela dagen.

När jag går in i sängen den dagen och lägger mig på rygg får jag samma smärta som senaste månaderna runt ischias/L3/L4, men den är så extrem stark att hela min kropp hoppar till. Det är bokstavligen som att jag får in kniv instucken i det stället. När smärtan lagt sig så försöker jag sova.

Men, när jag lägger mig på vänster sidan händer det något: hela mitt bålområde börjar låta, som att det ”knakar” och det känns som att senor, muskler och hela strukturen ”krampar ihop/möblerar om”. Jag vet inte exakt vad jag ska göra så min första insikt är att inte lägga vikt på den sidan så jag lägger mig på höger sida. Samma sak händer – senor, muskler och hela bålen börjar ”krampa” och ”knaka” och det känns som att hela strukturen ändrar sig. Från den dagen slutade all form av smärta runt ischias/L3 och knä i samband med bilkörning eller vid sängdags/morgon.

Inom någon dag/vecka händer något mer: jag står och ska plocka ut disken ur diskmaskinen. När jag böjer mig ner ”hugger det till” runt ischias/L3 området (inte alls på samma sätt som tidigare, detta var annorlunda). Jag väntar någon sekund och börjar plocka in disken igen – men då märker jag: jag böjer mig ner annorlunda. Det är svårt att förklara, men bara närmsta minuterna märker jag att hela tyngdpunkten skiftat i min kropp: när jag tar på mig skorna böjer sig hela min kropp annorlunda, när jag går ner på huk böjer jag mig annorlunda, när jag torkar mig efter ett toalettbesök böjer jag mig totalt annorlunda. Återigen, som att hela tyngdpunkten skiftat och kroppens rörelsemönster ändrats.

Närmsta dagarna börjar jag också märka att min mage börjar bete sig annorlunda – jag börjar bli gasig i magen på ett helt annorlunda sätt än tidigare. Det kunde också ”bubbla” smått i magen, verkligen minimalt som att det var luftbubblor där eftersom det kom tryck mot magen. Framförallt vid liggande kändes det helt enkelt som att det var luft som behövde släppas ut, inte att jag behövde prutta. Pruttarna lät annorlunda också, verkligen som att det inte var pruttar utan endast luft som skulle ut. Tänk er typ när man var liten och stoppade in handen under armhålorna och gjorde ”pruttljud”. Det lät mer så än hur det hade låtit tidigare i mitt liv och det luktade inget.

Jag berättar allt detta för min sjukgymnast och hon föreslår att nu byter vi till de allra ”snällaste” bålövningarna hon kan komma på.

Jag fortsätter träningen. Under ett träningspass när jag anstränger bålen /ljumsken/höften får jag någon sorts muskelspasm/ryckning i benet (övningen jag gjorde var att jag hade benen uppe på en bänk och låg ner med kroppen på rygg på marken och skulle lyfta bålen med bäckenet). Jag tänker inte så mycket på det då liknande hänt mig tidigare i livet vid rehabilitering av en annan skada, så jag kör på.

När jag lägger mig och ska sova den natten börjar benet rycka/få en muskelspasm med jämna mellanrum. (Vid ett läge där jag kommer träffa OrtopedNr3 ett par månader senare lyckas hon förstå vad det här var och återskapa det: det var piriformis-muskeln som på något sätt kom i kläm. Ryckningen jag fick i benet den gången var identisk med vad som händer när man trycker på piriformis-muskeln) . Återigen tänker jag inte så mycket på detta då det påminde mig om en skada från tidigare i livet, men från den dagen började jag få denna ryckning i benet 10-15 gånger varje natt innan jag somnade.

Jag berättar det för sjukgymnasten men hon rycker på axlarna lite och vet inte riktigt vad hon ska göra. Vi ändrar träningsupplägget återigen – vi börjar istället fokusera på att göra enkla basövningar som ämnar att helt enkelt stärka upp hela min kropp, men detta är något jag ger upp efter 1 pass då jag märker att kroppen är annorlunda nu. Jag kan plötsligt inte göra en marklyft med vikten jag brukade ha som uppvärmning några månader tidigare – det kändes som att kroppen helt plötsligt belastade på ett sätt så att vänster knät höll på att mosas under vikten, samt att smärta runt ischias/L3 tillkom i samband med marklyften.

I mitten av juni säger min sjukgymnast att hennes kompetens är slut och att hon tyvärr inte kan hjälpa mig mer.

Jag lägger träningen och alla försök till att åtgärda detta på is, för trots allt hade jag ju inte några svåra smärtor och det störde mig inte så mycket i vardagen då jag ändå kunde gå längre promenader, cykla och mycket annat. ( Här undrar man kanske vad det var som var felet då egentligen. Framförallt så påminde denna ryckning/muskelspasm i benet, som var med mig varje natt, om att något inte stod helt rätt till. Förutom det så kände jag ju hur som helst fortfarande att baksida lår/rumpa inte fungerade helt klockrent, bland annat när jag gick i trappor. Vid sporadiska tillfällen vid att gå ut ur bil, vrida mig, gå av från cykeln eller liknande kunde jag känna samma smärta i höften eller rygg, annorlunda än tidigare men det fanns.)

Juli 2021
Jag påbörjar kontakten med vården ”på nytt” och blir skickad på en ny magnetröntgen.
Magnetröntgen visar: ”en tunn drygt 1 cm lång, högsignalerande strimformad siglanförändring, subkondralt i främre mediala delen av acetabulum på vänster sida, fynd som kan tala för broskdelaminering. För övrigt ses oförändrat bilateralt normalt utseende i höftleder, musklatur och mjukdelar. Sammanfattningsvis, misstänkt delamineringsskada i vänster acetabulum”.

Jag blir remitterad till ortoped för utredning om operation behövs (jag hamnade hos 2 ortopeder under hösten och båda hänvisar mig bara till träning).

Jag åker också iväg på en veckas semester. Första dagarna åkte jag mycket el-sparkcykel och gjorde det på kullerstensgator. Det märktes verkligen att ryggen tog stryk av detta horisontellt runt L3/L4, då det började smärta ganska mycket runtom hela det området, så jag lugnade mig med sparkcykel åkandet. Annars var det mycket promenader. Mot slutet gick jag runt en hel del i stan och ryggen tog riktigt mycket stryk igen, det var verkligen en skärande känsla runt L3/L4 området. Under dagarna märkte jag hur jag börjar tappa styrkan runt nedre ryggen och börjar spänna mig och ta i mer och mer med övre delen av ryggen.

Dagen jag kom hem från semestern slänger jag mig ner i sängen för att ta en powernap. Och då händer något. Jag märker att första gången jag på riktigt ”slappnar av” i kroppen sedan ryggsmärtorna några dagar tidigare. Då släpper väldigt mycket av styrkan i nedre rygg och jag blir otroligt spänd i hela överkroppen, ungefär från bröstryggen upp. På den nivån att hela min nacke spänner sig så mycket att jag börjar få väldigt mycket lock för öronen och tinitus. Men framförallt: ”ryckningen” som jag hade i benet flyttar sig nu till vänsterhanden. Också när jag sover, exakt samma mönster. Till det tillkom också, som förmodligen beror på nackspänningen, att jag fick lite utmaningar med spatiala förmågan – jag kunde missa vattenglas med några milimeter, ibland gå in i en vägg eller vifta med armen på ett sätt så jag slår till något för att jag inte uppfattade vart det var någonstans i förhållande till mig.

Något tydligt som hände inom någon dag (och varför jag är helt säker på att detta har med ryggen att göra) är när jag vaknade en dag och låg på sidan. Helt plötsligt kände jag en svår, svår smärta i bröstryggkotorna, ni vet den smärtan där man nästan ”ser” insidan av sin kropp och kan visualisera vad som händer för det är så tydlig. Det var som att en kota i bröstryggen ”klickade” på något sätt och exakt samtidigt kände jag en stark strålning/avdomning från det stället ut i vänster armen och ända ut till lillfingret och ringfingret, som höll i 1-2 sekunder. Från den dagen kunde mina armar, också endast vid liggande, börja domna av, vid 99% av fallen var det dock endast bara ut till lillfingret och ringfingret.

Förutom det fick jag också intrycket att allmänt ryggen blev mer skör. Att gå på hårt underlag skapade en ”stöddämpningseffekt” i hela ryggen. Man skapar ju ”vibrationer” i kroppen av att trampa och det blev helt plötsligt som att hela ryggen, upp mot nacken började ta stryk av helt enkelt att gå. Ju hårdare underlaget (och beroende på vilka skor jag hade) desto värre. Detta ledde till väldigt mycket spänningar i nacken också.

Något som också blir ett tydligt mönster under den tiden var att jag kunde ofta på morgonen efter att ha legat på sidan, känna lättare smärtor i buken och runt bröstryggen. I princip på samma ställen där jag hade ont i ryggsmärtorna, men på ”framsidan” av kroppen. Det är som att ryggen ”tryckte på” framåt.

Jag söker vård för detta och eftersom det är svårt att ge en så detaljerad förklaring på en 15-20 minuters besök så tycker läkarna att detta kräver en neurologisk undersökning och jag blir skickad på det, samt får en remiss för en MR för halsrygg (mest fokuserade läkarna på ryckningarna/muskelspasmerna).

Augusti 2021 – November 2021
Ryckningarna/muskelspasmerna fortsätter, men de börjar sprida sig till hela kroppen. Började med att istället för att endast vara i benet/handen, så gick det över till att kunna vara enstaka fingrar som lyfte eller vred sig, kunde vara en hel muskelgrupp som började skaka i några sekunder. Detta tog helt sjuka proportioner ett tag, där jag ibland kunde bli väckt av att hela mitt bäcken hoppade till, nacken kunde rycka starkt åt ett håll (eller ett annat), hela muskeln kunde börja vibrera på nästan vilken del av kroppen som helst, benet kunde hoppa till, båda benen kunde hoppa till samtidigt, båda armarna kunde hoppa till, handen kunde hoppa till, ja ni hör. 90 % av alla ryckningar skedde när jag låg ner. De två incidenterna jag minns som mest tydligt:
Jag stod upp och höll på att läsa ett brev, helt plötsligt känner jag hur en muskel enda från nacken ner till tummen börjar spänna sig och tummen börjar långsamt, av sig själv, böja sig bakåt. Jag försöker böja den tillbaka men det är så starkt så det fortsätter. Efter någon sekund slutar det.
Den andra händelsen (detta hände 2 ggr) var när jag skulle ta en powernap. Jag lägger mig, försöker somna på sidan och vips – hela min kropp hoppar efter 2-3 med full kraft upp i luften, precis innan jag somnar. Jag vet, det här låter helt sjukt, men det är exakt så det var. Båda gångerna skedde detta när jag låg på sidan och det var tydligt att ”kraften” kom från bäckenet. Det var som att det är någon nerv som blev inklämd runt bäckenet/nedre rygg och för att ”frigöra sig” så skapade det denna reaktion i kroppen (och det är ungefär så jag tolkar att alla dessa ryckningar har uppkommit, eftersom de började i exakt samband med händelsen jag beskrev tidigare, där hela strukturen på min bål skiftade).

Jag får gå på en neurologisk undersökning där de kopplar in trådar och skickar in stötar, samt stoppar in nålar på 2-3 delar av kroppen för att kolla reflexer (typ). Ingenting avvikande framkommer.


Jag påbörjar en ny omgång sjukgymnastik med en ny sjukgymnast. Med denna sjukgymnast upptäckte vi att det är ljumsken som tagit mest stryk av allt detta.
Generellt fanns det några övningar där jag kände ”hm, den här kändes ok”, bland annat en där jag ligger på sidan ena benet böjt mot marken, medans andra tar man upp för att träna ljumsken (alltså från marken till luften), men under 2-3 månader så bytte vi stora delar av träningschemat ungefär var tredje vecka då det ALLTID resulterade i att ljumsken, knät, höften eller ryggen började felbelastas och göra ont, under tiden jag gjorde övningarna samt direkta timmarna efter – annars var jag i princip smärtfri.

Att sitta i bil var fortfarande problematiskt, efter på sin höjd en halvtimme började jag få ont i höft och rygg runt det området jag nämnt flera gånger nu, samt att stickningar/avdomningar kunde börja komma i ben/rygg, så jag undvek att åka bil.
Generellt så märkte jag att liknande beteende fanns ofta om jag satt på ett sätt i t.ex. en pall, stol eller bänk med rumpan lägre än knäna. Att sitta på det sättet (med rumpan nedanför knäna, typ på väg mot en squat position) är vid skrivande stund fortfarande problematiskt för mig och fortsätter vara.

Under hösten gjorde jag också MR Bröstrygg samt Nedre rygg som jag fick tjata mig till –
Bröstrygg: Diskarna lätt degenererade. Ett antytt högersidigt paramediant diskbråck. Th4-Th5 och ytterligare några antydda diskbuktningar några nivåer. Ett 6 mm dyoty hemangiom i kotkroppen Th3.
Ländrygg: Diskret vänsterkonvex lumbal skolios. Diskarna höjdbevarade men antytt degenerativt dehydrerade. Conusspeten är belägen i höjd med Th12-L1. Misstanke om lys i bågen på höger sida L5.
Jag fick rekommendation om att fortsätta min sjukgymnastik, samt att jag gjorde DT för en misstänkt lys, men exakt allt avfärdades och jag fick rekommenderad fortsatt sjukgymnastik.



December 2021
Här började jag märka mindre aktivitet på ryckningarna. Förvisso berättade jag om dem för min sjukgymnast och fick lite övningar som skulle stabilisera min nacke/rygg som verkade hjälpa lite, men det var verkligen marginellt.

I mitten av december satt jag på jobbet. Stolarna där var inte optimala då jag ofta kände att jag kom lägre ned med rumpan. När jag ställer mig upp och börjar ”stöta” med fötterna mot marken, känner jag hur ryggen tar emot stötar, följt av en extrem smärta i bröstryggen, varefter hela min rygg låser sig totalt. Att överhuvudtaget vrida på huvudet en centimeter åt vilket håll som helst var väldigt smärtsamt och svårt. Detta började bli bättre redan dagen efter och det tog 3-4 dagar innan det var helt borta.

Julen 2021 spenderades i ett hushåll där jag satt ofta med tryck mot L3/ischias och sov i en säng som inte var jättebra. Strax innan nyårsafton satt jag på bio och började känna stickningar i penis. Det var inga ”långvariga” stickningar, utan mer som att det kom korta ”vågor” från penisroten ut mot toppen. Kanske 1 var femte minut. Min första tanke var att åka in på sjukan direkt (naturligtvis hade jag fått sen tidigare reda från läkarna vad ”röda flaggor” inom ryggsmärtor är) men då jag kunde kissa, hade inte några känselbortfall och inte andra problem så väntade jag med det i 2 dagar.

Väl på akuten händer inte så mycket mer än att läkaren trycker lite på ryggen men det konstateras att ”jag behöver träna, hela livet”. Jag får också rekommenderat att om det inte blir bättre inom 1 månad så ska jag söka mig till vårdcentralen.

Januari – juni 2022

Jag går tillbaka till min sjukgymnast och berättar om detta och vi börjar fokusera mycket på rygg och bål med enkla övningar.

Och det börjar bli värre relativt tydligt under januari-februari. Under närmsta månaden börjar jag få känselbortfall av penis som kommer och går (inte jättekraftiga bortfall, säg att jag tappade kanske 5% av känseln under halva dagen, sen kom det tillbaka. Det kom och gick). Jag fick sporadiskt känselbortfall i benen, och under någon vecka hade jag ganska mycket strålning/stickningar runts anus.
”Vågorna” av stickningar runt penis slutade efter ett tag och istället började en ny sorts ”stickningar” i penis. Det kändes som att det ”yttersta” lagret av penis var klar med sina stickningar, känseln hade gått ner kanske 5-10 % ”helt” och stickningarna började ”röra sig inåt”, som att det var ett lager innanför den innersta huden som började få stickningar, också som kom och gick.
I samma veva började något hända med avföringen – jag märkte att efter jag varit på toaletten så behövde jag närmaste 2-3 timmarna gå och torka mig flera ggr. Det är som att allt inte riktigt kom ut och sedan så fortsatte det långsamt, långsamt tryckas ut. Jag blev mer uppmärksam när jag gick på toa och började märka svårigheter med att ”trycka ut allt”, jag fick verkligen jobba. Ofta så kunde jag inte trycka ut allt, utan behövde gå och torka det som kom ut närmaste timmarna.

En MR görs i februari på ländsgryggen.
Resultat: Spondylolys i pars interarticularus av kota L5 på höger sida. En lätt vänsterkonvex skolior med vertex i L3-L4. Fyra fria lumbala kotor och en övergångs lumbosakral kota med pseudoled mellan transversala utskott och sakrum på vänster sida. Denna kota benämns L5. Liksom vid föregående undersökning ses lätt facettledsartros i nedre längdryggen, dock inga diskbrpck eller nervkompression.

(jag blir här skickad till neurolog och rekommnenderad fortsatt träning).

Mönstret här var att jag upplevde att det inte alls blev bättre av de övningar jag fick från sjukgymnasten. Tvärtom, ofta sekunden efter övningen kunde jag känna känselbortfall i bäckenet, underlivet, rumpan. Smärtor i knät eller höft och ljumske ackompanjerades ofta. Den enda gången jag kände att jag ”medvetet” gick från känselbortfall till ”få känseln tillbaka” var när jag jobbade stabiliserande med ryggen i vardagen, t.ex. att gå med matkassar i båda händerna.

Runt april kände jag första gången en hyperaktivitet i blåsan. Det var ganska tydligt då jag vid sittande position kunde behöva gå på toaletten kanske 5-6 gånger på 30 minuter och varje gång med full fart på kissstrålen. Denna hyperaktivitet i blåsan kom och gick lite grann under ett par veckor innan den slutade, då började känselbortfallen i underliv igen varvat med stickningar. Sen hyperaktivitet igen ett par veckor, sen stickningar igen, sen ännu mer förlorad känsel, etc etc...

Förutom det kände jag annat som ”började”: Jag fick mer och mer överbelastningskänslor i båda benen (men framförallt vänsterbenet) och i hela bäckenet. Smärtorna var INTE långvariga, de höll ofta i sig endast någon sekund. Ofta var det i samband med att jag ställde mig upp, eller efter sömn. Kunde känna mig spänd runt bäckenet och knäna ofta efter sömn. Fick olika sorts kramper och sendrag i benen.
De sporadiska smärtorna runt ischias/L3 fortsatte, fortfarande väldigt ofta i samband med att jag reste mig, var ute och gick. Det kändes ibland (och gör det fortfarande) som att det är en ”lös” del som sitter där.

Sjukgymnastiken hjälpte inte alls, så jag blir skickad på en ”second opinion” på stället jag gick. Kvinnan som undersökte mig gjorde exakt samma bedömning som den nuvarande sjukgymnasten och alla andra jag hittills träffat, ”Du måste helt enkelt träna bäcken/rygg”. Alltså blev rekommendationen det som faktiskt inte hade hjälpt något alls hittills efter sammanlagt ett år (jag skulle nästan hävda att det blivit värre av träning), så jag bestämde mig för att bara lägga allt på is.

Neurologisk undersökning gjordes och jag citerar vad kvinnan jag träffade vid 2 tillfällen sa, ”det finns inte minsta tecken på att dina besvär är neurologiska”.

Juli -augusti 2022
Jag gick till en ny husläkare som skickade mig till ännu en ortoped, ortoped3, den som upptäckte att det var piriformis-muskeln som blev inklämd och därav de initiala ryckningarna i benen.
Jag genomgick en facettledsblockads behandling hos denna ortoped, men egentligen så var både hon och jag lite frågande för varför vi gör detta – hon sa ju från början att facettledsbehandling gör man i smärtbehandlingssyfte och det är inte så att jag har någon ihållande smärta. All smärta jag haft har hållt i sig på sin höjd 1-2 sekunder och kommer relativt sällan (förutom den enda gången när min rygg låste sig som jag skrev om tidigare). Så när facettledsblockaden inte gav något resultat (vilket inte är så konstigt – instruktionerna var att jag skulle känna efter hur det känns med smärtan efter sprutan, smärtan som jag alltså inte hade före sprutan..) så skickade hon tillbaka mig till min husläkare.
Jag började också få lite problem med att kissa förutom den hyperaktiva blåsan – jag kunde ibland ha en väldigt svag kisstråle. Remiss skickades till urolog 2 ggr, båda gångerna avslogs det.

Jag gick på en utredning hos en smärtbehandlings klinik som heter Bragé – återigen lite frågande varför då denna är mest inriktad på smärta, smärta som jag knappt har, men där tyckte dem att jag inte kvalificerade mig för att gå hos dem, men de rekommenderade en sjukgymnastklinik som jag började gå hos.

September – november 2022

Hyperaktiviteten på blåsan började under hösten bli lite, lite värre, framför allt när jag låg ner med böjda ben (alltså, låg ner med kroppen och bena i en ”triangelposition”). Detta är en av anledningarna till att allt pekar på att det är rygg för min del. Jag kunde gå i 2 timmar utan att vara kissnödig, lägga mig ned på rygg, böjja benen och inom 2 minuter kände jag stickningar i underlivet och behov att gå på toa. Och detta kunde upprepas 5 ggr på 20 minuter. När jag ställde mig upp försvann nästan all kissnödighet.
Känselbortfallen i underlivet började också bli ännu värre, framförallt när jag låg ner. Jag kunde ibland ligga ner och känna hur penis känns lättare och efter att jag ställt mig upp så känner jag hur den väldigt tydligt blir tyngre inom några sekunder.

Jag påbörjade sjukgymnastik på tredje stället och eftersom jag nu förklarade min historia noga gjorde vi allt extremt, extremt enkelt. Nu jobbade verkligen inte vänstra baksidan – jag kunde i princip inte göra en övning där hela benet ska jobba och jag inte börjar anstränga ljumsken något extremt då den tar över hela jobbet. Det fanns EN övning vi hittade där jag på ett väldigt fokuserat sätt kunde försöka få kontakt med bakre lår muskeln, men det var marginellt. Jag är inte ens säker om jag faktiskt ens fick kontakt, det enda jag minns är att jag på något sätt jobbade och lyckades koppla bort ljumske, men helt ärligt så kändes det väldigt mycket som att jag jobbade med knät istället. Det var ju liksom inte minsta lilla träningsvärk jag fick i baksida lår/höft.
Förutom det började vi också försöka få till övningar där vi kunde stabilisera upp ryggen – men det var extremt svårt. Nästan alla övningar vi prövade var när jag låg ner : och jag upptäckte ett mönster att nästan all form av ”jobb” med bålen, även om det innebar att jag flyttade eller justerade positionen, eller försökte stabilisera ländryggen med en millimeter så sattes det igång stickningar i underlivet eller runt rumpan.

Det fanns dock en övning vi fick till där jag faktiskt kände att ”ok, här har vi något” (det är svårt att kalla det här för övning, men):
Jag skrev tidigare att min kisstråle hade blivit svag. Jag berättade det för min sjukgymnast och skulle visa att när jag kissar så behöver jag jobba med bäckenet ganska mycket där jag försöker få ”momentum” i hur jag spänner musklerna för att få ut kisset.
Hon märkte då att jag böjer kroppen på ett sätt så att bäckenet kommer fram och överkroppen böjer sig bakåt. Så vi började träna på att jag helt enkelt skulle stå upp och böja överkroppen lätt framåt, eller lägga tyngdpunkten framåt, nästintill att jag blev lite puckelrygg, vilket gav lite resultat när det kom till känselbortfallen.

Då vården i Sverige tar sån extremt lång tid åkte jag utomlands i oktober för olika undersökningar. MRen visade ungefär samma sak i ryggen som den från februari, förutom att det läggs till att det är en ”mindre bula vid L5/S1 kopplingen och på nedre sidan av höft/ländryggs kopplingen”.

När jag kom tillbaka fortsatte vi träningen och vi försökte utveckla det vi kom fram till med ”ståendet”. Det gav dock väldigt dåliga resultat. Så fort vi försökte göra övningen lite, lite, lite mer ansträngande, vilket var genom att jag skulle lyfta upp armarna eller luta mig mot väggen och med fingertopparna putta iväg mig, så började jag få smärtor runt L3/ischias. Vi gav också ett par försök att hitta några övningar i liggande position, men nästintill allt aktiverade stickningar/domningar i penis både under träning samt i direkt anslutning efter. Jag minns också att vi försökte göra en övning där jag helt enkelt skulle försöka ställa mig upp väldigt kontrollerat med rygg och bäcken, utan att tappa hållning. Efter att jag gjort detta i 10 minuter började de grövsta känselbortfallen, stickningarna och hyperaktiviteten i blåsan jag känt under hela perioden som höll i sig i flera dagar.

Något som började under perioden också var stötar i underlivet. Det var nästan som skott som sköt från roten mot toppen. Det kändes, i varierande grad, som om jag skulle kissa på mig och höll mig i sista sekund. Styrkan var olika på det – ibland kunde det vara subtilt, ibland kunde jag bli väckt med stor kraft pga då det kändes så mycket så jag fick panik i tron att jag kissade på mig. Detta har en gång hänt åt andra hållet också – stöten kom ner mot anus och det kändes som att jag höll på att bajsa på mig.

December 2022

Jag bestämde mig att lägga träningen på is och träffa en osteopat där jag gick 4 st behandlingar där han drog i mig/stretchade mig. Jag fick också tips om att tänka på mer hur jag sitter och lägga mindre tryck på sätt ”X” och ”Y”. Det är svårt att säga om det hade något samband, men just i december/november började jag få extrem aktivitet på blåsan – alltid, alltid, alltid och nästintill uteslutande när jag låg ner och la tryck på L3/ischias, alternativt när jag satt i ”bilposition”.

Januari 2023 – idag
I ett par veckor gick jag upp och kissade 5-6 gånger innan jag somnade på kvällarna, samt gick upp 2-3 gånger per natt för att kissa. Återigen, hände endast när jag låg ner (och i samband med det tänker jag på början av hela den här historien när jag hade L3/ischias problematik just när jag höll på att lägga mig ned).

Efter ett tag började jag märka – frekvensen med toabesöken går ner, men samtidigt började jag märka att jag känner min blåsa mindre och mindre.

Och det är här jag är idag. Vid liggande position är känseln på blåsan borta med kanske 90 %. Annars är den konstant borta med ca 30 %. Kisstrålen är svag och ofta behöver jag gå på toa flera gånger för att få ut allt. Jag behöver ofta spänna bäcken/rygg området otroligt mycket för att kissa, nästan så att jag börjar försöka bajsa. Senaste dagarna har det blivit lite, lite bättre med kissandet, men det har istället ersatts av att jag börjar få små stickningar i underlivet (det är som att stickningarna ”skalar av” lager för lager. Förut var de verkligen runt hela underlivet, nu är de endast långt inne i penis). Känslen i penis har varit nedsatt med ca 20-30% i flera månader nu och det blir sakta värre. Ofta när jag kissar så känner jag i flera minuter efter hur det droppar ganska ordentligt efteråt. Inatt vaknade jag och kände att det var lite droppar redan.

Hela vänsterbenet börjar få kramper, sendrag, olika ställen runt knät börjar göra ont. Tydligt att den överbelastas väldigt mycket. Jag skrev i början om att vänsterbenet är lite snett och har lite avvikelser – det är som att alla dessa snedheter har börjat överbelastas. Bäckenbotten kan smärta ibland också i olika lägen.
Att få ut avföring har blivit ännu svårare och jag behöver sitta på toaletten ett bra tag för att få ut allting (och ändå så behöver jag gå och torka mig efteråt ett par gånger). Att gå promenad på högst en timme är det jag klarar av innan jag börjar få känselbortfall runt rumpan och ben och ont runt L3/ischias.
Notera återigen att jag inte har någon långvarig smärta.
Jag kan också fortfarande vid liggande position få känselbortfall och starka avdomningar i lill och ringfingret (kan komma efter att jag legat ner i 10 min).

Jag har ett läkarbesök återigen inbokat då jag på hela denna tid faktiskt inte har vart hos någon renodlad ”rygg-expert” (förutom eventuellt ortoped nr 3, men hon var som hon själv sa, egentligen en smärtbehandlare), så jag ska försöka vara lite bestämd att träffa någon som faktiskt kan ryggar.

Min slutsats: varje MR visar någon sorts minimal avvikelse precis på det stället där jag kände att jag nästan fick en kniv inkörd när jag skulle lägga mig ned i juni 2021, som följdes av många, många konstiga symptom där hela ryggen ändrades. Det är på varje MR-bild något som trycker lite mot sakrum, det är någon inbuckling mot L3, någon snedhet i området… Just denna del känns vid tillfällen som att den ”rör sig” i samband med smärtor. Det är just när jag lägger mig ned som symptomen med att kissa och känselbortfallen blir som värst. Gäspar jag och sträcker på mig får jag smärtor på vänster sida rygg som känns att ryggen krampar ihop sig helt. Det är enligt mig helt uppenbart att det är någon del där som skaver mot en nerv och/eller att ryggen felläkte efter att den tog stryk där runt juni 2021.
Ryckningarna jag hade känns som att det är på något sätt nervsystemet som kommit i kläm eller blivit överansträngt pga det som hände i juni 2021, när min bål ”knakade och omstrukturerade sig”. Ryckningarna är kvar i väldigt liten grad, men de kan fortfarande uppkomma lite överallt, beroende på i vilken position jag sitter eller ligger t.ex.

Jag sänder en bön till Gud för att detta inlägg ska på något sätt resultera i att jag kan få hjälp.

Gå till en osteopat för bedömning. De kollar skelettet om något är snedbelastat.

Gjort det redan. Inte mycket resultat där, beskrivit det i inlägget.

Jag skulle rekommendera att man även går till en erfaren akupunktör för behandling. Då kan man också på sikt se var problemen egentligen sitter, dvs vilka nerver som drabbas av de skador du har.

Stort tack för tipset.

Om du besöker akupunktur så är det viktigt att du berättar om de problem du har eftersom man i första hand kommer att sätta akupunktur efter dessa problem. Akupunktur läker inget, utan det är nervblockering så de smärtor du har minskar. Men där du inte har smärtor så blir det ingen större skillnad.

Ja asså... eftersom det inte är några större smärtor hos mig så kanske det inte är så bra att gå det spåret ändå. Det är ju som sagt den ständigt minskande känseln från midjan neråt som är problemet.

Orkade inte läsa allt men kolla PRI och hur problem med höften/fötterna kan leda till assymetrier, skolios etc.

https://youtu.be/zk2ZRqvlRbo