Inga fjärilar i magen :/

Hejhej flashback!
Jag har börjat dejta en kille nu och han är jättegullig både att se på och jättegullig personlighet
Har dejtat innan och även varit i förhållanden men aldrig upplevt känslan med fjärilar i magen eller detdära pirret
Men med denna killen vill jag verkligen känna av den dära känslan av att man är jättekär och bara vill umgås men känns som jag inte uppnåt den någonsin faktiskt och försöker givetvis att tänka bort det och att inte tvinga fram det men lättare sagt än gjort
Känns som att alla andra alltid kan få den känslan efter några dejter och allt är bara perfekt och en dans på rosor ett tag iallafall tills den fasen går över
Men någon som har samma som jag och hur går man till väga? Vill ge det lite mera tid men inte för mycket tid för jag vill inte slösa hans tid
Blir så trött på mig själv då han egentligen är hur jävla bra som helst och inget hos han jag stör mig på eller tycker är ointressant och jag tycker han ser bra ut men ändå får jag inte den känslan som känns som man nästan måste ha för att det ska fungera jag tror ni fattar vad jag menar
Mvh

Sluta vara en sån jävla hormonknarkare. "Fjärillar i magen" känner man när man är 16 och puberteten är som värst. Man växer ifrån det, precis som man inte blir lika överlycklig över julafton när man är 25 som när man är 5. Satsa på honom och försök bete dig som en vuxen människa!

Nej fattar inte vad du menar alls. Du lever i en illusion om att verkligheten är som en Hollywood film med meetcute och true soulmate osv.

I verkligheten så byggs starka relationer upp under tid. Fjärilar i magen? Allvarligt hur gammal är du?

Låter lite som att du har skapat orealistiska förväntningar på hur du tror att du ska känna i en relation. Först och främst, jämför dig inte med andra och vad de säger att de känner. Det kan vara väldigt individuellt hur man uppfattar sina känslor kring sådant som kärlek.

Just "fjärilar i magen" är ju också en snabbt övergående och flyktig känsla, oftast, och att jaga just den känslan är mer eller mindre lönlöst.

Det som är mer värdefullt i sammanhanget skulle kunna vara de känslor som får växa sig starka över tid. Låter som att du är lite stressad kring det hela, vilket är förståeligt, men jag skulle nog råda dig att låta det få ta tid och se hur relationen utvecklas.

Jag vet inte om alla får det, du kanske är en sån. Hur länge har ni setts då? Tycker kanske du ska se till helheten av om du känner att ditt liv blir bättre eller sämre med honom i det. Är du bara helt osugen på att träffa honom är det inget att bygga på såklart, även om han är "gullig" men om ni ändå har kul ihop och du mår bra när du är med honom så har jag svårt att se att du ska dumpa över det.

Det är bara att dumpa. Har du inte fjärilar i magen så är det inget för dig. Låt en annan tjej få honom istället.

Problemet är väl att han är för snäll och perfekt för dig.
Det gillar inte tjejer, för då blir det tråkigt.

Hitta en bad-boy då.
Så kommer du få smaka på både spänning och nervositet.
Trappa ner på sociala medier och filmer.

Jo dumpa, och låt en bättre tjej få honom.

Jag har endast fått fjärilar i magen av en kille i hela mitt liv, en snubbe jag träffade när jag var 19 och sannolikt kommer det ju inte hända igen då. Det är inte någon stor grej. Mycket trevligare, absolut, men inte allt.

Antingen satsar du ändå eftersom som förälskelsen kommer lägga sig till sist ändå.. om han är så bra som du säger kommer det säkert funka och vara lite halv kär.

Vad tror du han vill?

Har du aldrig varit förälskad, alltså? Och du är förbi puberteten? I så fall hör du antagligen till de som inte kan få de känslorna. Jag känner sådana personer - vi är goda vänner och kan prata om allt, men när jag vill prata om min för närvarande kärlek eller svärmeri, så suckar de bara. De förstår inte.

Du får nog inse att det ÄR så. Om du hade haft förmågan så hade du känt det NÅGON gång, om inte annat för något svärmeriobjekt, typ en snygg lärare eller någon på TV eller film. Det går att leva tillsammans med en person av motsatt kön ändå; flytta ihop, gifta sig, skaffa barn och allt det där. Tänk på att större delen av världens befolkning inte gifter sig av kärlek, utan föräldrarna gör upp äktenskapen. Och det är inte mer än 150 år sedan det var så här i Sverige också.

Det finns en fördel med det: du kan se killarna som de är ifrån början. Folk som har förmågan att bli kära, gör ofta misstaget att sätta fast sig med gemensamt boende och graviditet innan den första förälskelsen gått över. Sedan först upptäcker de, att det här inte var någon snäll eller trevlig person.