Varför berömmer man maten med "så fantastiskt gott!"?

Att visa att man har "god" smak, eller "rätt" smak, inte bara när det gäller mat, utan också intressen, konst, kläder, val av bil, bostadsområde osv. är markörer för identitet och social status. Så om man serverad något "fint" eller "exklusivt" så säger man "åååå vad gott". Då uppnår du två saker. Du manifesterar din egna goda smak/sociala status samtidigt som du bekräftar motpartens dito. Jag har lite svårt för sånt spel, jag gillar stekt fläsk och en öl.

Har en del släktingar som verkar tycka att vissa maträtter är Såååå Fantastiskt Goda!!! Detta kan gälla lite vad som helst - sill, potatis och jordgubbar på midsommar, dillstuvad potatis, en mandelmussla med grädde ("LYX!! Detta är LYX!!"), viltkött, etc. Listan kan göras rätt lång.

Jag förstår mig inte på dessa människor. Jag har nog inget som jag tycker är Sååå Fantastiskt Gott!!! Ibland kan jag tycka en pizza är skitgott, andra gånger är jag inte alls sugen på pizza på flera månader. Har ju såklart vissa rätter jag tycker är godare än andra, men jag skulle ju aldrig få för mig att vänta till ett visst datum för att äta dem - får jag lust att äta det så gör jag ju det, oavsett datum... och jag sitter inte och ältar hur fantastiskt sagolikt gott och lyxigt det är (om det nu faktiskt inte är LYX!! dvs. en svindyr grej som kostar en dagslön, för då är det ju per definition "lyx").

Jag undrar om dessa människor verkligen tycker att de olika maträtterna verkligen är så fantastiska som de alltid måste utropa så fort de äter dem, eller om det är något slags Pavlovskt tvångsbeteende. Ibland känns det mest som att de "tycker" vad de förväntar sig att ade "borde" tycka... Om det nu faktiskt är LYX!!! med en mandelmussla med grädde, varför då äta det en gång om året? Likadant med sill & potatis - det går ju att gör när f-n som helst, så varför vänta till midsommar? Lammstek - det bästa som finns enligt vissa, ändå äter de det bara till påsk? Idag kan vi ju i princip köpa vad som helst, när som helst.

Kan ni förklara detta beteende?

Jag kan VERKLIGEN NJUTA av god, vällagad mat. När man äter någonting riktigt gott sprids det en slags vällust i kroppen som inte är helt olik en orgasm. Igår hade jag långkokat en buljong och jag bara satt och njöt när jag sörplade i mig den, det var så jäkla gott. Det är inte en mental utan en fysisk reaktion för mig. Jag känner det i hela kroppen.

Man ska och borde äta gott varje dag så jag antar att de menar att det är lyx om det är dyrare råvaror men samtidigt godare utöver det vanliga, men samtidigt kanske man har råd och god marginal, men man är för ändå för snål och tycker det inte är värt att äta mer än 1 gång i veckan, månaden osv

Det innebär ju att man kanske inte är så intresserad ändå trots allt att äta "Såååå supergott!!!" speciellt ofta . Eller så är man kanske bara balanserad och förnuftig i sin budget att pengarna ska räcka till annat ochså så som förgyller och tjänar ett syfte

Jag tror inte att det är ett hållbart beteende att lyxa till det varje dag, givet att man inte vill bli fet?

Jag kan VERKLIGEN NJUTA av god, vällagad mat. När man äter någonting riktigt gott sprids det en slags vällust i kroppen som inte är helt olik en orgasm. Igår hade jag långkokat en buljong och jag bara satt och njöt när jag sörplade i mig den, det var så jäkla gott. Det är inte en mental utan en fysisk reaktion för mig. Jag känner det i hela kroppen.

Människor gillar i regel mer när man pratar passionerat och i positiva ordalag om saker.
Så i många fall handlar det nog lika mycket om att skapa positiv stämning för stunden, runt matbordet, som hur mycket man gillar sill och potatis.

Ex. begrunda dessa olika scenarion:

Pers 1: "...Något annat som är gott är ju sill"
Pers 2: "Oh! Sill och potatis! Så fantastiskt gott!"
Pers 1: "Ja och jordgubbar efteråt!"

Jämfört mot:

Pers 1: "...Något annat som är gott är ju sill"
Pers 2: "Det är helt ok..."
Pers 1: "...."

Sen om du inkorporerar det till ett helt karaktärsdrag så blir det ju ännu roligare.

Om det nu faktiskt är LYX!!! med en mandelmussla med grädde, varför då äta det en gång om året? Likadant med sill & potatis - det går ju att gör när f-n som helst, så varför vänta till midsommar? Lammstek - det bästa som finns enligt vissa, ändå äter de det bara till påsk? Idag kan vi ju i princip köpa vad som helst, när som helst.