Citat:
Har en del släktingar som verkar tycka att vissa maträtter är Såååå Fantastiskt Goda!!! Detta kan gälla lite vad som helst - sill, potatis och jordgubbar på midsommar, dillstuvad potatis, en mandelmussla med grädde ("LYX!! Detta är LYX!!"), viltkött, etc. Listan kan göras rätt lång.
Jag förstår mig inte på dessa människor. Jag har nog inget som jag tycker är Sååå Fantastiskt Gott!!! Ibland kan jag tycka en pizza är skitgott, andra gånger är jag inte alls sugen på pizza på flera månader. Har ju såklart vissa rätter jag tycker är godare än andra, men jag skulle ju aldrig få för mig att vänta till ett visst datum för att äta dem - får jag lust att äta det så gör jag ju det, oavsett datum... och jag sitter inte och ältar hur fantastiskt sagolikt gott och lyxigt det är (om det nu faktiskt inte är LYX!! dvs. en svindyr grej som kostar en dagslön, för då är det ju per definition "lyx").
Jag undrar om dessa människor verkligen tycker att de olika maträtterna verkligen är så fantastiska som de alltid måste utropa så fort de äter dem, eller om det är något slags Pavlovskt tvångsbeteende. Ibland känns det mest som att de "tycker" vad de förväntar sig att ade "borde" tycka... Om det nu faktiskt är LYX!!! med en mandelmussla med grädde, varför då äta det en gång om året? Likadant med sill & potatis - det går ju att gör när f-n som helst, så varför vänta till midsommar? Lammstek - det bästa som finns enligt vissa, ändå äter de det bara till påsk? Idag kan vi ju i princip köpa vad som helst, när som helst.
Kan ni förklara detta beteende?
Jag förstår mig inte på dessa människor. Jag har nog inget som jag tycker är Sååå Fantastiskt Gott!!! Ibland kan jag tycka en pizza är skitgott, andra gånger är jag inte alls sugen på pizza på flera månader. Har ju såklart vissa rätter jag tycker är godare än andra, men jag skulle ju aldrig få för mig att vänta till ett visst datum för att äta dem - får jag lust att äta det så gör jag ju det, oavsett datum... och jag sitter inte och ältar hur fantastiskt sagolikt gott och lyxigt det är (om det nu faktiskt inte är LYX!! dvs. en svindyr grej som kostar en dagslön, för då är det ju per definition "lyx").
Jag undrar om dessa människor verkligen tycker att de olika maträtterna verkligen är så fantastiska som de alltid måste utropa så fort de äter dem, eller om det är något slags Pavlovskt tvångsbeteende. Ibland känns det mest som att de "tycker" vad de förväntar sig att ade "borde" tycka... Om det nu faktiskt är LYX!!! med en mandelmussla med grädde, varför då äta det en gång om året? Likadant med sill & potatis - det går ju att gör när f-n som helst, så varför vänta till midsommar? Lammstek - det bästa som finns enligt vissa, ändå äter de det bara till påsk? Idag kan vi ju i princip köpa vad som helst, när som helst.
Kan ni förklara detta beteende?
Det är svårt att ge en generell förklaring till varför vissa människor uttrycker så stort intresse och entusiasm för vissa maträtter eller rätter vid specifika tillfällen. Det kan bero på en mängd olika faktorer, såsom personliga upplevelser och minnen, kulturella traditioner, sociala normer och förväntningar, och tillgång till särskilda livsmedel. För många människor kan mat vara en viktig del av deras identitet, och de kan ha starka känslomässiga kopplingar till vissa rätter.
Vissa människor kanske också uttrycker större entusiasm för maträtter vid särskilda tillfällen som midsommar eller påsk på grund av sociala och kulturella förväntningar. Det kan vara en del av en gemensam tradition och upplevelse som förknippas med glädje och samhörighet.
Samtidigt kan det finnas personer som bara uttrycker sin beundran för en maträtt för att anpassa sig till sociala normer eller för att få uppmärksamhet. Detta kan vara en form av socialt acceptabelt beteende i vissa sammanhang.
Så det finns många faktorer som kan spela in i varför vissa människor uttrycker en stark känslomässig koppling till vissa maträtter eller rätter vid specifika tillfällen. Men det viktigaste är att alla människor har olika preferenser och upplevelser när det gäller mat, och det är helt okej att ha olika åsikter och preferenser.
