Nostalgitråden om Jurassic Park

Själv var jag för vuxen (30 år) för att finna den tjusning med filmen som många av er andra gjorde. Men min son tycker att den är ganska cool.

Men jag har en favoritscen. Det är när tjockisen säger typ så här till en liten köttätande dinosaurie: "Du är ju helt dum. Inte konstigt att gud övergav er och lät er utrotas." 30 sekunder senare blev han uppäten. Hehe.

Fantastisk film, fick den av min mormor när jag var var sju år, har fortfarande kvar kassetten

Älskar musiken och alla roliga/intressanta citat i den

"God help us we're in the hands of engineers"

"When you gotta go, you gotta go."

"But, John. But if the Pirates of the Caribbean breaks down, the pirates don't eat the tourists."

"Donald Gennaro: Hey, where'd you find that?
Tim: In a box under my seat.
Donald Gennaro: Are they heavy?
Tim: Yeah.
Donald Gennaro: Then they're expensive, put 'em back."

"You cant do that! Can they do that?"

"I'm always on the lookout for the next ex-Mrs. Malcolm"

En spännande, fartfylld film med roliga och dramatiska inslag, fantastiska effekter och bra musik.

Slightly OT:


Här tror jag att vi har ett konkret exempel på filmens storhet. Vad jag minns så är det nämligen en bok som bygger på filmen och inte tvärtom. Har också hört att boken är helt okej.

Då minns du fel..

"Jurassic Park är regisserad av Steven Spielberg efter Michael Crichtons roman Urtidsparken."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jurassic_Park

Även den bäste kan ha fel. Men den sämste är mycket bättre på det.

Naturligtvis en klassisk upplevelse på alla sätt och vis. Var väl en 7-8 år när den gick på bio. Bästa scenen är ju naturligvis i början på uteserveringen när tjockisen (Nedry?) stryker av det där kylskummet på grannbordets chokladkaka.

Svinbra film. Min lillebror var helt besatt av dinosaurier och älskade filmen, han hade allt som gick att köpa i dinosaurieväg. Till och med IKEA körde med dinosauriemotiv på en del grejer, och självklart skulle han ha dem. Hans rum såg ut som en Jurassic Park Gift Shop..

Jag var runt 11 år när jag såg den första gången tror jag, och det var bland det häftigaste jag varit med om. Velociraptorerna, miljöerna och karaktärerna gjorde ett stort intryck på mig. När den sedan släpptes på VHS såg jag den ungefär en gång i veckan under några månaders tid.

Det som lockade en elvaårig pojke mest var nog brutaliteten. T.ex. när en levande ko sänktes ner till velociraptorerna, eller när inspektören blev uppäten av T-rex. Jag tyckte även att Malcolm, Hammond och självklart Grant var synnerligen respektingivande.

För tre månader sedan hyrde jag Jurassic Park igen, och blev besviken.
Barnen i filmen var plötsligt irriterande skitungar som man innerst inne hoppades skulle bli uppätna, de övriga rollfigurerna ganska ointressanta och T-rex var faktiskt inte alls skräckinjagande. Jag vet inte om filmen plötsligt var måttligt roande för att jag redan visste vad som skulle ske, eller om det helt enkelt är så att Jurassic Park är en film som främst attraherar 11-åriga pojkar. Dock finns det ju många detaljer i filmen som gör den sevärd, t.ex. det som Villon nämner några inlägg ovan. Jurassic Park är en bra film, en av de bästa jag har sett, men att se om den när man är äldre ger inte så mycket.

Jag tycker att det kan vara intressant att jämföra Hajen och Jurassic Park, och då till den senares nackdel tror jag. Det är ju ungefär samma berättelse, med temat "tuggande tandrader från urtiden" som plötsligt dyker upp i den moderna civilisationens kontrollerade idyll och bara är intresserade av att äta upp oss. Men Hajen tillkom vid en tid då storfilmerna inte hade samma krav på sig att bli omedelbara blockbuster-succéer och tilltala en så bred publik som möjligt på en och samma gång. Trots att även den är ett slags "sensationsfilm" tillåter den sig en viss nyansering i människoskildringen och även en hel del tystlåtna longörer och händelsefattiga avsnitt, och hajens fysiska utseende står inte i fokus för bildberättandet. Men i Jurassic Park står djuren på ständig visuell knalleffektsparad och får i tur och ordning göra sitt spektakulära framträdande, samtidigt som de mänskliga figurerna är tillklippta med tanke på en barn- eller åtminstone barnslig publik: lagom gulliga och fiffiga barn får uppträda i hjälterollerna; "skurkarna" (advokaten men främst Dennis Nedry) är karikerat löjliga, nedriga och fula; de två arkeologerna är en butter men innerst inne godhjärtad pappa respektive en snäll mamma; kaosteoretikern en tuff storebror; professor Hammond en lätt förvirrad men välvillig farfar etc. Inget får förbli dunkelt eller outtalat utan personerna måste alltid tala om högt vad de gör och tänker, t.o.m. när Robert Muldoon blivit överlistad av en raptor och strax skall bli uppäten passar han omtänksamt på att först högt berömma djurets list inför biopubliken.

När jag såg Jurasic Park på bio för första gången hade jag på något sätt missat hela hypen bakom den. Hade inte en susning om vad jag skulle förvänta mig, jag blev rent ut sagt skitimpad! Idag så är filmen inte lika bra, dels för att jag är halvvägs till trettio ocbh dels för att jag har sett den så många gånger. Uppföljarna var bara en anledning för Dreamworks att suga musten ur försäljningen av plastgubbar och tv-spel, inget annat.

Lustigt att intressent för paleontologi sköt i höjden världen över efter att filmen hade haft premiär.
Lite som när stridspilot helt plöttsligt blev alla amerikanska killars drömyrke efter att Top Gun hade landat.

Jo, det är ju lite så. Boken är bättre, den skiljer sig en del ifrån filmen också

Men Muldoons "clever girl" sitter bra tycker jag

Lite sen och svara men...

Jag hade också det där lakanen, fan vad jag gillade dom. Blev mycket besviken på min mamma här om året när jag upptäckte att hon gjort trasor av det