Hur hanterar ni social fobi / dåligt självförtroende?

Ni som lider av ångest i de flesta sociala sammanhang och dåligt självförtroende i största allmänhet, vad har hjälpt er att få mindre ångest och bli tryggare i sociala sammanhang? Jag känner mig ofta otrygg innan jag lärt känna människor ordentligt och har svårt för nya situationer, detta gör att jag drar mig från att söka nya jobb, prova en ny fritidsaktivitet eller träffa nya vänner etc.

Tycker att det blivit lite bättre med åldern men det är absolut inte som jag vill att det ska vara. Alkohol o droger hjälper mig i vissa sammanhang men det är ingenting jag vill ha som långsiktig lösning eller använda mig av i vardagen. Jag har gått till psykologer och i KBT- terapi men tycker inte det har fungerat så värst mycket, allt verkar ändå handla om att utsätta sig för jobbiga saker.

Behöver tips!

Asså du ska ju göra saker som får dig obekväm oftare så du blir mindre obekväm tillslut

Alla som lider av social fobi är HBTQRST Mongoloider och ska stanna hemma. Hur gan kan en person lida av social fobi i ett så latent samhälle som Sverige? Det är ju fel på dessa personer, dags att sluta dadda med vuxna människor.

Det bästas är det som knarkarsmurfen säger. Utsätt dig för situationer som gör dig obekväm.
Funkar inte det så är SSRI ett vanligt alternativ.
Om allt skiter sig så drick alkohol och benso.

Börja träna och var beredd på att smälla ner någon om de är uppkäftiga men bara om det verkligen behövs.

Ofta räcker det med att man ryter ifrån så kryper de ihop som sköldpaddor.

Dryga personer är väldigt fega och får panik när de blir konfronterade.

Fake it til you make it.

Seriöst, det funkar faktiskt. Om du konstant utsätter dig för det du tycker är obehagligt så kommer det till slut inte vara obehagligt.

Självförtroendet kommer på köpet när du klarar av att hantera situationer du känner obehag inför.

Cipralex.

Social ångest är inte samma sak som social fobi då det är en rädsla. Kan vara en kombination många gånger.

Ofta beror sådant på någon form av trauma under uppväxten. Det bästa är nog att med en psykolog gå igenom hela uppväxten med fokus på dina relationer till dina närstående. Det är dock ingen Quick fix.

Skojar du?

Träning, träning och träning.

Tränar du på att cykla så lär du dig det och blir bra.

Tränar du på att bli stark så kommer du bli stark.

Tränar du på att vara i sociala situationer och prata med okända, så blir du bättre på det.

Det är inte svårare än så.
Att det är jobbigt betyder bara att det kommer vara värt det i slutändan.

Börja på dagis-nivå och jobba dig stegvis uppåt med tex 1%-metoden (finns en bok om det), dvs att om du ökar dina sociala interaktioner med 1% varje gång du tränar på det, så kommer du att ta dig väldigt långt på tex 1år.

Tänk såhär:
Alla människor tänker lika mycket på sig själv som du gör!
Plus att man förstorar upp saker om sig själv i sociala situationer. Sakerna som du tror andra märker är bara du själv som tänker på det.

Rekommenderar boken "social fobi".

Hej,

Jag tänker att det kan vara bra att prova att diska med din granne varje dag i resten av ditt liv.

Jag tror den sociala fobin inte bara handlar om dig själv.

Jag tror alla människor i Sverige och västvärlden nu är uppfostrade till att alla får klara sig själva.

Vi lär oss inte längre att det kan vara bra att hjälpa andra. Det får de klara själv.

Alltså om du nu går ut på stan och säger hej till en människa kommer de titta på dig som om du vore en utomjording från mars.

”Varför säger han hej för?”
”Är han inte klok?”

Jag tror däri ligger din sociala fobi.

I andra människors bemötande mot dig.

Andra människor tror inte längre de behöver hjälpa andra människor.

Alltså blir det svårt för dig att få kontakt med andra människor.

För andra människor verkar tro att det inte är mänskligt längre.



Jag tror snarare att att hjälpa andra människor är vår mänskligaste förmåga.

Så om du provar att hjälpa andra människor med något litet och enkelt varje dag. Som t.ex. att fråga din granne om du får diska med honom varje dag.

Så kanske du märker att de också egentligen bara ville ha en vän.

Men att de inte vågade fråga.

Alltså var de de som hade den sociala fobin.

Inte du.

Ja…

Hoppas det hjälpte lite.

Fråga människor om de behöver hjälp med något litet och enkelt varje dag så kanske du upptäcker att alla på jorden egentligen vill prata med dig.

Bara att de inte egentligen vågar

Lycka till