Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2023-01-13, 22:52
  #1
Medlem
Jag har varit singel hela mitt liv och aldrig varit på en dejt även fast jag närmar mig medelålders. När jag var 20-25 var jag på mycket krogbesök och hemmafester men varje gång jag visade intresse för en tjej så backade hon som om jag vore en rymdvarelse. En del tjejer kallade mig ful och på internet hände det att jag fick en kräkemoji tillbaka.

Jag bytte arena och började volontärarbeta och träffa folk via föreningar och liknande ställen men det ledde aldrig till något. Folk sa att om man skaffar sig ett bra jobb, lägenhet och allt det där så kommer sånt att lösa sig. Jag var bland dom första som jag gick i gymnasiet med som gjorde detta utan att det ledde till något.

Åren har gått och gått men jag har inte kommit ett enda steg längre fram. Är jag körd till att leva ensam hela livet? Kommer jag aldrig ens att kunna få en kram igen? Jag har ingen lust att träffa släkt heller längre då dom aldrig frågar när jag ska träffa någon och när jag sökte jobb i säkerhetstjänst så fick jag inte jobbet och dom hakade upp sig på intervjun att jag aldrig haft en partner eller liknande. Det verkar vara en säkerhetsrisk eller något och att man inte har ett fungerande liv.

Nu har jag blivit så otroligt deprimerad att jag inte ens kan sova om nätterna och ångesten blir bara värre och värre och jag har funderat på om jag ska gå vidare till vart man än hamnar när man dör. Det är inte så här jag vill leva men jag har börjat inse att vissa av oss är dömda till evig ensamhet och att kvinnor skyr oss som pesten.

Hur ska man ens vilja fortsätta leva såhär?
Citera
2023-01-13, 22:54
  #2
Medlem
Gabbegy000s avatar
Dags att börja med looksmaxxing. Det röda eller svarta pillret. Valet är ditt
Citera
2023-01-13, 22:57
  #3
Medlem
Lepekas avatar
Det är aldrig för sent, så ge inte upp.
Hur gammal är du förresten?
Citera
2023-01-13, 22:59
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av justcase
Jag har varit singel hela mitt liv och aldrig varit på en dejt även fast jag närmar mig medelålders. När jag var 20-25 var jag på mycket krogbesök och hemmafester men varje gång jag visade intresse för en tjej så backade hon som om jag vore en rymdvarelse. En del tjejer kallade mig ful och på internet hände det att jag fick en kräkemoji tillbaka.

Jag bytte arena och började volontärarbeta och träffa folk via föreningar och liknande ställen men det ledde aldrig till något. Folk sa att om man skaffar sig ett bra jobb, lägenhet och allt det där så kommer sånt att lösa sig. Jag var bland dom första som jag gick i gymnasiet med som gjorde detta utan att det ledde till något.

Åren har gått och gått men jag har inte kommit ett enda steg längre fram. Är jag körd till att leva ensam hela livet? Kommer jag aldrig ens att kunna få en kram igen? Jag har ingen lust att träffa släkt heller längre då dom aldrig frågar när jag ska träffa någon och när jag sökte jobb i säkerhetstjänst så fick jag inte jobbet och dom hakade upp sig på intervjun att jag aldrig haft en partner eller liknande. Det verkar vara en säkerhetsrisk eller något och att man inte har ett fungerande liv.

Nu har jag blivit så otroligt deprimerad att jag inte ens kan sova om nätterna och ångesten blir bara värre och värre och jag har funderat på om jag ska gå vidare till vart man än hamnar när man dör. Det är inte så här jag vill leva men jag har börjat inse att vissa av oss är dömda till evig ensamhet och att kvinnor skyr oss som pesten.

Hur ska man ens vilja fortsätta leva såhär?

Plötsligt händer det. Det är bra om du inte går in för att ragga. Tjejer tycker män är runkande sliskos, så vad de egentligen söker är den otypiska. Så gör på samma sätt som när du träffar vänner, kollegor. Bjud inte ens ut.
Citera
2023-01-13, 23:08
  #5
Medlem
Enterprises avatar
Citat:
Ursprungligen postat av justcase
Jag har varit singel hela mitt liv och aldrig varit på en dejt även fast jag närmar mig medelålders. När jag var 20-25 var jag på mycket krogbesök och hemmafester men varje gång jag visade intresse för en tjej så backade hon som om jag vore en rymdvarelse. En del tjejer kallade mig ful och på internet hände det att jag fick en kräkemoji tillbaka.

Jag bytte arena och började volontärarbeta och träffa folk via föreningar och liknande ställen men det ledde aldrig till något. Folk sa att om man skaffar sig ett bra jobb, lägenhet och allt det där så kommer sånt att lösa sig. Jag var bland dom första som jag gick i gymnasiet med som gjorde detta utan att det ledde till något.

Åren har gått och gått men jag har inte kommit ett enda steg längre fram. Är jag körd till att leva ensam hela livet? Kommer jag aldrig ens att kunna få en kram igen? Jag har ingen lust att träffa släkt heller längre då dom aldrig frågar när jag ska träffa någon och när jag sökte jobb i säkerhetstjänst så fick jag inte jobbet och dom hakade upp sig på intervjun att jag aldrig haft en partner eller liknande. Det verkar vara en säkerhetsrisk eller något och att man inte har ett fungerande liv.

Nu har jag blivit så otroligt deprimerad att jag inte ens kan sova om nätterna och ångesten blir bara värre och värre och jag har funderat på om jag ska gå vidare till vart man än hamnar när man dör. Det är inte så här jag vill leva men jag har börjat inse att vissa av oss är dömda till evig ensamhet och att kvinnor skyr oss som pesten.

Hur ska man ens vilja fortsätta leva såhär?
Det är aldrig för sent. Ju äldre folk blir, desto mindre pjåkiga blir de.
Citera
2023-01-13, 23:09
  #6
Medlem
kobenhavnlufthavns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ekvilibrium1
Kvinnor gillar laidback. Inte blyg, men laidback. Hans iver lyser säkert igenom.
Problemet är att det är svårt att vara laidback när man innerst inne är desperat efter att hitta någon och få kärlek.

Laidback blir man av att man redan haft med kvinnor att göra.
Citera
2023-01-13, 23:13
  #7
Medlem
a-mortals avatar
Citat:
Ursprungligen postat av justcase
Jag har varit singel hela mitt liv och aldrig varit på en dejt även fast jag närmar mig medelålders. När jag var 20-25 var jag på mycket krogbesök och hemmafester men varje gång jag visade intresse för en tjej så backade hon som om jag vore en rymdvarelse. En del tjejer kallade mig ful och på internet hände det att jag fick en kräkemoji tillbaka.

Jag bytte arena och började volontärarbeta och träffa folk via föreningar och liknande ställen men det ledde aldrig till något. Folk sa att om man skaffar sig ett bra jobb, lägenhet och allt det där så kommer sånt att lösa sig. Jag var bland dom första som jag gick i gymnasiet med som gjorde detta utan att det ledde till något.

Åren har gått och gått men jag har inte kommit ett enda steg längre fram. Är jag körd till att leva ensam hela livet? Kommer jag aldrig ens att kunna få en kram igen? Jag har ingen lust att träffa släkt heller längre då dom aldrig frågar när jag ska träffa någon och när jag sökte jobb i säkerhetstjänst så fick jag inte jobbet och dom hakade upp sig på intervjun att jag aldrig haft en partner eller liknande. Det verkar vara en säkerhetsrisk eller något och att man inte har ett fungerande liv.

Nu har jag blivit så otroligt deprimerad att jag inte ens kan sova om nätterna och ångesten blir bara värre och värre och jag har funderat på om jag ska gå vidare till vart man än hamnar när man dör. Det är inte så här jag vill leva men jag har börjat inse att vissa av oss är dömda till evig ensamhet och att kvinnor skyr oss som pesten.

Hur ska man ens vilja fortsätta leva såhär?
Prova utomlands, det finns alltid någon på jorden som är värd att söka efter.
Citera
2023-01-13, 23:13
  #8
Medlem
AndersPersson99s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av justcase
Jag har varit singel hela mitt liv och aldrig varit på en dejt även fast jag närmar mig medelålders. När jag var 20-25 var jag på mycket krogbesök och hemmafester men varje gång jag visade intresse för en tjej så backade hon som om jag vore en rymdvarelse. En del tjejer kallade mig ful och på internet hände det att jag fick en kräkemoji tillbaka.

Jag bytte arena och började volontärarbeta och träffa folk via föreningar och liknande ställen men det ledde aldrig till något. Folk sa att om man skaffar sig ett bra jobb, lägenhet och allt det där så kommer sånt att lösa sig. Jag var bland dom första som jag gick i gymnasiet med som gjorde detta utan att det ledde till något.

Åren har gått och gått men jag har inte kommit ett enda steg längre fram. Är jag körd till att leva ensam hela livet? Kommer jag aldrig ens att kunna få en kram igen? Jag har ingen lust att träffa släkt heller längre då dom aldrig frågar när jag ska träffa någon och när jag sökte jobb i säkerhetstjänst så fick jag inte jobbet och dom hakade upp sig på intervjun att jag aldrig haft en partner eller liknande. Det verkar vara en säkerhetsrisk eller något och att man inte har ett fungerande liv.

Nu har jag blivit så otroligt deprimerad att jag inte ens kan sova om nätterna och ångesten blir bara värre och värre och jag har funderat på om jag ska gå vidare till vart man än hamnar när man dör. Det är inte så här jag vill leva men jag har börjat inse att vissa av oss är dömda till evig ensamhet och att kvinnor skyr oss som pesten.

Hur ska man ens vilja fortsätta leva såhär?

Lösningen är mycket enkel. Du riktar dig in på extremt feta brudar. De tar vad de får så där har du en chans. När ni blir tillsammans sätter du henne i bootcamp, vips så har du en smal tjej! Tada! Och varsågod.
Citera
2023-01-13, 23:18
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kobenhavnlufthavn
Problemet är att det är svårt att vara laidback när man innerst inne är desperat efter att hitta någon och få kärlek.

.

Han kommer ge upp för eller senare. Då blir han attraktivare så länge han är stabil i psyket.

Känslorna dämpas med stigande ålder och därmed även driften att ha en tjej, t.om att knulla.
Citera
2023-01-13, 23:27
  #10
Medlem
Airwave92s avatar
Ålder kan vara bra att veta
Citera
2023-01-13, 23:41
  #11
Medlem
pop-ikons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av justcase
Nu har jag blivit så otroligt deprimerad att jag inte ens kan sova om nätterna och ångesten blir bara värre och värre och jag har funderat på om jag ska gå vidare till vart man än hamnar när man dör. Det är inte så här jag vill leva men jag har börjat inse att vissa av oss är dömda till evig ensamhet och att kvinnor skyr oss som pesten.

Hur ska man ens vilja fortsätta leva såhär?


Jag förstår att det känns hopplöst emellanåt, men det finns ju definitivt massor kvar att pröva innan man tar till något så oåterkalleligt.

Vad tycker du är roligt i övrigt? Är det lättare att träffa tjejer utomlands, som nån har påpekat? Kanske går att testa att söka kontakt från var du befinner dig just nu.

Dessutom, om du vill ha hjälp och är beredd att ta en del hårda, men nyttiga (blandat med en del skräp som man kan ignorera naturligtvis) tips, kan du säkert posta mer detaljer kring hur du försökt, hur du presenterar dig, rentav hur du klär dig eller lägga upp bilder osv (men notera att jag inte ber dig att outa dig). Det finns mycket resurser på internet kring hur man lättare träffar kvinnor, men det kan vara svårt att sålla vad som är relevant för just dig, så att man inte försöker vara på ett sätt som inte alls passar ens personlighet - samtidigt som man antagligen behöver vara beredd på att kunna förändra sig åtminstone en del.
Citera
2023-01-13, 23:43
  #12
Avstängd
Om du äger eller skaffar bondgård med djur o hästar blir det mycket lättare.

Eller öppnar asylboende - då kommer det massa brudar till klientelet o då¨
kan du försöka vara med på ett hörn
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback