Citat:
Det går inte att utesluta att du har rätt här, pappan i Luleå har med stor sannolikhet varit utsatt för diskriminering i den 7 år långa vårdnadstvisten och detta kan i sin tur ha lett till att hans psykiska ohälsa har eskalerat. Grattis till att du nått vissa framsteg i din syn på det aktuella fallet.
Det går inte heller att utesluta. Du kan alltså även här träffa rätt när du spekulerar?
Vi ska också komma ihåg att det är slitsamt att åka från den ena föräldern till den andra, det är inte alltid barnen eller föräldrarna är sugna på detta. Pojken kan helt enkelt inte haft lust att åka till pappan varje gång det var hans tur. Ibland ville han kanske även slippa att åka tillbaka till mamman?
Exakt, det är just därför dina teorier är värdefulla.
Det går inte heller att utesluta. Du kan alltså även här träffa rätt när du spekulerar?
Vi ska också komma ihåg att det är slitsamt att åka från den ena föräldern till den andra, det är inte alltid barnen eller föräldrarna är sugna på detta. Pojken kan helt enkelt inte haft lust att åka till pappan varje gång det var hans tur. Ibland ville han kanske även slippa att åka tillbaka till mamman?
Exakt, det är just därför dina teorier är värdefulla.
Mina teorier?
Jag säger bara att du har rätt - det går inte att utesluta att det kan vara som du säger. I juridiska sammanhang är det omöjligt att ha uteslutit alla andra alternativ innan en bedömning görs. De väljer det som är mest sannolikt.
Menar du att det går att utesluta att mamman har rätt i att gärningsmannen var skrämmande för både henne och pojken långt innan han mördade honom? Menar du då indirekt att det går att utesluta att gärningsmannen gör klassikern att som en del av våldet svartmåla kvinnan han utsätter? Följdfråga i så fall: På vilket sätt skulle det gå att utesluta?
Om varken det ena eller det andra går att utesluta - vad ska vi då basera vår tolkning på? Kanske på det som barnet sa? Det som personer runt omkring dem sa? Kanske på gärningsmannens agerande? Vad tror du?