En kritik av "life's not fair - get used to it"-filosofin

Om det vore en så naiv tanke som ni hävdar att det är så måste man ju i konsekvensens namn även mena att stora världsomdanande tänkare såsom Siddharta, Jesus, Muhammed etc var naiva också. Jag skulle snarare vilja säga att det är otroligt naivt att INTE se att världen är en orättvis plats och det enda hållbara är att acceptera att den är så. Ty det är först då vi uppfattat detta och accepterat det som vi kan skapa en bestående förändring. Dock bara en förändrig som i huvudsak är inriktad på sig själv. Att förändra hela samhället i stil med revolutionära tankegångar är lika naivt eftersom historien visar att alla samhällsförändringar förändras igen efter en viss tid, ibland tar det längre tid, ibland mindre, men förändras gör allt.
Att inte se att världen är orättvis är att lura sig själv. Det leder endast till än värre lidande i slutändan. Bitterhet är den enda lönen man kan räkna med om man inte accepterar och finner sig i sin situation. Detta är förövrigt något som även filosofer såsom Sartre och Nietzsche menade - att människans utvecklingstopp var den existentialism och nihilism (egentligen samma sak).

Problemet med alla hittillsvarande förändringar mot mera "rättvisa" är att de bara bytt en orättvisa mot en annan. Att luta sig tillbaka och bara självgott konstatera att "livet är orättvist" är en lyx som bara de som för tillfället gagnas av orättvisan kan ägna sig åt. Att inse att en verklig förändring kan ta en mycket låg tid är en dock annan sak.

Det var alltså ingen som hade något intresse av att diskutera orättvisor?

Det hela är ganska enkelt, så som jag ser det. Rättvisa är ett begrepp vi har skapat själva vilket vi kan värdera våra handlingar efter,
men ingenting som finns i naturen. Att naturen inte innehåller något mått av rättvisa betyder dock inte att vi inte ska sträva efter ett
samhälle som gör det.

Vid Jupiter! Är det inte så, skulle du säga, att orättvisa är rättvisans motsats, eller frånvaron av den?

Va bra, då har vi nåt att utgå ifrån. Jag menade såklart vad dessa begrepp innebär i praktiken.

Jag menade såklart att allt som inte är rättvist, det är väl orättvist? Sett till ordens betydelser, i praktiken såväl som teorin.

Om man utgår från ett exempel kanske det är lättare att diskutera.

Två barn har en flaska läsk och varsit glas, vad är då en rättvis uppdelning av läsken, att delar lika utifrån volym? Eller ska man ta hänsyn till att det ena barnet kommer från en fattigare familj än det andra, och därmed borde ha mer för att det ska vara rättvist i det långa loppet (jämna ut skillnaderna).

Kort och gott, ur många faktorer tar man hänsn till när man avgör om nått är rättvist eller ej?

Så som jag ser det blir det ändå omöjligt att ta med allt i beräkningen, så jag tror att det vore bättre att försöka göra varje enskild handling rättvis sett till de omedelbara konsekvenserna. Lika mycket till varje barn i exemplet alltså, om jag får bestämma.

Eller så kan man vända på det och låta det fattigare barnet få mindre läsk, eftersom han är van att nöja sig med mindre.

Som ni ser så är orättvisa/rättvisa något odefinierbart och i långa loppet högst subjektivt. Men det är alltid välkommet med diskussioner kring ämnet.

Med västerländska mått kan vi tycka att det är orättvist att de skall ha det så "djävligt" i u-länderna, men har de det egentligen? Om vi ser till länder som inte drabbats av svält och krig och fanskap, så tror jag att de är minst lika nöjda med tillvaron i en urgammal stam boendes i hyddor som vi är (?) här i väst. Vilka är vi att bedöma vad som är orättvist och inte?

Rättvis - rätt vis - rätt visa - guds visa - bibeln - de tio budorden.

Som du nämner i det första fallet så handlar rättvisa objektivt om att uppnå harmoni. Som du nämner i det andra fallet så är det inte så lätt som det verkar att uppnå denna harmoni (eftersom många olika faktorer alltid är inblandade). Ett harmoniskt samhälle är således rättvist, men för att det ska kunna vara sant rättvist så måste denna harmoni breda ut sig på alla nivåer. Resultatet blir ju att fullkomlig rättvisa inte kan avkrävas i dagsläget. Däremot anser jag att en strävan efter fullkomlig rättvisa borde vara normen.