Hjälpa anhörig

Jag håller med i din analys om att något måste göras om det fortsätter som nu är det hopplöst. Så vi får börja med att kontakta myndigheter sen gå till henne och förklara att hon behöver hjälp och ta henne till rätt läkare eller vad det nu blir.

Det går inte. Personen måste hjälpa sig själv.
Allt man upplever i sin verklighet har man skapat själv, bortsett ifrån barndomen när man var ett förprogrammerat lamm som inte kunde styra sitt liv. Det gäller att ta tillbaka sin makt över den.
Känner man tex hat så kommer universum att fortsätta att ge dig människor och situationer som resonerar med detta. Om du känner att allt är kört så kommer universum att fortsätta ge dig den verkligheten hela tiden. Känner man sig fattig och tänker på att man har skulder hela tiden så kommer universum att fortsätta att ge dig dessa upplevelser...
Ge henne boken the secret av Rhonda byrne.

Hon är inte lat utan lider av svår ångestsjukdom, förhoppningsvis är det den enda diagnosen. Hon behöver medicinsk behandling och tät uppföljning.

Det är via socialtjänsten eller psykiatrin godman tillsätts men då måste hon ha inkomst och själv medverka i ansökan. Förvaltare innebär att hon inte kan ta några lån eller abonnemang och ekonomin sköts av förvaltaren som ger henne pengar och sköter räkningar etc.

Hon kan ha social fobi, torgskräck, npf-diagnos.
Det är absolut inte lathet utan psykisk ohälsa. Förhoppningsvis inte en psykisk sjukdom, vilka brukar debutera i just den åldern hon befinner sig i.

Ni börjar med att kontakta socialtjänsten.

Vill poängtera att jag förstår att det inte är lathet. Det är föräldrarna som menar det.

Kan man få en förvaltare utan inkomst och på så sätt spärra möjligheterna till lån och abonnemang? Isåfall skulle jag kunna betala av senaste skulden om det finns garantier att det tar slut.

Och ja imorgon kontaktar vi socialtjänsten och ser vart det leder.

Du kan som sagt inget göra.

Lite världsfrånvänd ändå när du svarar i ”jag-form” eller ”vi” i detta fall

Det leder ingenstans. I värsta fall blir ni polisanmälda, du och flickvännen.

Jag är medveten om att det inte finns mycket hopp. Men är ändå beredd på att försöka göra något. Det är inte som att jag tror att några samtal löser allt det här, inser att det förmodligen aldrig blir helt bra om det nu är det du vill höra.

Verkligen inte! Det finns däremot en risk då hon är myndig att hon vänder sig emot er.

Du verkar som en omtänksam person, ibland måste man vara lite mindre omtänksam.

Jag tycker att du ska kontakta socialtjänsten och fråga dem. Det är Överförmyndarnämnden som sköter förvaltarskap.

Låter som en väldigt dålig idé. Du verkar inte riktigt förstå hur svårt det är att värna om anhöriga som vill dö varje vecka?

Det här är först och främst familjens ansvar.

Varför skrika om hjälp?

-Hon har ingen diagnos
-ostraffad
-klarar försörjning
- Familj hjälper

FATTAR ni hur svårt det är att få hjälp?

Du är helt lost

Jag har haft svårare psykisk ohälsa och kontakt med olika instanser varpå mitt mående sköt i höjden när jag fick en ordentlig bostad (mycket av problemen var en följd av bostadslöshet), ordnad ekonomi, skuldsanering och utredning för diagnos.

Klart att man inte har en diagnos om man inte är utredd. Du kan omfattas av kriterierna för olika diagnoser och självklart ha dem men gå odiagnostiserad eftersom diagnoser ställs när du inte kan leva upp till samhällets krav på dig såsom att själv klara av att sköta allt som krävs när du är vuxen.

Jag gick till affärer men klarade knappt av det pga svår ångestsjukdom och är idag färdigbehandlad. Jag handlade på postorder främst för att slippa butiker (länge sedan) och de första räkningar som gick iväg berodde på sådant med småsummor. Resten var helt vardagliga kostnader såsom läkarbesök, uttag av antidepressiva på konto och liknande, totalt galna saker att hamna efter. Ångest är ett mycket allvarligt, livsbegränsande tillstånd och är ingenting man ska behöva leva med obehandlat i så många år som jag gjorde. Jag kan direkt se att det är ett problem hon drabbats av, förhoppningsvis inte ett symptom på allvarligare problematik än vad jag hade. Det är något som vården behöver utreda. Inte du och dina åsikter tagna från luften.

Ni tror verkligen att ni är psykologer som bestämmer andra människors tillstånd genom att friskförklara eller sjukförklara människor efter nätets Dunning Kruger -generations motto.

Klart tjejen ska ha hjälp. Det är en merbelastning att ansvara för sjuka anhöriga och vi lever i ett samhälle där det ska gå in och avlasta för att anhöriga istället ska kunna arbeta. Det är därför de betalar skatt. Omsorg och vård om anhöriga ingår i samhällskontraktet och är en del av att människor (kvinnor främst då de tar störst ansvar) inte ska brännas ut

Ska någon annan vårda henne, ska de ha lön också för arbetet. För det är ett arbete. Istället kan vi ge tjejen möjlighet att så snabbt som möjligt få adekvat hjälp och förhoppningsvis tillfriskna i måendet så hon slutligen kan stå på egna fötter, bilda familj och arbeta själv.

Ingen har påstått att det är kriminellt att drabbas av psykisk ohälsa och de flesta är ostraffade. Det är inte ett relevant argument rörande psykisk nedsättning att personen inte dragits inför rätta