Använder min tinder dejt mig?

Tycker att det du skriver - i båda styckena ovan - är klockrent. Jag delar uppfattning i allt det du skriver. Läste någonstans att världen blir allt mindre rolig. Acceptansen för att göra fel, tycka fel, skämta fel blir bara lägre, vilket gör att många avhåller sig från att säga något av rädsla att göra fel. Vi blir allt tystare. Inte så konstigt egentligen då det ligger i linje med allas "rättighet" i att vara kränkt idag eller t.o.m. sekundärkränkt. Lägg där till att en person kan sprida mycket skit på ett enkelt sätt om någon, även om det är osant eller bara en fråga om en skillnad i åsikter / värderingar. I denna värld är det inte lätt att navigera och många vågar helt enkelt inte. Vi lever i den friaste av världar, ändå blir vi tystare...

Därav att jag propagerar för att man måste stärka sig själv och inte bli så lättstött. Fundera över vad man själv vill, tycker och tänker och sedan våga stå för det och strunta i vad andra tycker, om än respektera deras åsikt men det är inte samma sak som att ta till sig den eller göra den till sin.

// CC

Har det blivit någon sorts begreppsförvirring kring det här med att "simpa"? Som jag uppfattat det begreppet (som ännu inte finns beskrivet i SAOL), så syftar det på att vara enfaldig, undergiven och att sakna integritet. Det är motsatsen till att anstränga sig. En man som vågar vara sig själv, även när det visar sig att du och han är olika, den mannen anstränger sig på riktigt. Att "simpa" är att följa minsta motståndets lag, och försöka vara dig till lags, vilket inte är en ansträngning, utan bara ett tecken på rädsla och lathet.

Ja, jag är ju gammal kärring så jag förstår väl inte vad ni ungdomar håller på med. Men har hon flera gånger uttryckt att hon gärna vill träffas så fattar jag inte varför ni ska fjanta runt med dessa "snaps" och vad det nu är överhuvudtaget. Hitta en tid när ni bägge kan och boka en dejt. Dyker hon inte upp eller bokar av (i stort sett oavsett vilken ursäkt hon har) så vet du att hon inte är intresserad av dig på riktigt och kan gå vidare. Dyker hon upp och ni har trevligt tillsammans IRL tycker jag det väger tyngre än kommentarer på bilder eller vad det nu är du suktar efter.

Är du inte ens intresserad av att träffa henne IRL längre så lägg bara ner.

Delar din uppfattning om vad en simp är. Stor skillnad på att visa någon kärlek, omtanke och respekt utifrån att man själv vill det och utan att tumma på sig själv och sin egna integritet och att göra det för att vara den andre till lags hundra procent på bekostnad av sig själv. Kort sagt, vara en dörrmatta. Det förra är inte en simp, det senare är det.

// CC

Låter som om det är lite tidigt att säga om hon är intresserad eller inte, om ni inte har setts än. Snapchat och andra sociala medier är det rätt meningslöst att försöka tolka. Jag har sett kvinnor göra allt möjligt konstigt, tolkat in diverse hemska mardrömsscenarion i det, och i slutänden haft helt fel.

Ses i verkligheten och se hur det känns. Det är enda sättet att veta säkert vad hon vill. Och ge fan i att tjata för mycket på snap, det ser bara desperat ut och driver bort henne.

Kanske.

När det kommer till mig måste den man som är intresserad skriva på det vis jag mår bra av. Det är extremt många som rykt bara för att de skriver på fel sätt. T.ex. en som jag på alla vis uppfattade som min typ men som skrev kort och oengagerat (alltså ngn jag träffat irl). Jag tycker inte om män som skriver meddelanden eller skickar bilder fel till mig. Så för mig hade det varit ett ultimatum och det är väl bra trist om någon då anser att jag inte är värd något. Det bästa hade varit att de då inte skrivit alls från början.

Vill man ha mig, då kämpar man för att den digitala kommunikationen känns bra för mig. 9/10 av alla jag dumpat har berott på att de misskött den efter hur det känns bäst för mig. Jag kommer även i framtiden fortsätta dumpa män, blockera och avsluta kontakt när de inte skriver på ett välartade sätt så att jag uppskattar att skriva med dem. Spelar ingen roll hur "intresserade" de sedan påstår sig vara eller är. Det är en dealbreaker.
Jag vet bara att män idag är, lata, lama, bortskämda, ansvarslösa, kräver mer än vad de ger, har narcissistiska drag osv. Jag har bedömt ordet mot hur män är och utgick från att idealet är att vara ett självupptagen svin.

Mitt ex (första pojkvän) var absolut en simp oavsett hur det definieras. Problemet var att han gjort oåterkalleliga fel innan dess. Han var elak, svinig, narcissistisk osv. 4-5 år efter att jag gjort slut väntade han dagligen och uppvaktade mig för att jag skulle ta honom tillbaka och gifta mig med honom. Men sumpade det självklart när jag var på väg att göra det. Vill jag ha ett svin som uppskattar mig för sent, kan jag söka upp honom och peta bort hans eventuella partner ur hans livet. Då är åtminstone svin-fasen avklarad sedan länge redan.

Problemet med er män är att ni gör för lite och inbillar er att det i själva verket är för mycket ni gör. Detta eftersom ni tror att allt ni gör är valuta ni ska ha något för och så fort ni fått det, är ni som barn som slutar eftersom det inte finns någon motivation till att fortsätta vara bra. Ni är förvuxna barn och när er värdelösa valuta, inte går att handla med, då snackar bli skit om att kvinnor får för mycket . Relationer fungerar inte så. Båda två ska hela tiden göra något för den andra.

Det är bara att konstatera att du är princessan på ärten.
Låter mest som du borde se dig själv i spegeln och begrunda.

Jag har aldrig sagt att jag måste ha en kille. Men jag kan rabbla namn på alla som gjort tvärtom vad jag krävt och dumpats.

Senaste raddan jag inte pallat kontakt med har varit svenska där pojkar som aldrig kommer bli dugliga män..
De bör varit omkring 23-årsåldern samtliga (orkar inte hålla åldrar i huvudet på kontakter som är kortvariga) och de är som formade för ett framtida liv utan lyckliga relationer.

De tjejer som träffar dem , har verkligen draggat botten och de som träffat de män jag dumpat efter mig, kan inte en enda av dem ha en relation med dem fortfarande.

Gör mig glad och nöjd, och allt är frid och fröjd.

Med den som skrev för kort så jag inte pallade, skäms jag såklart lite över eftersom han innan sagt att han är blyg (jag är väldigt öppen och kan vara rätt socialt framåt). Men jag har goda och bra skäl till att bara avslutat kontakten och det är att det är en kraftfull trigger om jag känner mig kränkt eller dåligt behandlad av vilken man som helst. Att jag kan ställa mig utanför någon på två minuter när humöret ballar ur, oavsett om klockan är fem på morgonen, är en dålig möjlighet. Även om han bara skrattade och inte tycker galen är illa..Jo, om det blir gräl och någon för som ni män gör, försöker er på härskartekniker.

Det är en sak när man vet att man sårat män. Däremot vill ni män sällan i se vad ni själva gör för fel och fram till den dagen, kommer jag absolut att känna efter vart Ärtan ligger.

Nåväl, jag är inte överdrivet intresserad av en relation längre med tanke på hur ni är.

Kan vara en kille bakom kontot också

Det är ett totalt bisarrt påstående.

Mina killar förr gjorde allt för mig.

Min första pojkvän gav jag allt i min personlighet såsom jag är som flickvän. Det jag fick tillbaka var minst sagt traumatiska upplevelser.

Han var med olika andra och blev tillsammans med för att dra in kniven hårdare och vrida om.

Saken med smärta är att när den går över kommer iskyla. Eller så var det inte heller. Vi älskade nog varandra högt men jag tålde inte honom eller hans beröring så jag gjorde slut.

Han insåg var landet låg och dagligen, ja dagligen i många år fortsatte han att komma till mig i hoppet om att jag en dag skulle ta honom tillbaka.

Köpte presenter. Vägrade dejta andra fast det var min dröm nästan. (Jag ville väl ha ett eget liv igen,) Firade varenda sak som fans med mig. Namnsdagar, alla hjärtans dag. You name it.

Han gjorde exakt allt jag ville göra. Ville jag se skräckfilmer på bio, gick han på fem även om han låg vaken halva natten och vägrade släcka lampan efteråt.

Jag var den som bar grejer, hoppade emellan och flippade om någon försökte bråka med honom, tog hand om honom som om han var ett barn.

Han var helt beroende av mig. På kvällarna gick jag gå med honom hem fast det var samma gata ungefär, några hus ifrån som vi bodde.

Allt skräp jag kastade letade han igenom och samlade i en påse. Godispapper. Gamla teckningar. Mina gamla tändare . Cigarettpaket. Allt värdelöst du kan tänka Han skrev kärleksbrev skickade kärleksfulla vykort. Köpte blommor. När jag ville vara ifred och öppnade sovrumsdörren på mornarna kunde han sitta i köket och dricka kaffe med min mamma.

Han väntade på mig i åratal när jag var skvatt galen på honom och höll på att bli tokig mellan varven. Hans största l skan car att jag vara skulle bli, så som jag är när jag är någons flickvän igen.

Jag blev arg, för hela mitt liv kretsade kring honom och ingenting klarade han plötsligt utan mig.

Det var saker som hänt. När hans fru drog (han gifte sig till slut och försvann ut ur mitt liv) var det mig han omedelbart kontaktade och ville ha tillbaka. Faktum är att han försökte (jag stack rakt av fast vi bodde i helt olika städer sent på kvällen när jag fattade att han hade det illa) Han hade varit gift i många år men ändå ville han på en gång ha mig igen. Kan det ha varit 13-14 år efter att jag lämnat honom.

Jag har hatat honom här på Flashback, hans familj på TikTok,. Facebook. Efter att ha krävt att han helt försvinner från min familj. Ändå har han kontakt kontinuerligt med dem bakom min rygg.

Jag tror fan om jag kröp efter honom att han slutligen skulle ta mig tillbaka idag eller Nåväl, i framtiden. Insåg att han och hans barn och fru flyttat till samma gata på orten där jag bodde när jag var nära att ta honom tillbaka för omkring tjugo år sedan. Men vreden kommer av att det han gjort mot mig, sedan stjäla mina tonår och mot min vilja offrade jag allt pga honom för att han när han var gift lät sin fru bestämma att inte ha mer kontakt med mig. Eller man var inte längre bästa vän, vilket jag tvingades vara när jag likaväl hade kunnat dragit på fester och träffat killar istället för att sitt a och spela Yatzy med honom på kvällarna.

Jag förlät allt. Sedan blev jag utbytt sedan tog jag honom i försvar mot hans nerknarkade fru som ligger runt friskt, och de bryter med mig men behåller min släkt. Alltså WTF Och jag vet honom avlägsna sig totalt från alla mina familjemedlemmar och han väljer krig mot mig än att släppa taget. När han vet att jag är tusen gånger hårdare än honom för den där kniven han satte i mig ... Den gjorde hjärtat till sten.

Ja han är en simp. Han skulle ta mig tillbaka. Förr eller senare. För att han vet hur jag är som flickvän.

Ser är ett fullständigt korrekt påstående. Klasskamrater, jämnåriga, hans kompisar, mina kompisar, hans släkt, min släkt, våra lärare (hans gamla o mina dåvarande), ja ingen fattade varför han var så nere i mig och vilken extrem besatthet han hade av att bara vara nära mig.