"Jag litar på vetenskapen"

Har vi inte missförstått det här med vetenskap?

Jag har inte förmåga att läsa artiklar i alla vetenskapliga peer review tidskrifter, men jag kan läsa de filosofiska. Om jag läser i Mind så har varje artikel en udd riktad mot en annan tes. Så alla artiklar säger att någon annan har fel och att artikelförfattaren har rätt. Jag har förstått att detta stämmer generellt över all vetenskap.

Hur kan vi då säga att vi litar på vetenskapen?

I massmedia ser vi ständigt artiklar som underskrivs av forskare. Det är väldigt viktigt att 99% av alla forskare stödjer tesen att växthusgaser värmer planeten. Då tänker jag bara: hur sund är den vetenskapen? Håller alla med? Om jag läste i Mind artiklar där alla bara håller med så hade det varit helt ointressant.

Vad jag försöker säga är att avvikande uppfattningar är mer talande för om en vetenskap är levande än att alla håller med.

Det känns mer som att vi uppmanas lita på ett paradigm snarare än vetenskaplig metod.

Litar du på vetenskapen?

AI har oss precis där dom vill ha oss. Redo för utplåning.

Det normala borde vara att säga att man litar på ”Den vetenskapliga metoden” och inte på ”vetenskapen”.

Alla som forskat eller känner någon som forskat vet hur mycket skit som produceras och presenteras som ”vetenskap” utan att det alls finns evidens på en nivå att det går att utgå från att det som presenteras är ”sant”.

Peer-review-systemet är det bästa vi har nu.

I framtiden kommer man förstås att se på vår tid ungefär som vi ser på 1800-talets alkemister. Vissa saker stämmer, men inte alls allt vi tar för givet.

Det som presenteras som ”sant enligt vetenskapen” i vardagspressen är till stor del rena rappakaljan för att sälja den digitala varianten av lösnummer.

Jag litar på den vetenskapliga metoden.

Knappast på alla som ingår i någon generell ”vetenskap”.

Vetenskap bestäms inte genom röster, utan genom experiment och studier.

En vetenskaplig konsensus är således oväsentlig. Om du forskar kring klimatfrågor så får du enbart bidrag om din forskning påvisar att klimatförändringarna är gjorda av människan.

Likaså är en klar majoritet av all forskning kring läkemedel gjorda av företagen själva, vilka har direkta financiella incitament för att få igenom sina läkemedel. Många av studierna går inte att replikera och detta har man uppmärksammat flera gånger i The Lancet.

Att då blint lita på vad dåligt gjorda studier med cherry-picking, luddiga exklusionskriterier och financiella incitament säger är ointelligent, minst sagt. När 65% av FDAs budget kommer från läkemedelsindustrin och de inte gör några egna studier, då förstår man att mycket av det som släpps på marknaden är av låg kvalitet. Organen som skall överse och granska har inte möjlighet att göra detta utan litar blint på vad läkemedelsföretagen säger. Vi har också en "revolving door" policy, där många tidigare anställda på FDA går över till läkemedelsföretagens compliancyavdelning, eller högt uppsatta jobb med enorma löner.

I dagens värld är det enbart idioter som äter mängder av mediciner. De flesta läkemedel får minst 50% av sin effekt genom placebo, som inte hade erhållit några bieffekter alls. Trots detta så äter kreti och pleti ett halvt medicinskåp av allt möjligt skräp för att man är godtrogen och ointelligent nog att tro att det är något man bör göra för bra hälsa.

Vetenskapen har blivit kapad av politiska och finansiella intressen. Man måste själv lära sig att läsa studier så man kan sifta genom mängden av skräp för att hitta guldkornen.

Vad är alternativet? Lita pseudovetenskapen? Prästerna?
Vetenskapen producerar inte alltid en perfekt sanning men det är den bästa metoden vi har. Har du något bättre förslag vill vi gärna veta vad det är.

Vetenskap är en metod, inget annat. Jag litar på metoden om den redovisas korrekt. Däremot kan man förstås ifrågasätta resultatet som kommer ur metoden och de slutsatser som forskaren drar utifrån sin metod.

Väl talat. Har väl inte så mycket att tillägga annat än att visa mitt stöd för din uppfattning. Att växthuseffekten gör det varmare är inte så mycket att orda om, men klimatet har ändå inte nått sin varmaste punkt sedan istiden. Frågan är då om det egentligen spelar någon roll att det blir varmare snabbare än planerat. Dessutom hinner civilisationen med all säkerhet gå under av andra orsaker långt innan klimatcykeln når sin varmaste punkt.

Vetenskap är väl det man vet. Det man inte vet kan man förstås diskutera inom filosofin. Finns Gud, finns fri vilja, finns det någon mening med livet. o.s.v. För det är saker man inte vet. Frågan är om filosofin ens kan kallas vetenskap, eller bara filosoferande.

Det man vet går att bevisa. Sen finns det idag många pseudovetenskaper som inte söker sanningen utan försöker skapa den. T.ex. inom genusforskningen där man blandar vetenskap med feministisk ideologi. Vilket är ett problem idag.

Det finns även postmodernismen som kallas filosofi men som jag skulle påstå är metoder man utvecklat med syfte att gå runt vetenskapen som används av vissa "forskare" för att istället skapa narrativ. D.v.s. tanken är att man säger att saker är på ett visst när det inte är det. Genom att vara forskare, kan man få majoritet att tro att saker är på ett visst sätt, genom att bara upprepa det och påstå att det är sant, utan bevis.
Mitt favoritexempel här är att man säger att alla har sin verklighet, eller att alla kan ha sin sanning. Sånt urholkar förstås vetenskapen om man anser att man bara kan tycka något och sedan anse det som sant.

Så jag litar på vetenskapen. D.v.s. det man har bevisat stämmer. Sedan har vi teorierna. Det går aldrig att säga att en teori är sann. Man kan bara bevisa att det teorin förutsäger stämmer. Man har visat att tiden går långsammare med ökad hastighet. Så det stämmer då det är bevisat. Sen kanske det kommer någon i framtiden och säger att Einstein hade fel, utan att det är på det här sättet istället, men de förändra inte verkligheten ändå, då man har bevisat att tiden går saktare med hastigheten, alltså är det faktiskt sant.

Problemet idag är egentligen att förklara hur det faktiskt ligger till, då det sprids mycket rena missuppfattningar om vetenskapen som inte är vetenskap i sig. Man förstår inte skillnaden mellan teori och bevis, utan tror att bevisen, visar att teorierna är sanna, när de bara kan visa om det teorierna förutsäger är sant eller inte.

Jag håller absolut inte med. Men det kan skilja sig mellan vetenskaper. Jag tycker att den typiska artikeln fyller i detaljer i helhetsbilden. Sedan finns det artiklar som pekar i helt olika riktning och det behöver inte vara så att någon har fel. Det kan finnas mycket rationella skäl till att det är så. Och att om man förstår dessa orsaker så fyller det i ännu mera tidigare tomrum.

Huruvida vetenskapsmän "håller med" varandra är totalt irrelevant och syftet med vetenskap är inte att det ska vara intressant.

I den bästa av världar skulle alla vetenskapsmän alltid vara 100% överens, eftersom poängen är att dra korrekta slutsatser från givna data. Alla avvikelser från konsensus beror på att vi inte är perfekta. Om alla forskare är överens är sannolikheten stor att de har rätt. Om alla inte är överens är det helt säkerställt att minst en del av dem har fel.

Nej, den kunskap som klassas som vetenskap är knappast tillförlitlig bara för att det klassas som vetenskap. Jag måste alltid testa det som påstås om jag ska lita på det. Det vetenskapliga metoden omfattar ofta olika postulat, metoder och modeller som jag inte litar på, så jag litar inte heller på vetenskapliga metoden. Jag litar på mig själv istället, för jag kan lista ut om något är trovärdig, icke trovärdigt eller okänt.

Forskares uppgift är att få människor att bete sig mindre korkat, men alla är korkade, inklusive forskarna själva. Det handlar om ren tur när forskare lyckas tänka rätt. Många forskare verkar ju inte ha något mellan öronen, därför använder de vetenskapliga metoden.

Se! Min artikel passerade peer-granskning det jag påvisade är sant! Det som publiceras behöver inte vara sant. I värsta fall får du betala för att ditt skräp till forskning ska publiceras.

"Jag litar på vetenskapen" låter lika dumt som "jag litar på filosofin". Vad pratar man ens om?

Empiri är en bråkdel av det som kallas vetenskap, så det stämmer inte att experiment avgör vad som är eller inte är vetenskap. Allt man gör tolkas alltid för att vi ska kunna prata om det. Därför är vetenskap en mängd olika tolkningar av vad som skulle kunna vara modeller som stämmer överens med det som observerats.

Lita inte ens på dig själv. Var osäker och nöj dig med det.

Just det sambandet är okontroversiellt, trivialt och inte ifrågasatt. Samma sak gäller det kvantitativa bidraget till uppvärmningen, även om det där finns andra källor.

Detta är verkligen ett konsensus, men problemet uppstår när man tar detta konsensus i förlängning och hävdar att det föreligger en «klimatkris» och att vi måste göra si och så, helst i förrgår. För det finns inget som helst konsensus, utan det rör sig då om enskilda faktioner, politisk aktivism och politiserad vetenskap.

Angående huvudfrågan huruvida vi kan lita på vetenskapen måste först konstateras att all vetenskap verkligen inte står på samma hylla. De hårda naturvetenskaperna står på mest solid grund, givet att de kan ställa upp reducibla modeller med få parametrar samt i övrigt tillämpa experiment med överensstämmelse i hur många decimaler som helst.

Detta till skillnad från mjukare vetenskaper, som inte har samma förutsättningar att nå sådan precision i resultaten, för att människor, ekonomi och liknande system är alldeles för komplexa för att kunna reduceras till en hanterbar modell. Detta gäller för övrigt även klimatvetenskap, som trots nyttjande av underliggande hård vetenskap inte förmår ge någon god precision i modellerna, och som dessutom använder vägt medelvärde av flera hundra modeller i vad som inte kan beskrivas som annat än kurvanpassning under godtyckliga parametrar (= dålig vetenskap).

Man ska även ha klart för sig att vetenskap är en rörlig materia. Visserligen gäller att de hårda naturvetenskaperna i vissa avseenden har orubbliga modeller, exempelvis för mekanik, men det finns till dags dato inga allmängiltiga modeller som täcker alla fenomen. För bara något sekel sedan förelåg konsensus om att fysiken var mer eller mindre fulländad, och att det bara återstod en del detaljproblem att lösa, som den ultravioletta katastrofen i svartkroppsstrålning med mera.

Därefter kom Planck, Einstein, Schrödinger med flera och ställde allt på huvudet, och fysiken kompletterades med ytterligare en rad teorier, som speciell och allmän relativitetsteori, standardmodellen, QED, QCD o.s.v., modeller som är än mer precisa men som ändå inte lirar med varandra (GR och standardmodellen funkar inte i asymptot mot singulariteten i ett svart hål). I dag letar fysiken förgäves efter nya öppningar för att förklara sådant som «mörk materia», «mörk energi» och andra platshållare för ännu ej känd vetenskap.

För den mer vardagsnära vetenskapen har vi det så kallade reproducerbarhetsproblemet, att den mesta vetenskap som publiceras inte går att reproduceras (ett kriterium i den vetenskapliga metoden), och att det därför är värdelös materia. Forskare har krav på sig att publicera för att kunna göra karriär, och man publicerar då vilken skit som helst för ändamålet. Andra problem i sådan vetenskap gäller missbruk av P-värden, nyttjande av formulär (exvs. i näringsstudier), för litet N-värde o.s.v. Sponsring av kommersiella och andra intressen är ytterligare ett problem, politiserad vetenskap ett annat.

TLDR: Nej, man kan inte lita på vetenskap, man måste sålla ordentligt, och man måste förstå de grundläggande principerna.