Har hamnat i en svacka

Hej! Det här är första tråden som jag startar här. Jag har hamnat i en rejäl svacka och mår väldigt dåligt. En kort bakgrund är att jag i princip inte har någon familj och har blivit misshandlad under hela uppväxten och i min första relation. Nu har jag nyligen lämnar min andra relation pga psykisk misshandel som har pågått under flera år. I relationen brukade mitt ex gå efter mig från rum till rum och kalla mig elaka saker och efter några år med den behandlingen började jag bryta ihop och slå mig själv. Jag har först nu lyckats lämna relationen, men driver ett företag ihop med mitt ex, som gör att jag fortfarande måste ha kontakt med honom. Problemet är att jag mår så pass psykiskt dåligt att jag är rädd att jag ska gå tillbaka till mitt ex. Om jag gör det, så vet jag att jag kommer fortsätta slå mig själv och det vill jag verkligen inte. Jag kommer aldrig kunna skaffa barn heller, för det tänker jag inte göra så länge jag lider av självskadebeteende. Av någon anledning känns det som att det är omöjligt för mig att gå vidare och jag har extremt dåligt samvete gentemot mitt ex. Jag lider av självhat och när han mår dåligt lägger jag all skuld på mig själv, trots att han har kallat mig elaka saker och förminskat mig under flera års tid. Det tycks vara omöjligt för mig att sluta tycka synd om honom. Inser också att jag lider av trauma bonding, för jag har oerhört svårt att gå vidare och distansera mig från mitt ex. Är det någon som har liknande erfarenheter eller tips på hur jag kan övertyga mig själv om att jag måste ta mig vidare i livet och att det inte (bara) är synd om mitt ex? Jag gjorde slut för snart ett år sedan och flyttade ut för några månader sedan. Att ha sex med någon annan känns som en omöjlighet, för så länge jag vet att han vill ha mig tillbaka så känner jag mig otrogen om jag är med någon annan. Om jag inte går tillbaka till honom så kommer jag antagligen leva som en nunna resten av livet. Hur tar jag mig vidare?

Först och främst behöver du få lite distans och perspektiv på ditt ex och er relation.

Du ska inte heller behöva analysera dig själv såsom du verkar behöva nu.

Det är lätt att bli som snöblind när relationen och allt kring den är det som syns överallt och det låter säkert som en klyscha, men självklart kommer du att både komma över ditt ex, hitta en ny relation och må spånas bra att du vill skaffa barn.

Du är inte alls ensam om att känna starka känslor och vara sammankopplad med ett dåligt ex på det sätt du känner att du är. Däremot komplicerat förstås ert gemensamma företag saker lite eftersom det är betydligt enklare att ”gå vidare” om man kan undvika personen som rör upp alla känslor under den tid som det behövs.

Har du ingen tidigare kontakt med en terapeut du trivs med?

Du bör såklart bryta med honom helt och hållet. Det är inte värt att fortsätta hålla på med det där företaget om det tvingar dig behålla kontakten med honom. Byt till nåt annat jobb, vad som helst.

Jag har också varit i liknande förhållande där min exflickvän hackat på mig såpass mycket och pressat mitt samvete till sån grad att jag brutit ihop och bestraffat mig själv fysiskt för att härda ut mentalt, men då har man ju redan passerat gränsen för vad som är hälsosamt.

Jag har inget bra svar på hur man undviker självhat. Själv har jag valt att hålla mig ensam all fritid senaste tre åren för att slippa oron att riskera göra andra besvikna för det är just den oron som göder självhatet i mitt fall. Du ska i vart fall inte känna nån som helst plikt att tycka synd om din ex. Han behandlar dig som skit och du förtjänar bättre.

Ge det tid. Det känns som att du är ute och springer emotionellt sätt.
Du behöver gå. Och sen sätta dig ner en stund. Relationer kommer och går.
Ibland kan relationer fungera på olika sätt i olika perioder.
Folk förändras behöver olika saker.
Man behöver inte stirra sig blind på
Ett faktum. Ni behöver nog växa båda två
Kanske på olika håll låt det då vara så.
Livet står inte o faller med en människa.

Trasiga människor och kaotiska människor
Blir kära i varandra och blir ännu mer
Kaotiska och trasiga. Enda vägen ur det är att låta det vara vad det är. Och bygga efter det.
Låta det vara kaotiskt stormigt och lida med livets öde och kärlekens taggiga natur.
Eller förändra digsjälv till det bättre.
Det går alltid men det är fan inte lätt.
Kanske du behöver lära dig att sätta gränser.
Det är mycket svårt. Speciellt om man inte vet hur man ska börja. Men det är en bra sak att göra. Speciellt omkring trasiga människor.
I min erfarenhet behöver man sätta gränser
Speciellt åt människor som mår dåligt för sin egen skull. Inte för att kontrollera dom
ELLER förändra dom utan för att kontrollera dig. Den enda personen i världen vars makt endast är din.

Oavsätt om de hjälper dom eller inte. Man kan ändå inte hjälpa nån med nått.
Det gör dom själva.... Eller inte alls.
Det är mellan dom och livet eller gudarna
Eller vad man nu tror på.

Vad det gäller självskadebeteendet går det att bli av med man måste bara veta vad det är som triggar igång det hela.
Stormiga förhållanden kanske är en grej.
För mycket alkohol för nån annan.
De vet du inte jag. Men du vet det om du tänker efter. Och det går att bli av med.

Men de tar tid. Allt tar tid.
GÅ i frid.

Jag hänger inte med, varför tycker du synd om ditt ex som behandlar dig som är dum mot dig?

Du tar dig vidare genom att aldrig mer umgås med honom och istället umgås med personer som beter sig snällt mot dig.

Nej, det förstår inte jag heller. Men av någon anledning kan jag inte se honom som elak, utan bara som ett offer. Han har använt sig mycket av skuld och skam för att få som han vill i relationen. Det är min Akilleshäl. Jag har väldigt lätt att tycka synd om människor och lägga skulden på mig själv. Mitt ex som misshandlade mig fysiskt tyckte jag också synd om tills jag hade fått lite distans. Då var det lättare, eftersom jag inte var sammankopplad med honom ekonomiskt.

Tack för svar! Jag försöker att ta en dag i taget och än så länge har det gått åt rätt håll, men nu på sista tiden har det börjat vända. Vi har haft diskussioner om framtiden och han har väldigt svårt att acceptera att jag har gjort slut. Jag kan i princip inte ens prata om det med honom, utan han hoppas att vi ska bli ihop igen och om jag någonsin går vidare och träffar någon annan, då vägrar han att samarbeta med företaget. Vi har alltid lovat varandra att vi ska kunna samarbeta om det, även om vi går skilda vägar, men det gäller tydligen bara om jag lever ensam resten av livet. Så det är komplicerat! Nej, det är nog många som har gått igenom liknande saker och vet hur svårt det kan vara att gå vidare. Jag har ingen tidigare samtalskontakt, men vi gick i parterapi tillsammans. Det fungerade så där.

Vad hemskt att höra att du har liknande erfarenheter! Det önskar jag verkligen inte någon, men då vet du hur de elaka orden äter sig in i en och blir en del av ens självbild. Jag känner mig ansvarig för mitt ex välmående, nästan som om han inte är en vuxen människa med eget ansvar, utan att det är upp till mig. Då vet du också hur det känns att känna sig så ond och dålig att man inte står ut med sig själv. Det är när vi bråkar jag slår mig själv, aldrig när jag är ensam. Förstår att du har dragit dig undan för att inte göda självhatet och jag har gjort lite så också, men när jag mår riktigt dåligt blir jag utåtriktad istället. Nej, jag måste försöka få in det i mitt huvud på något sätt. Att hans mående inte är min plikt eller mitt ansvar, men det är svårt för det sitter i ryggmärgen känns det som.

Jag tror att du kan bli bortstött av snälla killar när du säger att du blivit misshandlad, antagligen så är det nog svårt för dig att hitta schysta killar. Om någon skulle öppna upp för mig att den blivit misshandlad skulle jag nog instinktivt distansera mig. Det känns avskräckande, man får så otäcka associeringar. Du får nog leta bra om du ska hitta någon storsint tålig schyst kille.

Är du bisexuell har du nog bättre odds att hitta någon tjej tror jag.

Sant! Det är precis det jag behöver göra. Gå istället för att springa. Och träna på att sätta gränser. Mitt problem är att jag inte lämnar en relation när ”normala” människor gör det. Jag fortsätter att försöka och försöka och försöka. I mitt fall var det bråken i det stormiga förhållandet som orsakade självskadebeteendet. Jag har aldrig slagit mig själv när vi inte har bråkat och hoppas och tror att självskadebeteendet skulle upphöra om jag inte har kontakt med eller minimerar kontakten med mitt ex. Så jag hoppas verkligen att det går att bli av med!

En väldigt kort snutt om detta problem:

https://www.modernintimacy.com/break...tep-at-a-time/

Finns mer att googla på.

Det handlar att bryta band som skapats genom att man haft känslor för någon och kanske tröstats av samma person som mentalt misshandlat en.

Se på dig som en vän. Skulle du vilja att en vän gick tillbaka till en misshandlare?

Förstår hur du tänker. De två killarna jag har varit tillsammans med är ”svärmorsdrömmar”, som jag har trott har varit snälla killar. De har bra betyg, är artiga, vältaliga och inte det minsta farliga. Sedan tar de ut allt, minsta lilla misslyckande, på flickvännen istället. Så det är inte alltid lätt att ens veta vilka som är de snälla killarna som man ska satsa på. Tror inte jag kommer ha problem att träffa någon på grund av min historik. Män raggar på mig hela tiden, både i verkligheten och online, och verkar inte se mig som skadat gods. Men hur vet jag vilka som är de snälla killarna som jag bör satsa på och vilka som är ulvar i fårakläder. Dessutom är jag fortfarande helt insnöad på mitt ex, så jag skulle aldrig ens kunna vara med någon annan, trots att det var nästan ett år sedan jag gjorde slut.