Citat:
Ursprungligen postat av
U22
Jag fyller snart 26 år och jag har extrem ångest över det. Nu är jag inte längre ungdom och livet genomgår en hel del förändringar. De flesta får väl sina första rynkor vid 26 och knäna börjar kännas lite gamla. När man säger till någon att man är 26 år så låter det väldigt gammalt.
Jag känner att detta är något som gör mig mer och mer deprimerad. Detta är inte som vilken åldersnåja som helst utan det är NOJA!! Jag har börjat bli cynisk, kan liksom inte fatta hur folk liksom bara accepterar att de nu är äldre. Självmord känns faktiskt som en inte alltför orimlig slutsats. När man är ung så äventyrar man en hel del, men som vuxen bara jobbar, äter och sover man. Vet ärligt talat inte om jag orkar detta resten av livet. Jag funderar på självmord, no kidding. Vad gör man?
26 år är inte så farligt, är också i den åldern. Jag hade noja när jag var 21/22 som faan. Vägrade acceptera att jag blivit vuxen. Men helt ärligt, man blir aldrig vuxen, så oroa dig inte. Vill du inte jobba, sova o äta varje dag, så gör inte det, gör nåt kul istället.

Sen finns det många positiva saker med att bli äldre, min skäggväxt blir bättre för varje år o det är ju kul. Inte lika aggressiv som förut etc. Lika ensam dock som jag alltid varit.. Men men, blir kanske bättre en dag, vem vet.