Snart 26 år, åldersnojan gör mig deprimerad.

Jag fyller snart 26 år och jag har extrem ångest över det. Nu är jag inte längre ungdom och livet genomgår en hel del förändringar. De flesta får väl sina första rynkor vid 26 och knäna börjar kännas lite gamla. När man säger till någon att man är 26 år så låter det väldigt gammalt.

Jag känner att detta är något som gör mig mer och mer deprimerad. Detta är inte som vilken åldersnåja som helst utan det är NOJA!! Jag har börjat bli cynisk, kan liksom inte fatta hur folk liksom bara accepterar att de nu är äldre. Självmord känns faktiskt som en inte alltför orimlig slutsats. När man är ung så äventyrar man en hel del, men som vuxen bara jobbar, äter och sover man. Vet ärligt talat inte om jag orkar detta resten av livet. Jag funderar på självmord, no kidding. Vad gör man?

Du får nog ta tag i ditt psyke. Ofta börjar psykiska besvär och olika diagnoser i din ålder. Men gissar att du bara behöver lite motivation, mål och intressen.

Börja träna, lär dig något, studera och dra ut i naturen.

Om du börjar meditera och sträva mot andlig utveckling så kommer du nå din "peak" i kanske 70-årsåldern och då vara mer tillfreds med tillvaron än någonsin.

Tänk och känn mindre - gör mer.

Spendera 1 år, där du bara strävar mot pengar. Alla saker du panikar över just nu, går över med tiden. Pengar däremot, kommer alltid påverka ditt liv. Missförstå mig inte, säger inte att du ska sälja kokain eller bli börshaj.

Men då har du åtminstone 1 år där du vet att du är på rätt väg. Det svåra är att göra, kan du inte bibehålla görandet, kommer inget tänkande och kännande i världen att ge dig ett lyckligt liv.

Det sägs att män börjar skina vid 30+ så håll ut lite till, jag är 57 nu och tänkte likadant för några år sen, man tänkte vad fan man egentligen gör på denna jord med allt sitt testosteron. Man jobbade på ett bög-jobb med maskiner och fick inte använda sin fulla potential av sitt testosteron men sen tänkte jag skitsamma, jag ska spara ihop pengar och köpa en AMG Benz och ett hus, sen kan man kanske skaffa en traditionell fru som är lydig men annars vill jag inte ha en fru som tror att hon är någon boss i min bostad

Eftersom att tiden är relativ, dvs det känns som att tiden går snabbare och snabbare ju äldre du blir, så känns det lite kaosartat när man kliver över 18-20 och inte riktigt har hittat sig själv, intressen, familj, meningen med livet, ekonomin osv.

Livet går så jävla fort ändå och dör gör vi ju alla oavsett, så den delen behöver du inte bekymra dig över.

Livet går egentligen bara ut på 3 saker, Making babies, relationer (släkt,vänner,familjen) och upplevelser (resa,jobba,festa,göra saker).

Jag relaterar. Har inte åstadkommit något alls och livet följer inte den plan och önskan jag hade.. Bara jobbar, sover och äter som du säger. Men självmord låter väl ändå ganska drastiskt. Slå på autopiloten istället.

Sträva efter att jobba med något du tycker är givande, samt att äta gott och sova gott. Därutöver en fritid med förutsättning att leva precis så som du vill leva.
Du kommer komma förbi dina tankemässiga svårigheter just med tiden som din vän ironiskt nog.

Minska kolhydrat intaget.

Ta det lugnt, vi ska alla dö.

Varje dag kommer en närmare döden, typ nedräkning. Är själv +25. Det blir värre och värre. Vaginan är torrare och torrare. Varje dag från födseln är ett steg närmare döden. Mensen blir mer oregelbunden. Känn glädje över dofter från blommor, mat. Se dom små viktiga sakerna, för dom kommer bli färre och färre.

Jag brukar tänka på att det är gott med mat.
Och att det finns så satans mycket grejer man kan göra.

Nu har väl dom flesta förhållande i 27 års ålder och tanken på barn kommer.
Sen är man ju fast. Sen är livet slut.

Men som singen kan man bara fara runt i världen och uppleva något nytt hela tiden.
Jag tycker det är ganska så roligt faktiskt