Gå ur LARO-programmet - Någon med egna erfarenheter

Hej! Jag har varit med i LARO-programmet i cirka 8 år och har 24mg Buprenorfin om dagen. Jag funderar nu av olika skäl på att försöka gå ur programmet. Dels är jag trött på att känna mig låst eftersom jag (trots 0 återfall) fortfarande måste gå dit 1 gång i veckan, dels har jag många fysiska besvär som jag inte har någon förklaring för och jag får ingen information om huruvida behandlingen kan vara skadlig i längden trots att jag frågat flera gånger om biverkningar.

Jag undrar nu om det finns någon/några här på FB som själva har erfarenhet av att ha lämnat en substitutionsbehandling med Buprenorfin efter en längre tid och vad dessa erfarenheter i så fall var.

Jag är nyfiken på saker som hur det gick för dig/er, hur lång tid det tog att bli "frisk", om det var ett bra eller dåligt beslut, om du/ni mår bättre idag än under behandlingen och allt annat som kan vara av intresse. Upplevde ni själva biverkningar av medicinen efter lång tids behandling? Lyckades ni hålla er rena? Är livet bättre efter? Etc.

Tacksam för alla relevanta svar! Mvh Bling Bling!

Kanske off topic och ett ”irrelevant” svar, men för att ha sökt information länge tycker jag att det är konstigt att du inte ens läst under biverkningsdelen i FASS. Googla läkemedlets namn och FASS vårdpersonal, så får du mycket information.

Nej det var absolut inte irrelevant, tack för svaret. Dock har jag givetvis läst biverkningarna på FASS och även sökt annan information. Det jag tycker är lite svårare att hitta vettig information om är vilka eventuella långsiktiga problem som kan uppstå efter flera års bruk. På FASS tycker jag det mer är akuta eller kortsiktiga komplikationer som tas upp.

Jag har läst en del information gällande Suboxone-behandling efter googlingar på engelska där det framgår att långsiktig behandling ej rekommenderas av olika skäl. Även att långsiktigt bruk kan leda till exempelvis social isolering, social oro, ångest och liknande (vilket jag känner igen men som givetvis kan ha andra orsaker). På FASS vårdpersonal finns en tabell med biverkningar, och efter googlingar har jag hittat en nästan exakt likadan tabell i en rapport om Buvidal (en ny typ av subcutan Buprenorfin) där det framgår att man kan få olika besvär med nerver (domningar, stickningar osv) vilket jag också har mycket problem med. Men det står inte på vanlig Buprenorfin.

Hur som helst, tack igen för ditt svar, men det jag egentligen var ute efter mest var egentligen vilka egna erfarenheter personer som lämnat en LARO-behandling har eftersom jag själv står i valet och kvalet Det om biverkningar var bara ett exempel på vad som intresserar mig. Mvh!

Har jobbat en kort period på Laromottagning samt jobbar heltid inom psykiatrin. Stickningar och domningar låter som resultat av Buvidalinjektioner, ej när man tar Buprenofin peroralt. Långtidseffekterna kan jag tyvärr inte svara på. Ovanligt att man klarat 8 år utan återfall, tycker att dom borde ge dig mer frihet. Där jag jobbar så får dom skötsamma hämta ut sitt Buprenofin själva på apoteket, sen blir dom inringda några gånger per år för oförberedda urinprov.

Intressant! Antar att du inte haft kontakt med LARO-patienter som har gått ur programmet eftersom du sa att du bara arbetat en kort tid med det? Annars hade det varit intressant att höra hur det gick för dem

Jo tack, jag känner samma sak. Har lyft frågan väldigt många gånger men antingen fått icke-svar som att "vi får kolla på det" eller fått till svar att man har slutat att låta patienter hämta på apotek överhuvudtaget. Enda anledningen jag kan se till att dem krånglar med mig gällande besöksfrekvensen är att de anser att min alkoholkonsumtion är för hög (vilket den också är till och från sen en period). Men jag hade redan varit med i programmet cirka 6 år innan det ens blev en diskussion om det så tycker ändå att jag skulle fått gå dit mer sällan redan tidigare. Jag vet folk som fått börja hämta på apotek efter redan 1.5 - 2 år i programmet. Sen bryr jag mig inte om ifall jag hämtar på apotek eller hos dem, bryr mig bara om hur ofta.

Svävade kanske iväg lite där men tack för ditt svar!

Vissa personer fungerar bättre på Espranor en frystorkad tablett man lägger på tungan.

Har aldrig hört talas om någon som lyckats trappa ut medicinen tyvärr. Min erfarenhet är att jag arbetat sporadiskt på sub mottagning under 5-6 år. Som du säger så är det säkert din alkoholkonsumtion som ställer till bekymmer. Sidomissbruk eller att man dör är anledningar till att man slutar programmet tragiskt nog. Men gör ett försökt, Buprenofin är ett kemiskt fängelse.

Min sköterska säger att hon vet några patienter som gått ur programmet frivilligt och lyckats, men det är nog ovanligt och väldigt svårt. Ja det känns faktiskt lite som ett fängelse och ibland ångrar jag att jag ens gick med, men samtidigt vet jag inte om jag hade levt idag annars heller. Men ska nog göra ett försök snart! Hoppas jag klarar det, men med tanke på abstinenserna jag minns från förr när jag missbrukade t.ex buprenorfin så lär det bli en utmaning eftersom dosen jag har gått på så länge inte direkt är liten heller. Tack för ditt svar.

Tack för tipset!

Nu hade jag inte substitutionsbehandling ens nästan i närheten av lika länge som du utan var nog bara inskriven i några få månader och detta ej heller i Sverige och det fanns då inga som helst krav på drogfrihet. Min erfarenhet var dock att jag aldrig lyckades hålla mig drogfri då jag ständigt lät mig själv berusa mig med lite av varje så fick jag aldrig någon ordentlig rätsida på saker. Det var först när jag bestämde mig för att göra en total detox från alla droger (inklusive och inte minst alkohol) som jag faktiskt lyckades styra upp saker och ting. För mig var 12-steg grymt, både under själva utsättningen och avtändningen för att jag hade någon stans att ta vägen men också för att programmet hjälpte mig enormt med att få en annan syn på mig själv, min omgivning och livet. Att trappa ur och axla avtändningen, det går absolut. Det som är riktigt svårt är att inte halka tillbaka i missbruk igen och om det är något som jag aldrig har sett så är det en gammal missbrukare som lärt sig att hantera droger i berusningssyfte.

Vad jag dock har sett fungera är personer som använder narkotikaklassad medicin, precis som i fallet med Laro men även ADHD-medicin. Jag har dock aldrig träffat någon som lärt sig dricka alkohol normalt, lärt sig använda amfetamin ibland, käka en bens "vid behov" efter eget tycke och opiater utan verklig anledning behöver vi väl inte ens tala om. Det som jag hade svårast att släppa taget om var cannabis men det var fan det som var det som jag kom att sakna aldra minst. Jag tror att man behöver acceptera den sorgen som det för nästan alla av oss är att inte längre kunna berusa sig. Inte alls.

Och ska vi prata Laro så verkar buvidal vara det som funkar absolut bäst för att få ett så "normalt" liv som möjligt men att samtidigt ha Laro. Sen vet jag inte vad din Laro-mottagning sagt till dig angående att hämta på apotek men av de Laro-mottagningar jag är bekant med så ses inte de som dricker alkohol som nyktra och det är således ytterst osanolikt (jag har aldrig hört om det) att man då skulle få det på recept. Sen kan man ju ha vilka åsikter man vill om huruvida det är rätt eller fel att tillåta sidomissbruk, vad som ska anses som sidomissbruk osv men den bittra verkligheten är att så länge man har Laro så är det inte mycket mer man kan göra än att gilla läget då det ändå inte är man själv som bestämmer över deras regler. Att tacka nej till Laro när jag kom hem till Sverige är nog fan det bästa beslutet jag har tagit, det är snart 10år sedan nu. Jag kan inte annat än att varmt rekommendera att prova att leva utan

Lycka till!

Jag har varit med i Laro i typ 6-7år. Först två år med sub och sen metadon resten av tiden.
Försökte hela tiden hitta rätt dos och kände mig aldrig riktigt bra. Kom upp till 100mg och insåg att jag aldrig kommer hitta rätt dos eller vara nöjd med metadonet så jag har bestämt mig för att sluta.

Påbörjade nedtrappningen för två månader sen och har kommit ned till 70mg nu utan att känna nå besvär.

Ska ta bort 10mg varannan vecka så om jag följer planen så borde jag vara klar med nedtrappningen om tre och en halv månad!

Ska bli så skönt att slippa gå till mottagningen hela tiden och slippa kissa i en mugg varje jävla vecka och att få röka cannabis igen utan konsekvenser.


Jag ångrar så hårt att jag började med Laro. Jag får sånna jobbiga biverkningar av opioider så det är inte värt det. Speciellt inte värt att gå på något varje dag! Man blir bara lite friskare. Allt som har med rus och välmående är ju bara att glömma när man går sub/metadon.

Tror dom sista 20mg kommer säkert vara jobbiga att ta bort men det ska göra lite ont, eller hur?


Jag kommer vara så stolt när jag är färdig med Laro och kommer tänka en gång till innan jag ger mig in ett beroende igen

Tack för ditt svar! Intressant läsning Jag håller med dig om att det blir väldigt svårt att använda droger på ett ansvarfullt sätt och jag gissar att jag förr eller senare kommer behöva inse att jag kanske inte kan hantera alkohol heller och ta mig igenom sorgen av det...

Nu har jag iaf bett min SSK att höra sig för lite mer med läkaren (men det går inte fort haha, har redan frågat 3 veckor i rad men hittills inte fått någon information). Men funderar på att göra ett försök att sluta kanske vid årsskiftet, har en anställning just nu som tar slut då om jag inte tackar ja till förlängning. Har en släpande lön i så fall och sen får man väl hoppas på a-kassa eller förebyggande sjukpenning kanske :P Hade varit underbart att komma från programmet.


Tack för ditt svar också! Håller tummarna för att du ska lyckas med din nedtrappning! Uppdatera gärna om hur det går här om du har lust

Du ska va stolt om du lyckas! Jag skulle också vara det om jag klarade av det, men är faktiskt väldigt rädd för avtändningen för så som jag minns det är det nästan värre med sub än med heroin/fentanyl osv eftersom suben har en så långdragen utdragen abstinens. Men det är svårt att jämföra för jag förtränger typ hur jobbiga avtändingarna jag haft har varit