Citat:
Nödvändigheten av evig tilväxt är, som du säger, inte inbyggd i kapitalismen. Nödvändigheten av evig tillväxt beror på Fractional-reserve banking. De elit-grupper som styr centralbankerna kan skapa pengar till sig själv som sedan lånas ut. Ett slags pyramidspel.
Ja, det är lite väl lustigt att det är så många som inte har en aning vad det är de ens diskuterar eller egentligen rätt skrämmande att folk inte har koll på något så grundläggande som vad kapitalism faktiskt är och innebär eller för den delen vad kommunism är...
Som jag ser det finns det mängder med fördelar med kapitalism. Alltså så som Adam Smith beskrev kapitalism i Wealth of Nations, där var och en genom sin specialisering kan bidra till att alla vinner på systemet. Ett samhälle där produktionen effektiviseras har större chanser att växa och utvecklas, men det kan ju inte ske på bekostnad av omvärldens möjlighet att överleva. Då skulle det bli lite väl mycket att såga av grenen man sitter på eller att hugga av sig fötterna för att slippa köpa skor.
Det största "problemet" med kapitalism som vi ser extremt negativa effekter av nu är den typ av absurd omdefinition av kapitaliseringsprocessen som mest kan beskrivas som rovdifts-kapitalism. Alltså det upplägg Milton Friedman lyfte fram när han menade att syftet med ett företag var att generera maximal vinst (Monetär utdelning till ägarna.) oavsett vad eller vilka detta än drabbar. Något jag inte ser någon faktisk och egentlig vinning med. Drivet in absurdum får det till råga på allt systemet att gå från verklig kapitalism till ett enda stor monopolspel.
Att "trickle down"-effekten inte fungerar och aldrig har gjort det är sedan länge fastställt, så inte ens ur det perspektivet är Friedmans upplägg något att eftersträva.
En av de allra största baksidorna med det många tror är kapitalism är konsumtionssamhällets ständiga tillväxtskrav. Konsumenterna måste fortsätta konsumera för att bibehålla tillväxten, något som egentligen inte finns med i grundförutsättningarna för kapitalismen. Det hela bygger ju till råga på allt på en aldrig sinande tillgång till råvaror och en ständigt ökande tillgång till konsumenter. Något som dels inte stämmer med tanke på att mängden resurser på planeten är begränsad, dels leder till krav på att folkmängden (konsumenterna) måste växa för att upprätthålla marknadens behov (Riskerar leda till överpopulation.). Att alla förväntas fortsätta konsumera oavsett vad som än händer gör det hela än mer komplicerat och illaluktande.
Det har gått från att marknaden ska ge konsumenterna och samhället det dessa behöver till att konsumenterna och samhället ska ge marknaden vad den behöver, vilket egentligen då blir motsatsen till grundidén och syftet med kapitalismen.
Vad som skulle behövas är att återställa kapitalismen till dess ursprung där denna hade som syfte att gynna folket och inte tvärtom. Ett sätt som troligtvis skulle kunna bidra till att få en positiv och gynnsam utveckling för den absoluta massan av all inblandade är att basera produktion och konsumtion på ett helt och hållet resursbaserat system. Självklart i kombination med att plocka bort den nu - mer eller mindre standardiserade - planerade livslängden på varor och inte driva på och eftersträva det som faktiskt är överkonsumtion.
Problemet är inte kapitalism utan överkonsumtion och marknadens krav på vinstutdelning genom evig och ständig tillväxt. Något som inte har med kommunism att göra över huvud taget.
Som jag ser det finns det mängder med fördelar med kapitalism. Alltså så som Adam Smith beskrev kapitalism i Wealth of Nations, där var och en genom sin specialisering kan bidra till att alla vinner på systemet. Ett samhälle där produktionen effektiviseras har större chanser att växa och utvecklas, men det kan ju inte ske på bekostnad av omvärldens möjlighet att överleva. Då skulle det bli lite väl mycket att såga av grenen man sitter på eller att hugga av sig fötterna för att slippa köpa skor.
Det största "problemet" med kapitalism som vi ser extremt negativa effekter av nu är den typ av absurd omdefinition av kapitaliseringsprocessen som mest kan beskrivas som rovdifts-kapitalism. Alltså det upplägg Milton Friedman lyfte fram när han menade att syftet med ett företag var att generera maximal vinst (Monetär utdelning till ägarna.) oavsett vad eller vilka detta än drabbar. Något jag inte ser någon faktisk och egentlig vinning med. Drivet in absurdum får det till råga på allt systemet att gå från verklig kapitalism till ett enda stor monopolspel.
Att "trickle down"-effekten inte fungerar och aldrig har gjort det är sedan länge fastställt, så inte ens ur det perspektivet är Friedmans upplägg något att eftersträva.
En av de allra största baksidorna med det många tror är kapitalism är konsumtionssamhällets ständiga tillväxtskrav. Konsumenterna måste fortsätta konsumera för att bibehålla tillväxten, något som egentligen inte finns med i grundförutsättningarna för kapitalismen. Det hela bygger ju till råga på allt på en aldrig sinande tillgång till råvaror och en ständigt ökande tillgång till konsumenter. Något som dels inte stämmer med tanke på att mängden resurser på planeten är begränsad, dels leder till krav på att folkmängden (konsumenterna) måste växa för att upprätthålla marknadens behov (Riskerar leda till överpopulation.). Att alla förväntas fortsätta konsumera oavsett vad som än händer gör det hela än mer komplicerat och illaluktande.
Det har gått från att marknaden ska ge konsumenterna och samhället det dessa behöver till att konsumenterna och samhället ska ge marknaden vad den behöver, vilket egentligen då blir motsatsen till grundidén och syftet med kapitalismen.
Vad som skulle behövas är att återställa kapitalismen till dess ursprung där denna hade som syfte att gynna folket och inte tvärtom. Ett sätt som troligtvis skulle kunna bidra till att få en positiv och gynnsam utveckling för den absoluta massan av all inblandade är att basera produktion och konsumtion på ett helt och hållet resursbaserat system. Självklart i kombination med att plocka bort den nu - mer eller mindre standardiserade - planerade livslängden på varor och inte driva på och eftersträva det som faktiskt är överkonsumtion.
Problemet är inte kapitalism utan överkonsumtion och marknadens krav på vinstutdelning genom evig och ständig tillväxt. Något som inte har med kommunism att göra över huvud taget.