Citat:
Ursprungligen postat av
Prussiluskan85
Min starka gissning är herr K***y Per**on…….
Någon som kan bekräfta ?
Det är personen jag åsyftar, inte minst var han väl som gammal kroppsbyggare som fortfarande är en stadig bit i bra form en förebild för Marino kan jag tänka mig. Det är inte ens av illvilja jag säger att jag såg en dubbelt så gammal Marino när jag såg honom. De tycks drivas av samma saker och det går inte att undvika de närmast identiska profilbilderna som fokuserar på muskler. Men han är av det gamla gardet och medan han kanske inte var mentormaterial av den konventionella sorten, har han varit med i svängen och sett allt som kan ske medan Marino fortfarande trodde han var odödlig. Den läxan lärde jag mig själv som 19-åring när jag utsattes för ett mordförsök och fick halspulsådern avskuren. Det låter kanske skevt, men du fattar inte att du faktiskt kan dö förrän du är på väg att dö. "Det händer inte mig"-mentaliteten förstärks säkerligen även av att han också kom undan ett mord han nog ibland själv nästan trodde han var mer inblandad i än han var.
På samma sätt förstår man ibland inte hur skör lina någons liv hänger på förrän man har ihjäl någon utan att uppsåtet var att döda, varför jag faktiskt anser att mord var i överkant när det kom till Jesper och att grov misshandel och vållande till annans död faktiskt var en riktig dom. Marino och Jesper for runt i stan och ställde till all möjligt skit månaderna innan Borg misshandlades till döds. Det fick ett tragiskt och abrupt slut där en insåg att hans våld kan kosta någon livet och kosta honom ett flertal år på kåken, den andra kom undan med skyddstillsyn men växlade som sagt mellan att vara ett offer såsom felaktigt utpekad mördare och att närmast vara stolt över att ha varit en del av det rätt uppmärksammade fallet.
Men den som tycktes ha tagit honom under sin vinge för att det inte skulle gå käpprätt åt helvete var av den äldre generationen där man redan gjort alla misstag han var på väg att se att Marino mycket väl skulle kunna begå själv. Att han inte levde som han lärde alla gånger anser jag knappast att han kan eller bör klandras för varken innan Marinos död, men särskilt inte nu. Det är mänskligt att fela, och eftersom jag upplever ett visst bekräftelsebehov hos honom likt det Marino drevs av är det också att vänta sig. Han försökte i alla fall.
Hans intentioner verkade dock genuint välvilliga. Det tycker jag man bör respektera och det har jag inga som helst problem att säga till hans fördel på samma sätt som jag inte har problem att säga att jag har goda skäl att tycka illa om honom. Han involverade så vitt jag vet inte Marino i någon som helst "shady business" (och så vitt jag vet sysslar han inte med det överhuvudtaget numera heller) utan ämnade verkligen att så att säga hjälpa Marino att tyda kartan så han slapp gå vilse.
Han gjorde det han kunde och är säkerligen drabbad av skuldkänslor just nu eftersom man alltid frågar sig vad man kunde gjort och/eller inte borde ha gjort. Det anser jag inte han bör, och i sammanhanget där han var en av få som faktiskt försökte hjälpa Marino ser jag inga skäl till att kasta skit på honom av alla. I sådana fall är alla som med stora ögon stod och lyssnade på Marino när han väl var i "bad boy mode" lika medskyldiga.
Marino ville ständigt "vara något" i syfte att "bli någon", vilket också är det tragiska eftersom han givetvis redan var någon utan att själv begripa det.
Läser KP detta finns jag att nå på Facebook med mitt namn, Magnus Fernström (nej, jag är inte släkt med Jesper Fernström) så bjuder jag gärna på en öl. Mina kondoleanser som sagt, det skall inte falla någon skugga över dig för att du tog dig an en (vad jag gissar) yngre version av dig själv. En sådan handling måste jag respektera av ren princip oavsett vad jag tycker om dig.
Är begravningen öppen ämnar jag delta för att "ta tillbaks" att jag bad honom fara åt helvete. Där hör Marino i ärlighetens namn inte hemma. Att vara osäker och dumdristig likställer jag inte med ondska. Däremot är det en dödlig kombination (osäkerhet och dumdristighet) om du väl står inför den som inte tvekar att göra ett exempel av den som försöker göra ett exempel av personen ifråga.
Symboliskt nog var Marino med mig till en ung kille som bjudit upp till knivslagsmål, varpå jag uppmanade honom att gå hem och hämta kniven så får vi den konflikt han inbillat sig existerade löst. Jag sa att han nu kunde visa hur vass på "tjuringen" han var. Han lät sin vän ta den ifrån honom extremt lätt och växlade sedan fokus till att jag kommit hem till honom och hotat hans familj (samma adress han bad mig komma till).
Den situationen är vad jag föreställer mig Marino kan ha hamnat i, och jag brukar ständigt påminna folk om att jag hade sprättat upp buken på snorungen med hans egna kniv han inte vågade använda om jag vore ett elakt fanskap. Eller så hade han försökt räddat ansikte och "huggit lite halvt" utan att inse att han kanske kapat nån pulsåder och så hade han kunnat sitta i cellen bredvid Jesper just nu.
Ingen är "vinnaren" i en sådan situation. Men gör man en situation till "antingen vinner du över mig eller så kommer jag trampa på dig så du ser ut som en fitta" har man egentligen inte fler än två val: se ut som en fitta eller bryt av den där foten han ämnar trampa en i ansiktet med för att därefter exemplifiera med att stampa ansiktet tio gånger värre. Detta eftersom vissa inte har råd att se ut som just fittor på bekostnad av Marinos osäkerhet kring vem och vad han var.
