Citat:
Ursprungligen postat av
EsmeraldaFelicia
Frågan är inte till mig men jag har några funderingar.
Jag tror att J blev förblindad av hat. Och liksom flertal mördare i nära relationer kunde hon av någon anledning inte hantera de starka negativa känslorna, sin aggressivitet. Utan vill ha hämnd. Jag hade velat fråga J varför relationen til T blev så viktig. T dumpade henne som vän. Men varför kunde J inte vara tacksam för de andra vännerna hon hade? Släppa T i tanken och vända hatet till något konstruktivt? Varför ens stanna i Vetlanda efter studenten?
Besattheten av T påminner en del om mäns våld mot kvinnor när kvinnan lämnar relationen. En skilmad är väl att J verkar ha många på sin lista som hon vill hämnas på. Ett stort behov av att kontrollera sin omgivning.
Bra jämförelse! - J kunde inte stå ut med att bli lämnad av T för var det någon som skulle lämna, så var det hon - makt och kontroll in absurdum.
Att googla om bränder och olika sätt att ta livet av folk blev till en hobby för henne, en fixering - hon njöt av tanken på att få skada. Med tiden stegrades denna tvångstanke och för varje gång hon misslyckades med sina eldningslekar ökade också behovet, ett inre pockande tryck att få ge utlopp för de våldsamma och bisarra fantasierna.
M beskriver hur J hoppar av eufori, slår på musik i bilen och diggar - tillfredsställelsen och galenskapen är på topp efter att till sist ha lyckats med både mord och eldning. Hon är hög på sig själv men vet att hon har gjort fel i omgivningens ögon och därför måste spela teater, i sina egna ögon är hon däremot värd ett pris för sin illgärning.
Citat:
Alla människor har ju ansvar för sina handlingar. J visste dock (säger i förhören) att hon var i princip Ms enda nära vän (och därmed en bundenhet till henne). Men att J själv hade flera. Att 'dra in' sin bästa vän i sin egen hämndspiral mot andra vänner tycker jag också är hänsynslöst. Det är som samsittaren säger ingen äkta vänskap. Det får mig att tänka på hur Helge Fossmo manipulerade Sara. I det här fallet är det dock J själv som utför själva mordet (enligt min hypntes.)
Lite spekulationer från min sida.
Den sadistiska sidan hos J är utpräglad, ja och hon är befriad från varma, äkta vänskapskänslor.
F: Vi pratade om rädd för Johanna. På vilket sätt skulle det vara att du är rädd för Johanna eller att du känner dig rädd för henne?
M: Men det jag tror att det handlar mycket om att jag både har varit rädd att förlora henne för att hon har varit så pass nära mig liksom och hon är den som jag har anförtrott mig till om i stort sett allt och sen att ja hon, ja hon, blir liksom, när hon blir arg så blir hon ju väldigt arg och det är liksom, ja jag har svårt för när folk höjer rösten och blir alltså hon, även fast hon aldrig har slagit mig så, så har det känts hotfullt.
F: Okej det har känts hotfullt?
M: Mmm.
F: Förklara!
M: Nej jag vet inte alltså någonting i blicken och så.