Kommer ihåg hans debut, kommer ihåg överstegarna a la Mancini mot Milan för 30 år sedan (som sedermera såg till att Capello fick sparken från Milan), kommer ihåg då han stannat till utanför Trigoria och man känt sig som kung om än för ett litet, litet ögonblick. Oförklarligt nog har jag börjat tyckt mindre och mindre om honom, kanske helt utan anledning, men när jag ser sådana här videos så gråter jag fan i mig. Så mycket fotboll i en liten människokropp, så mycket mer fotbollshjärna än vad alla andra kan stoltsera med. Tillsammans. Ändå har han och hans kunnande reducerats till en promille av det han faktiskt besitter.
Men guess what - Vare sig en filmning eller en spottloska suddar ut en brilliant spelares existens.
Han skulle lämnat Roma för låt säga Real, gett fan i att spotta på Poulsen, och allt, ALLT skulle vara annorlunda.
http://www.youtube.com/watch?v=hxhJneJwT_k
I videon är det uppenbart - hur fan kan denne man vinna skytteligan och vara nära guldskon? I filmen ser man det som alla ändå vet, han är ingen anfallare och kommer aldrig bli det. Och förmår man sig ändå att göra mer mål än (nästa) alla andra så är det ett under. Eller så är man undret personifierat.
Han förtjänade mer än han fick. Och vi romanisti fick mer än vad vi förtjänade.
Ledsen om jag kryddar tråden med lite sentimentalt dravel, är sjuk och har tid att döda så...