Gå vidare efter otrohet?

Jag funderar lite på hur det går till när man går vidare tillsammans efter otrohet. Har en hel del frågor, hoppas någon (bedragen som obedragen) har lust att svara.

Är det någon här som själv gått vidare tillsammans efter otrohet, hur har det gått isåfall?

Varför valde du att gå vidare och inte bryta?

Du som vart bedragen, kan du lita på din partner nu efteråt?

Förlåta och glömma, är det så enkelt?

Hur gör man med tankar och bilder i huvudet som ofrivilligt dyker upp? Är det bättre att veta mindre om själva affären fast man är nyfiken och vill veta allting? Kan väl bli jobbigt om man skall hålla ihop även i framtiden, kanske så pass att man blir äcklad av tanken.

Jag har läst att det är vanligt att den som vart bedragen försöker skylla på sig själv ("om jag bara skulle ha uppvaktat henne/honom mer" m.m.). Hur undviker man dessa tankar?

Det var nog allt till att börja med. Tacksam för ALL respons.

Hej!

Jag tror inte jag skulle klara av det. Allt beror förstås på hur man är som person och hur mycket man älskar den som bedragit en.
Jag tror att jag skulle tänka för mycket på det efteråt, kvida inombords och aldrig riktigt lita på personen igen.
Dock hände det en grej för några jag känner. Tjejen var ute och festade, blev ambulansdyng och hånglade med sitt ex en snabbis. Hon hade inget minne av det sen, men när hon fick höra det ringde hon sin pojkvän på en gång och berättade. Deras förhållande fick en liten törn, men sen blev det starkare än innan t.o.m.

Så det beror på mycket. Personer, anledning, tid&rum, etc.

Vad är det du har upplevt?

Rent allmänt tycker jag att det är en viss skillnad på ett fyllehångel (vilket jag utsatt min dåvarande sambo för) och en längre kärleksaffär.

Jag har inte blivit bedragen i ordets rätta bemärkelse, men kände mig ändå oerhört sviken. Han gjorde slut, låg med en annan för att sedan ringa mig.

Det förföljde oss i flera år efteråt. Precis som du skriver, jag fick upp bilder i huvudet, tog reda på hennes namn, adress, utseende. Började smida planer, träna på gym för att spöa ner henne (ja! helt seriöst! svartSJUK)osv. Allt det där skingrade mina tankar från att göra slut. Hatet riktades mot fel person.

Vi valde att fortsätta av kärlek, trodde vi då, i efterhand tror jag att det var svaghet från min sida.

Förlåt och glömma.. Kränkningen och sveket förpestade hela min person. Jag kunde inte komma över det förrän mitt förhållandevis milda snedsteg. Maktbalans. Dock tror jag att det förstör för mycket, en otrohet. Det kan finnas hopp, det beror på hur mycket man tidigare har investerat i förhållandet, omständigheter osv.

Det här med att vilja veta saker.. Jag ville som sagt veta ALLT. Kom med närgångna frågor om vad dom hade gjort, hur dom hade gjort det, vart dom hade varit.. Jag fick bara mer och mer att bearbeta och egentligen ville jag nog få fram någon så osmaklig detalj att jag omöjligt kunde förlåta. Och det fick jag, men förlät ändå (mådde bara jävligt dåligt under tiden.) Hade jag varit smart hade jag inte förlåtit, man orkar inte älta hur länge som helst ändå.


Kan du inte berätta mer om vad som hände?

nej. gör det inte, du kommer utplåna dig själv i försöken att förlåta och glömma.

Jag har alltid sagt att jag ALDRIG skulle ta tillbaka nån efter en otrohet, men sent omsider när jag satt i exakt den situationen så försökte jag i alla fall. Älskar man någon så är det lätt att i alla fall försöka.
Man befinner sig i ett föhållande helt plötsligt där man både älskar personen och hatar den för det han/hon har gjort. Tvivlen består och ärligt talat: Ska du utsätta dig själv för att inte lita på din partner igen och gå omkring och fundera på vad som händer, varje gång ni är i sär? Det är INTE värt det.

Dessutom tror jag att en gång otrogen, alltid otrogen många gånger stämmer. Har man väl tagit steget ut ur den speciella bubbla ni hade från början så har man och då bör personen stanna kvar där utanför. Bjud inte på vägen tillbaka, gå vidare och lägg din kärlek på någon som ger tillbaka och som inte delar med sig till andra.
Oavsett vilka förklaringar de kommer med så släpp det, det är hans/hennes problem, inte ditt.
Alla tankar, alla "om & varför": det är inte värt det, belive me..

Personligen slår jag mig själv i huvudet varje gång jag tänker på att jag tog tillbaka mitt ex och levde under sån skit fram tills nästa gång: då kickade jag bort honom ur mitt liv. Gör det direkt .

Kram

tillägg...


ja att vilja veta ALLT hör till. Jag letade efter hennes namn på google, tog reda på hur hon såg ut och ville veta detaljer om allt, tyvärr.

Och precis som filofax skriver, så är det kanske lite hur det gick till som kan spela in men oavsett så förstör det ett förhållande.
Känner igen mig att det förpestar en själv också som människa, man blir inåtvänd, orolig, deppig och en smula manisk.

Uah. Aldrig aldrig aldrig mer.

Vilket jättebra inlägg! (spontan reaktion, ville framföra det.)

Otrohet är i nästan alla fall HELT oförlåtligt!

Jag blev bedragen av min första brud. Jag blev mer arg än ledsen faktiskt och det är enda gången jag velat slå en brud på käften. Vi pratar inte längre och det var ca 6 år sen.

Som jag skrev i en tidigare tråd om detta ämne: Jag skulle inte pissa på henne om hon brann!

Sätt kärringen på en resa ner till Turkiet så är det lättare att acceptera att hon knullar med massa andra män och diverse djur. Tydligen så är det ju så i Sverige att det är accepterbart om man bara sätter sig på ett flygplan.

Jag o ex-flickan försökte hålla ihop efter hennes "snedsteg", funkade skitdåligt i en vecka, sen gav jag fanimej upp, försökte igen efter en månad, funkade lika jävla illa, sen dess har jag lagt ner dessa tankar. Vet inte om det berodde på att hon höll kontakten med denna kille under den första veckan eller inte, eller att hon inte ville snacka med mig om det överhuvudtaget. Men funkade gjorde det inte. Tror aldrig jag kommer kunna lita på henne i ett förhållande igen. Glad att jag försökte iaf.

Rent generellt så har oftast män svårare att acceptera och gå vidare efter att tjejen varit otrogen. Det är för mycket macho attityd, erövring, känslan av att någon annan utnyttjat och geggat i ens egen erövring. Män äcklas oftast av det på ett annat sätt och kan inte gå vidare.

Tjejer är, som vi alla vet, oftast mycket mer känslomänniskor. De kan förlåta och glömma en fyllegrej, men om killen blir kär i någon annan och/eller har känslor för någon annan så är det mycket svårare.

Man kan också säga följande i förväg till sin respektive; tycker du inte att jag duger/räcker till så får du antingen dumpa mig, eller så pökar du med någon annan - men i så fall vill jag inget veta.

Om din respektive vart otrogen tycker jag du ska göra slut. Du tänka på det mer eller mindre resten av ditt förhållande. Dessutom har du din stolthet.

Min erfarenhet är att det INTE funkar efter en otrohet. Första gången förlät jag för att jag var galet kär och inte ville mista honom. Men taggen satt kvar, det är en så allvarlig kränkning att bli bedragen så det hjälper inte hur kär man än är. Som någon skrev här innan: Man utplånar sig själv när man försöker glömma och förlåta.

I mitt fall hände det igen ett år senare, han var otrogen igen och då blev det tvärslut. Efter det har han haft superångest och velat komma tillbaka. Nix.

En gång otrogen ALLTID otrogen. Människor som kan vara otrogna saknar något väldigt viktigt i förhållande till andra människor. Respekt.