Gå vidare efter otrohet?

En f.d. flickvän var otrogen mot mig en gång för ett antal år sedan. Jag förlät henne eftersom jag bedömde att hon mådde väldigt, väldigt dåligt under den aktuella perioden. Dessutom fanns jag inte där (värnplikt). Hennes egna problem tog överhanden över mig, naturligtvis skedde det enklare när jag inte var i närheten under långa tider. Det kunde jag förlåta. Det gick förvånansvärt lätt, förmodligen beroende på att jag är så självgod så att jag benhårt litar på min förmåga att bedöma människor, på den nivån, åtminstone.

För mig är det inte ett alternativ att diskutera sådana här saker eller på något sätt "tillsammans" förlåta någonting. Efter att man har fått klart för sig vad som har hänt måste man själv ta ställning, så ostört som möjligt. Annars är det nog lätt hänt att man för tillfället lassar lite socker över det hela och skiter i att se verkligheten. Det kommer tillbaks. I mitt fall får jag säga att det slutade rätt bra; hon var sannolikt aldrig mer otrogen.

Hade hon mått som en "normal" människa, supit till en helg och knullat med jobbarkompisen vet jag inte vad jag hade gjort med dem. Jag hade i varje fall inte förlåtit. Förhållandet hade varit över, minst sagt.

Det där med att man bör avbryta ett förhållande innan man blir sårad tror jag inte är så verklighetsförankrat... Jag gissar att det mest är en sak folk i efterhand säger att de borde ha gjort. Men nästa gång gör de det inte ändå. Jag vet att jag aldrig skulle göra det. Man vill ju vara säker innan man avbryter, så att säga. Och det finns bara ett sätt att vara säker.

"Otrohet" är ett stenhårt inmutat, negativt värdeladdat begrepp.
Tyvärr ett tabubelagt område. Folk borde ha en öppen inställning
till sex, fri kopulation vore önskvärt, utan hotande damoklessvärd,
och sammanrasad tillvaro.

Knulla fritt innebär inte att man ratar sin ordinarie partner, eller sluta
älska denne. Sexuella övningar innebär inte per automatik en kärleks-
förklaring, iaf för killar ofta en njutningshistoria utan djupare innebörd.

Men, egoismen tar över, och tjejers 'you-are-the-one-and-only-for-a-lifetime'
är roten till officiella puritanismen och en förnekad verklighet.

Visst men även de som har en öppen inställning och knullar med andra har gränser och det finns en risk att det faktiskt blir en kärleksförklaring till någon annan och att det hålls hemligt. Då är det otrohet och en gräns har passerats. Så oavsett gränser och sexuella preferenser så finns det otrohet/svek.

Synd att du snackar om det som om det vore en objektiv sanning. Det finns säkert massor med människor som tycker som du, och sen finns det en uppsjö med folk som tycker att sex är något extremt intimt som är bäst med den man älskar, och urvattnas totalt och mister hela sin mening om man "knullar fritt". Det är upp till var och en. Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen, trots att jag är kille, 21 och viril.

Om sexakten i sig "blir en kärleksförklaring", så är det snarare ett bevis på ett bräckligt förhållande som i sig utlöst handlingen. Jag har knullat runt i mina dar, men varit extremt restriktiv med uttrycket "jag älskar dig". Brudar har en förmåga att efterlysa detta i intima situationer, och jönskillar är ofta svaga i det sammanhanget. Killar borde bättre lära sig att rakt på sak begära rå sex, utan förlovningsring dagen efter. Dom som ljuger mest i dessa sammanhang är killar, jag har själv syndat på nåder men lärt om.

Nä, otrohet är inget man skulle vilja ställas inför i ett förhållande. Därför borde alla lära sig att hur mycket de än ångrar sig – för helvete, berätta inte.

En GYLLENE regel, erkänn aldrig.

Även om det finns läppstiftsmärke på skjortkragen, och du
stinker av billig parfym. Det finns alltid en svåremotsägbar
förklaring. Tänk igenom innan, I know the scenario.

vill man se sex som den fysiska akt det också är, nämligen en viss mängd nakenhet och utbytande av kroppsvätskor på ett el annat sätt så går det bra.
men för de flesta som befinner sig i ett förhållande så blir ofta sexet lite mer än så.
otrohet för mig innebär inte i första hand att en person knullat med en annan, det innebär ett stort jävla svek. om det dessutom innehöll mer än bara sex, som i mitt patetiska fall, att de diskuterade mig och han, vårt förhållande och alla dess brister så blir det om möjligt ännu vidrigare.
Lägg till x antal lögner under den här perioden så blir summan av kardemumman :

inte ett svek bara mot en som flick/pojkvän, utan som en vän och människa framför allt.
Fri kopulering.... visst säg det innan till den tjej/kille du har så är fritt fram sedan, om hon eller han stannar kvar. Men om jag är ärlig och säger att jag inte kan dela med mig av mina tankar, drömmar, känslor och kropp till flera än till dig, visa mig den respekten att få välja hur jag vill leva mitt liv och gå istället för att stanna kvar som en falsk hägring, om du inte delar min syn på saker. Jag väljer inte flera, jag väljer en. Alla är vi olika, och det är helt okej men var ärlig med vem du är då och välj likasinnade.

Det är som en skriver här i tråden, otrogna människor är människor som saknar respekt. Är det ok för två i ett förhållande att vara "otrogen", att ha sex med andra, så är man ju inte heller otrogen eller hur.

hade min flickvän vart otrogen.. hmm... tror inte jag hade klarat att vara tillsammans me henne efter det.. tar hårt på tillit å svek osv.. gillar att ha koll runt omkring mig.. litar för tillället inte på någon. så att då skaffa en flickvän som man börjar lita på till 100% som sedan visar sig ha vart otrogen så skulle min aggression slått över.. hade inte slagit tjejen.. men jag hade krävt namn å adress till killen å flippat på honom.. åkt hem igen å bett tjejen dra åt helvete.. typ..

men man kan aldrig vara säker.. är bara så jag känner å tror att jag skulle reagera..

Mycket moraltjafs i tråden. Att flirta, kyssa andra i förstulna ögonblick
på fester etc, charma motparter, nätchatta med attraktiva är Ok,
men så fort kuken doppar så är det världskrig för vissa. Mental
otrohet är värre, och den florerar friskt. Iskalla förhållanden finns
plenty of, men fegheten vidmakthåller skenet. Och skenheligheten.

Lämna. I de längre förhållanden jag haft, har jag stått för otroheten. Många många ONS. Erkänt endast om handen fanns i syltburken, kan du lita på att "det var bara den här endaste enda gången"?

Jag ommer med all sannolikhet att vara
otrogen i nästa förhållande, nästa, och nästa osv. Herremingud, om man/han kan göra något en gång, hur skulle du någonsin kunna vara lugn?
Sova gott "ska bara lira Xbox med polarna hela natten, baby" gör du nog inte mer.
Skulle min
flickvän fula så fick hon gå på rot.

OT: á 70% av mina ONS har inte varit singel, märkligt när jag tänker efter.