Det jag stör mig på i diskussionen om IQ är att man som samhälle inte vågar fästa någon stor vikt vid dess
rigoröst, empiriskt bevisade korrelation med "framgång" i livet i termer av inkomst, lycka, förhållanden, you name it.... Det innebär att t.e.x både svagbegåvade och högbegåvade elever
inte borde gå i samma klass! Men samtidigt att de som är
besatta av IQ samtidigt tillskriver det något slags absurt
människovärde
Wechslers IQ-skala och Mensas snabba onlinetest är rätt bra på att mäta vad de gör, och det kan sedan förutsäga en hel del om människors framtidsutsikter. Det ska man inte sticka under stol med! Men folk har väldigt svårt att hålla isär den korrelationen och vad varje enskild människa kan och inte kan utföra med de kort man gavs.
Hög begåvning kan i allra högsta grad missbrukas för att skada sig själv och sin omgivning om man använder den fel, och svagbegåvade individer kan potentiellt bidra med hur mycket samhällsnytta som helst beroende på deras driv, intressen och samspel med andra människor.
Det är t.e.x inget kontroversiellt att diverse seriemördare och diktatorer (Putin?) är
mycket begåvade individer som mätt i IQ. Men vad fasen tillför de sin omgivning?