Ni kan överleva ett kärnvapenkrig för endast ~2500 kr – läs här!

Jo det kan du, om du har PB.

hur ska denna lista på skit , klara av att människor ska överleva hopplösheten efter kärnvapenkriget som rasat ner jorden till stenåldern igen , har du ett enkelt tändstål när allt är över , så blir du kung , för då ligger du 1000år före alla andra stackare i utvecklingen direkt

Tur för dig att jag inte kommer på besök, jag är inte intresserad av dina preps. Den ondska som kommer att följa utgår inte från min värld. Dina kontanter kan du kasta i soptunnan, eller torka dig med. Det är som Strindberg sade, det är synd om människorna!

Nej. Om du tar höga halter jod så är det mer skadligt än nyttigt. 100% av faran består av gammastrålare i grus och sand som fallit ned ifrån en marknära detonation. Det blir inget radioaktivt nedfall från luftdetonation så som används mot t.ex. städer. Jod är flyktigt och fastnar inte på sand och grus o d.

Man kan ta jod vid exempelvis kärnkraftsolyckor för att mätta sköldkörteln, så den inte absorberar radioaktivt, luftburet jod.
Det är däremot inte aktuellt vid radioaktivt nedfall från en kärnvapenexplosion. Ung som gammal.

Radioaktivt nedfall ifrån kärnvapen är den minst farliga effekten.

För mindre vapen är den farligaste effekten direkt gamma strålning, neutronstrålning och röntgen som bildas direkt vid detonationen. Dessa sker mestadels instantant, men en del på ca 20% är ifrån mycket kortlivade isotoper i den stigande eldbollen. Gammastrålning avtar som 1/r^2 från en punktkälla i vakuum. Utöver detta så halveras intensiteten i atmosfär till hälften i 170 m luftkolumn. Detta ger strålningen en kort räckvidd; några km luft stoppar nästan alla strålning. Dessutom blir optimal höjd för detonationen högre för större vapen.

Den farligaste effekten från strategiska kärnvapen (~100 kT - 1 MT) är stötvågen. Övertrycket kan välta hus och andra mjuka mål över en mycket stor yta med relativt måttligt övertryck (ca 1/4 av vad som är börjar bli skadligt för en oskyddad människa i det fria!). Stötvågen tar lång tid att komma fram; särskilt då de flesta som drabbas inte är direkt vid epicentrum. Stötvågen kan dels slå ned byggnader, men den kan även slå in glas ifrån fönster o d med hög hastighet.

Den näst farligaste effekten är värme. Värmestrålningen har längst räckvidd från större vapen men är främst ett problem om du är utomhus med direkt sikt till eldbollen. Om du är inne i en stad så behöver du i princip ha ett fönster med direkt syn till eldbollen om du är på gatan vara så nära epicentrum till explosionen att den är >>45 grader över horisonten; annars är det en eller flera byggnader ivägen. Värmestrålningen har två faser. Först kommer en kortvarig topp; sedan blir luften joniserad inuti eldbollen och då är den ogenomskinlig värmestrålning så all värme kommer ifrån ytan på eldbollen. Någon bråkdels sekund senare har eldbollen kylts tillräckligt för att börja bli mer genomskinlig igen, och då stiger ljusstyrkan. Dessutom är det inte alltid klart väder. Om du mot förmodan har direkt sikt mot eldbollen så har du någon sekund på dig att vika undan och skydda huvudet för att undvika tredje gradens brännskador (mer tid för större vapen eftersom eldpulsen är längre och de som är nära epicentrum inte överlever ändå).

Från en detonation i luften (air burst, hur man nu översätter detta till svenska) som är optimerad för att slå mot mjuka mål som städer så finns ingen långvarig strålning att tala om. Eldbollen innehåller bara bombkomponenter som blir mycket fint atomiserade och tar månader och år att komma ned. Då har de kortlivade isotoperna sönderfallit.

Vid en detonation på marknivå, som används för att slå mot missil silos, hamnar och liknande, bildas radiaktivt nedfall. Detta är sand, grus, bitar av betongdamm och annat skräp som blandas i eldbollen med fissionsprodukter och sedan faller ned nära detonationsstället. Radioaktivt nedfall ser ut som finsand/sand/grus beroende på hur tidigt det kommer ned.

Den typ av strålning som kommer ifrån nedfallet är gammastrålning. All annan form av strålning, så som betastrålning, är irrelevant. Du ska inte äta radioaktivt nedfall; det är inte en gas eller vätska; det är sandkorn. Nedfallet innehåller många isotoper med olika livstider; det finns en tumregel som fungerar relativt bra de första månaderna. Om man mäter den tid då doshastigheten är som högst(~den tid då det mesta av nedfallet kommit ned) kan man i ett svårt kontaminerat område få t.ex. 10 Sv/h efter 1 timma. Varje gång tiden ifrån detonation ökar med en faktor 7 minskar doshastigheten med en faktor 10. Efter 7 timmar så är det 1 Sv/h; efter 2 dygn 0,1 Sv/h; efter 2 veckor 0,01 Sv/h osv. Redan efter några dagar kan man göra kortare, akuta ärenden utomhus. Efter ett par veckor är doshastigheten utomhus under toleransdosen; 10 mSv/h kommer inte att akut döda dig men det kan ge en liten ökning i risken för cancer (detta är faktiskt svårt att mäta; strålning är en svag carcinogen; se t.ex. studien med de taiwanesiska lägenheterna där man lyckades mosa ned en kobolt-60-källa i armeringsjärnen).

Ställer man upp det som en formel och integrerar så ser man att 10 Sv/h efter 1 timma summerar upp till ca 36 Sv varav 24 Sv kommer första dygnet. För att ha låg risk att dö; särskilt om man har några andra brännskador eller liknande, vill man hålla dosen < ca 2 Sv. Man behöver alltså en faktor ~20 skydd i svårt kontaminerade områden.

Detta är relativt lätt att få om man inte bor i en villa utan källare. Typiska flerbostadshus där man inte är på översta våningen har storleksordning faktor ~50 skydd mot strålningen i trapphus o d långt ifrån ytterväggar. Underjordiska garage, tunnebanestationer o d har typiskt en skyddsfaktor >1000. Villa med källare har i hörnet på källaren en skyddsfaktor på ca 10-20.

Det krävs ca 17 gram/cm^2 för att halvera strålningen som kommer ifrån den riktningen. T.ex. 17 cm vatten, 7 cm betong osv. I hörnet på en villakällare kommer alltså strålningen uppifrån; strålning som måste gå igenom en meter eller två av jord är helt irrelevant. Ett stadigt bord med vattendunkar, lite överblivna tegelstenar, plantjord, mat, skräp osv så kan man lätt flerdubbla skyddet från vad det redan är.

Steg 1 måste vara att identifiera om det finns radioaktivt nedfall. Exakt dosimetri är inte målet, utan bara mäta om det förekommer drastiskt förhöjda halter strålning. Annars är det bara dumt och farligt att sitta och uggla inomhus. I första hand är det rimlighetstestet; finns det säker information på t.ex. radio om vilka ställen som blivit träffade? Var det någon träff på marknivå? Är jag nära och mer eller mindre nedvind?

Mycket intensiva strålkällor är lätta att indikera. Behövs inte ett GM-rör eller scintillationsdetektor. Det finns appar som använder artifakter i telefonkameran som en proxy för stråldos. Dessa kräver att det inte finns något ljusinsläpp för att fungera (d.v.s tejp + en bit aluminiumfolie e d). Dessutom går det att konstruera enkla detektorer baserat på statisk elektricitet och den snabba urladdning som sker i stark joniserande strålning.

Radiokativt nedfall är inte generellt vad du behöver oroa dig för om det inte finns något missilsilo eller annat svårknäckt mål i närheten. Det du mer behöver oroa dig för är effekter på vattenförsörjning, elförsörjning m m och att minimera direkta skador vid detonationen.

Kärnvapenkrig utan en period av eskalation med förnyade kärnvapentester o d är extremt osannolikt. Syftet med strategiska kärnvapen är att hota och vifta med dem; det finns inget att tjäna på att verkligen använda den.

Taktiska kärnvapen är också ganska värdelösa. Så mycket energi slösas (upp i himlen, ner i marken, i allt annat än målet osv), och kyttevärn och pansar är så effektiva att den typiska konsekvensen av att smälla av en 10 kT taktisk bomb på trupp som inte är samlad är några förstörda fordon/pansar och något dussintal soldater samt att sanktions-tummskruvarna dras åt ännu hårdare och ännu mer effektiva vapen sänds över.

Varken eller är alls sannolikt. Det är fortfarande bra att du har vatten och mat hemma för ett par veckor och kan klara dig om värmen går osv. Mer realistiska olyckor som nedfallen elledare, skogsbrand som förstör elledare, kontaminerat vattenledningsnät osv kan och kommer hända ibland.

Kan man inte torka skiten och använda den att elda med, som indierna med kobajs?

Fast det gäller ju allt ont som kan hända, inte bara kärnvapenattack. Alla dör ju hellre än att klara sig. Det har vi ju fått berättat för oss om och om igen från de som inte preppar.

En verklig samhällskollaps överhuvudtaget oavsett vad som orsakar den är inte värt mödan att överleva. Livet är krasst sett skit även när det är som "bäst". Vad är det för poäng med att sträva utan rinnande vatten, utan läkarvård, utan ett civiliserat samhälle?

Jag kan rekommendera dessa herrar, som finns länkade till i antinatalismtråden i Filosofi:

Life is Overrated96

Benedictines TheVegan

Ja det där är sådana där käcka resonemang som cyniska har råd att föra när de är mätta och belåtna.
Det räcker med att betrakta de som är suicidala. Inte ens många av dom klarar av att avsluta livet.
I de liv-eller-död situationer vi ser så är det påfallande ofta människor kämpar som aldrig förr alldeles oavsett hur resonemanget gått innan. Och då välkomnar samtliga de bättre förutsättningar som man kan ge sig själv genom skaffa sig marginaler innan krissituationen landar.

Det är sällan man läser ett sånt här inlägg på flashback. Stort tack.

Känner samma sök, dör hellre direkt än att lida vidare några månader till. Om det är en atombomb eller två som smäller men inte förintar hela jorden på en gång. Så kommer det dröja flera år innan man ens kan vistas utomhus.

Nej blir allt för mycket lidande bättre att bara dö direkt.