I samband med en jobbresa till Tyskland i början av september bokade jag ett par extra dagar för avslappning för egen del. Man kan förstås diskutera hur mycket avslappning det blir på FKK-klubbar, i varje fall initialt när man traskar in som en nysläppt ko på grönbete. Men eftersom FKK-debuten avklarades tidigare i somras tänkte jag undersöka om jag lärt mig något av eventuella misstag, och kanske också om det fanns nya erfarenheter att lära av. I likhet med sist gång var min utgångspunkt Nürnberg, men min ambition var denna gång att besöka ett par nya klubbar. Sist gång förhöll jag mig till Palmas i Nürnberg, med ett stopp på Artemis på väg ner, och nu var siktet inställt på Heaven i Nürnberg och Hawaii i Ingolstadt. Ett återbesök på Palmas låg också i planen, eftersom jag var nyfiken på om någon av tjejerna jag träffade sist kanske var kvar där.
Mitt hotell låg på gångavstånd från Club Heaven, så på min första lediga kväll var det naturligt att traska ditåt. På en ganska alldaglig industrigata inklämd bland matgrossister och VVS importörer ligger en röd murbyggnad med skyltar det står Club Heaven på, komplett med röda hjärtan. Man står relativt exponerad där man står på trappan och ringer på klockan, men klockan var ca 20 på kvällen och därmed var det dessbättre ganska glest mellan bilar och gångtrafikanter. Det surrar till i låset och jag blir insläppt i en förhållandevis trång entré. Direkt upp går en smal trapp till omklädningsrummen, till höger är relaxavdelningen och till vänster är en liten reception. Förbi receptionen kommer man till loungen och baren, samt vidare ut på uteområdet och ”matsalen”. Relativt förvirrande layout i starten, och det är tydligt att det är en lokal som ursprungligen designats för ett helt annat syfte än en bastuklubb.
Jag tar mig till vänster, genom ett par svängdörrar i saloon-stil, och står då vid receptionen. Jag inser att jag inte hunnit göra någon större research angående klubben, vilka priser som gäller, etc. Den unga damen i receptionen rabblar ett par engelska standardfraser, och jag tycker mig höra att hon säger ”Entrance is eighty euro”. Fair enough, ganska dyrt men Artemis tar ju 90 så. Jag drar upp fyra 20 euro sedlar och lägger på disken. Hon tittar bara på mig.
”Eighty Euro?” frågar jag och ser lika dumt på henne som hon ser på mig. ”No, eighteen Euro…” säger hon och fiskar upp en av mina 20 Euro sedlar. Jag blir lite varm i ansiktet, och rafsar åt mig resten av sedlarna. Hon ger mig två Euro tillbaka, som jag lägger i muggen för dricks som står intill. Mitt behov av småmynt här inne torde vara minimalt. Jag får ett digitalt armband som öppnar mitt skåp, och man förvarar tydligen pengar och kläder i samma skåp här. Trappan är trång och brant, jag får möte i trappan av en naken dam i platåskor som på darrande ben stapplar neråt. Det är inte plats att mötas, så jag får ställa mig dikt an med ryggen mot väggen för att hon ska komma förbi.
Jag byter om och tar en dusch. I skåpen finns en badrock som jag drar på mig. Det är relativt fräscht, men det finns bara två duschar. Kanske risk för kö vid rush hour? Jag går ner för trappan och in i loungeområdet mot baren. Det sitter ett fåtal män här, och kanske 7-8 tjejer av varierande ålder, kroppsform och attribut. Ingen som jag direkt dras till, men ett ganska standard urval antar jag så här tidigt på kvällen. Eftersom jag denna gången gått till klubben i stället för att ta bil tänker jag ta tillfället i akt att njuta av ett glas vin. Jag beställer ett glas chablis, men bartendern förklarar på rudimentär engelska att det bara finns ett vitvin. Det är väl kylt, men långt surare än jag hoppats på. Antagligen en nordtysk Riesling av enklare snitt…
Jag noterar ganska fort att tjejerna lyder under en no-approach policy. De sitter i sofforna och pratar med varandra eller trycker på sina mobiler. Flera av dem går förbi utan att ge oss män i lokalen en blick. Jag söker ögonkontakt och ler mot någon som går förbi, hon ler tillbaka och säger hej men fortsätter bara förbi. Jag vet att det är någon sorts gängse uppfattning om att det är så det ska vara på FKK-klubbar, och att det är skönt att bli lämnad i fred, men jag märker att jag saknar att åtminstone få någon sorts uppmärksamhet. Ett mellanting av att bli attackerad av bedagade sharks och att bli i stort sett helt ignorerad. Jag dricker upp mitt vin utan att en tjej ens sätter sig bredvid och inleder ett samtal. En klar skillnad mot både Artemis och Palmas. Till slut inser jag att jag måste aktivt uppsöka någon om det ska bli något. Efter ett tag ser jag en attraktiv tjej som av allt att döma är på väg att gå förbi bakom mig. Jag snurrar runt på barstolen och drar till med ett ”Hello, how are you?”. Hon stannar inte ens upp utan säger snabbt ”I’m just going to take a shower and then I’ll be back, ok?”. ”Ok…” säger jag lågt till hennes försvinnande ryggtavla.
Men hon håller sitt ord och kommer tillbaka efter ca 10 minuter. ”Did you want a room?” frågar hon nästan omedelbart. Hon är väl runt 25 tänker jag, mörkhårig och har skolfröken-glasögon. Helt klart är hon attraktiv, och antagligen är hon en av de populäraste tjejerna här. ”I do” svarar jag, och beställer ett glas vatten att ta med på rummet. Hon går raskt i väg med ett ”This way”. Hon har en tydlig no nonsense attityd, och känslan av att hon vill få detta avverkat snabbt så att hon kan komma ner och ta sig an nästa kund är stark.
Rummen ligger förbi omklädningsrummet, och hon väljer ett av de största. ”There is a fan here” säger hon, och riktar en golvstående fläkt mot den upphöjda sängen. ”So, what do you want to do?” frågar hon sedan. Jag meddelar att jag tar en timme och att jag kommit hit att slappna av och inte för att stressa, och det verkar som om hon blir lite lugnare i sin attityd när jag meddelar detta. Hon säger att hon heter Camelia, och kommer förstås från Rumänien. Vi avtalar en standardsession, men med BBBJ och CIM. ”Ok, one hour is 200, and each extra is 50 Euro” säger hon. Jag stelnar till något. Om jag inte missminner mig sa hon i receptionen något om vad standardpriset var, men jag lyssnade för dåligt för att komma ihåg vad hon sa. Tjejernas prisnivåer är högre än inträdet, så mycket kan jag konstatera… Camelia har fått en mycket bättre attityd nu när vi är på rummet, och jag vill inte förstöra stämningen genom att ifrågasätta prisbilden. Hon är riktigt snygg, har en tight kropp med fylliga naturliga bröst, och jag har som sagt kommit för att slappna av.
Hon börjar med en ryggmassage, som är överraskande kraftfull för en relativt liten tjej. Hon knådar och vi småpratar samtidigt om mitt jobb, om hur Covidsituationen var för FKK-scenen, om semester och lite annat. Vi går sedan över till ett bra BJ, och vi kör sedan i några olika positioner innan hon avslutar med att suga till dess att jag kommer i hennes mun. Över lag skulle jag säga att det var en helt ok session med någorlunda inlevelse från hennes sida. Jag kan inte sätta fingret på något att klaga på, men det var heller inte en session som går till historien. Efteråt springer hon och fyller på mitt vattenglas. Trots fläkten är det riktigt varmt i rummet, och svetten rinner. Hon kommer tillbaka med kallt vatten och vi lägger oss och tar en cigarett och pratar lite. Vägen till omklädningsrummet är kort, och jag överräcker 320 Euro varav 20 är dricks. Massagen var väldigt bra, och efter hand blev hon väldigt trevlig och pratsam. Sexet var som sagt ok, men det är med marginal den dyraste sessionen jag köpt.
Mitt hotell låg på gångavstånd från Club Heaven, så på min första lediga kväll var det naturligt att traska ditåt. På en ganska alldaglig industrigata inklämd bland matgrossister och VVS importörer ligger en röd murbyggnad med skyltar det står Club Heaven på, komplett med röda hjärtan. Man står relativt exponerad där man står på trappan och ringer på klockan, men klockan var ca 20 på kvällen och därmed var det dessbättre ganska glest mellan bilar och gångtrafikanter. Det surrar till i låset och jag blir insläppt i en förhållandevis trång entré. Direkt upp går en smal trapp till omklädningsrummen, till höger är relaxavdelningen och till vänster är en liten reception. Förbi receptionen kommer man till loungen och baren, samt vidare ut på uteområdet och ”matsalen”. Relativt förvirrande layout i starten, och det är tydligt att det är en lokal som ursprungligen designats för ett helt annat syfte än en bastuklubb.
Jag tar mig till vänster, genom ett par svängdörrar i saloon-stil, och står då vid receptionen. Jag inser att jag inte hunnit göra någon större research angående klubben, vilka priser som gäller, etc. Den unga damen i receptionen rabblar ett par engelska standardfraser, och jag tycker mig höra att hon säger ”Entrance is eighty euro”. Fair enough, ganska dyrt men Artemis tar ju 90 så. Jag drar upp fyra 20 euro sedlar och lägger på disken. Hon tittar bara på mig.
”Eighty Euro?” frågar jag och ser lika dumt på henne som hon ser på mig. ”No, eighteen Euro…” säger hon och fiskar upp en av mina 20 Euro sedlar. Jag blir lite varm i ansiktet, och rafsar åt mig resten av sedlarna. Hon ger mig två Euro tillbaka, som jag lägger i muggen för dricks som står intill. Mitt behov av småmynt här inne torde vara minimalt. Jag får ett digitalt armband som öppnar mitt skåp, och man förvarar tydligen pengar och kläder i samma skåp här. Trappan är trång och brant, jag får möte i trappan av en naken dam i platåskor som på darrande ben stapplar neråt. Det är inte plats att mötas, så jag får ställa mig dikt an med ryggen mot väggen för att hon ska komma förbi.
Jag byter om och tar en dusch. I skåpen finns en badrock som jag drar på mig. Det är relativt fräscht, men det finns bara två duschar. Kanske risk för kö vid rush hour? Jag går ner för trappan och in i loungeområdet mot baren. Det sitter ett fåtal män här, och kanske 7-8 tjejer av varierande ålder, kroppsform och attribut. Ingen som jag direkt dras till, men ett ganska standard urval antar jag så här tidigt på kvällen. Eftersom jag denna gången gått till klubben i stället för att ta bil tänker jag ta tillfället i akt att njuta av ett glas vin. Jag beställer ett glas chablis, men bartendern förklarar på rudimentär engelska att det bara finns ett vitvin. Det är väl kylt, men långt surare än jag hoppats på. Antagligen en nordtysk Riesling av enklare snitt…
Jag noterar ganska fort att tjejerna lyder under en no-approach policy. De sitter i sofforna och pratar med varandra eller trycker på sina mobiler. Flera av dem går förbi utan att ge oss män i lokalen en blick. Jag söker ögonkontakt och ler mot någon som går förbi, hon ler tillbaka och säger hej men fortsätter bara förbi. Jag vet att det är någon sorts gängse uppfattning om att det är så det ska vara på FKK-klubbar, och att det är skönt att bli lämnad i fred, men jag märker att jag saknar att åtminstone få någon sorts uppmärksamhet. Ett mellanting av att bli attackerad av bedagade sharks och att bli i stort sett helt ignorerad. Jag dricker upp mitt vin utan att en tjej ens sätter sig bredvid och inleder ett samtal. En klar skillnad mot både Artemis och Palmas. Till slut inser jag att jag måste aktivt uppsöka någon om det ska bli något. Efter ett tag ser jag en attraktiv tjej som av allt att döma är på väg att gå förbi bakom mig. Jag snurrar runt på barstolen och drar till med ett ”Hello, how are you?”. Hon stannar inte ens upp utan säger snabbt ”I’m just going to take a shower and then I’ll be back, ok?”. ”Ok…” säger jag lågt till hennes försvinnande ryggtavla.
Men hon håller sitt ord och kommer tillbaka efter ca 10 minuter. ”Did you want a room?” frågar hon nästan omedelbart. Hon är väl runt 25 tänker jag, mörkhårig och har skolfröken-glasögon. Helt klart är hon attraktiv, och antagligen är hon en av de populäraste tjejerna här. ”I do” svarar jag, och beställer ett glas vatten att ta med på rummet. Hon går raskt i väg med ett ”This way”. Hon har en tydlig no nonsense attityd, och känslan av att hon vill få detta avverkat snabbt så att hon kan komma ner och ta sig an nästa kund är stark.
Rummen ligger förbi omklädningsrummet, och hon väljer ett av de största. ”There is a fan here” säger hon, och riktar en golvstående fläkt mot den upphöjda sängen. ”So, what do you want to do?” frågar hon sedan. Jag meddelar att jag tar en timme och att jag kommit hit att slappna av och inte för att stressa, och det verkar som om hon blir lite lugnare i sin attityd när jag meddelar detta. Hon säger att hon heter Camelia, och kommer förstås från Rumänien. Vi avtalar en standardsession, men med BBBJ och CIM. ”Ok, one hour is 200, and each extra is 50 Euro” säger hon. Jag stelnar till något. Om jag inte missminner mig sa hon i receptionen något om vad standardpriset var, men jag lyssnade för dåligt för att komma ihåg vad hon sa. Tjejernas prisnivåer är högre än inträdet, så mycket kan jag konstatera… Camelia har fått en mycket bättre attityd nu när vi är på rummet, och jag vill inte förstöra stämningen genom att ifrågasätta prisbilden. Hon är riktigt snygg, har en tight kropp med fylliga naturliga bröst, och jag har som sagt kommit för att slappna av.
Hon börjar med en ryggmassage, som är överraskande kraftfull för en relativt liten tjej. Hon knådar och vi småpratar samtidigt om mitt jobb, om hur Covidsituationen var för FKK-scenen, om semester och lite annat. Vi går sedan över till ett bra BJ, och vi kör sedan i några olika positioner innan hon avslutar med att suga till dess att jag kommer i hennes mun. Över lag skulle jag säga att det var en helt ok session med någorlunda inlevelse från hennes sida. Jag kan inte sätta fingret på något att klaga på, men det var heller inte en session som går till historien. Efteråt springer hon och fyller på mitt vattenglas. Trots fläkten är det riktigt varmt i rummet, och svetten rinner. Hon kommer tillbaka med kallt vatten och vi lägger oss och tar en cigarett och pratar lite. Vägen till omklädningsrummet är kort, och jag överräcker 320 Euro varav 20 är dricks. Massagen var väldigt bra, och efter hand blev hon väldigt trevlig och pratsam. Sexet var som sagt ok, men det är med marginal den dyraste sessionen jag köpt.