Hur Trump Derangement Syndrome (TDS) påverkat den politiska debatten

För att förstå amerikansk politik på senare år måste man förstå fenomenet TDS. Trump Derangement Syndrome. Detta delforum fungerar som en utmärkt illustration av denna mentalsjukdom och det kan därför vara av intresse att diskutera amerikansk politik i denna kontext. Sedan Joe Biden tillträdde 20 januari 2021 har det i detta forum startats 97 trådar med Trumps namn i rubriken. Motsvarande siffra för Biden är 117. Med andra ord, nästan lika många trådar för någon som inte varit president på snart två år som för den nu sittande presidenten. Av dessa 97 trådar är en överväldigande majoritet kritiska mot president Trump. Flertalet av dem är lagda åt det konspiratoriska hållet.

Det är viktigt i sammanhanget att lyfta fram att all kritik mot president Trump inte är sjukdomssymptom. Mycket legitim kritik har riktats mot presidenten från såväl konservativt som liberalt håll. Den som inte uteslutande formar sin världsbild av att sondmatas med CNN och New York Times har inte kunnat missa den sakliga kritik som riktats mot president Trump från konservativt håll gällande allt från utrikespolitik till sociala frågor till Trumps personlighet. Opinionsbildare som exempelvis Ben Shapiro och Richard Kelsey har inte dragit sig för att kritisera Trump när det varit befogat och detsamma gäller för i princip alla nyhetskommentatorer på diverse konservativa kanaler.

Det finns också en tendens bland vissa Trumpanhängare att försvara Trump även när han gör fel, eller att stämpla alla som någon gång kritiserat president Trump för RINOs även när det inte är befogat, och det är naturligtvis fel det också.

Så vad är då TDS egentligen? Det finns många olika beskrivningar och definitioner av begreppet. Fareed Zakaria på Washington Post har definierat TDS som ”hatred of President Trump so intense that it impairs people's judgment". Det är en ganska bra beskrivning tycker jag. Man ser väldigt ofta individer som reflexmässigt formar sin uppfattning till att bli emot vad än president Trump för stunden uttryckt sin uppskattning för, eller att automatiskt bli för vad eller vem än Trump uttryckt kritik emot.

På Urban Dictionary används definitionen ”Trump Derangement Syndrome (TDS) is a mental condition in which a person has been driven effectively insane due to their dislike of Donald Trump, to the point at which they will abandon all logic and reason.”

Justin Raimondo gjorde efter valet 2016 en ännu mer utförlig beskrivning av TDS och vad som utmärker individer med denna sjukdom i tre olika faser:
1. In the first stage of the disease, victims lose all sense of proportion. The president-elect’s every tweet provokes a firestorm, as if 140 characters were all it took to change the world.
2. The mid-level stages of TDS have a profound effect on the victim’s vocabulary: Sufferers speak a distinctive language consisting solely of hyperbole.
3. As TDS progresses, the afflicted lose the ability to distinguish fantasy from reality.

Ett annat utmärkande drag för individer med TDS är att de tenderar att betrakta alla som inte håller med dem som blint lojala Trump-anhängare. Att många av oss under primärvalen 2016 höll på Ted Cruz, Rand Paul, Marco Rubio eller Ben Carson och inte på Trump är ett faktum som för dessa individer är omöjligt att processa. Inte heller det faktum att många av oss kanske hellre ser någon annan kandidat än Trump i presidentvalet 2024. Politik före person är ett koncept som TDS-patienten omöjligt kan greppa, då hela deras världsbild kretsar kring Trump som person. Inte sällan har TDS-patienter en närmast religiös vördnad för Joe Biden och är snabba med att försvara varje angrepp (verkligt eller inbillat) på sin ofelbare ledare. Detta sektbeteende gör det förstås väldigt svårt att resonera med sådana individer, men kanske att vi genom att lyfta problemet kan hjälpa dem att ta sig ur sitt beroende.

Eftersom denna diskussion ofrånkomligen kommer att beröra amerikansk politik så anser jag att tråden hör hemma i detta delforum snarare än under medicin och hälsa.

Så vad säger ni, vilken inverkan upplever ni att TDS har haft på den politiska debatten? Har ni människor i er närhet som är drabbade? Kanske kollegor eller rentav familjemedlemmar? Hur bemöter man bäst dessa individer och vad kan man göra för att hjälpa dem? Ordet är fritt!

Punkt 3 ovan förklarar ju nedanstående fenomen, det idoga och ständiga försvarandet av Bidan trots all exponering av komprometterande bevis och skandaler kring Biden-klanen:


och kan också vara något positivt i den bemärkelsen att de som lider av TDS ständigt missar målet då deras ambitioner och försök att sätta dit president D.Trump ju aldrig kommer att lyckas då de mentalt inte längre har den kapaciteten som behövs för att göra rimliga bedömningar och analyser av läget, de har inte har möjlighet eller förmåga att agera på ett sådant sätt så att deras fantasier kan bli verklighet, det är dömt att misslyckas, varje gång på grund av detta.

Ja, tacka vet jag vänsterns verklighetsuppfattning där män kan föda barn. Trump borde spärras in som inte förstår det.
Hur han varnade tyskland för att göra sig beroende av rysk gas är ett annat exempel på hur väck Donald verkligen är.

Tror att det också kan finnas ett samband mellan en alldeles för okritisk inställning till covid-vaccinerna/mRNA-genterapin och TDS men man kan ju i alla fall inte i detta fall på något sätt beskylla covid-vaccinerna/mRNA-genterapin för att orsaka förändringar i kroppen/hjärnan som leder till TDS då man observerat individer med TDS långt innan covid-vaccinerna/mRNA-genterapin lanserades. Kan det kanske finns andra förklaringar till TDS fenomenet som har att göra med livsstil och/eller konsumtion av läkemedel? Själv är jag restriktiv med användande av läkemedel. Eller finns det personlighetsdrag som gör en individ mer benägen att utveckla TDS?


Big 5 Personality Traits

Jag tror ju definitivt att konsumtion av konspiratoriska och verklighetsfrånvända nyhetskällor är en bidragande orsak till sjukdomsutvecklingen. Inte sällan ser man TDS-patienter som oironiskt citerar exempelvis CNN eller Washington Post, fullt förvissade om att dessa källor för gemene man skulle ha någon form av trovärdighet.

Sen kan man naturligtvis ha en diskussion om vad som är hönan och vad som är ägget, är det så att faktaresistenta nyhetsmedier orsakar TDS, eller profiterar de bara på den utbreddhet av TDS som redan finns bland deras följare?

Man ska förstås inte heller underskatta sociologiska faktorer när det gäller TDS, kanske att en traumatisk uppväxt och socialt utanförskap i kombination med varierande grad av mentalt handikapp spelar in i vissa fall.

Mer relevant för denna diskussion är kanske just hur den politiska debatten påverkas av detta fenomen. Det är beklagligt att dessa individer tränger eller skrämmer undan personer som på ett friskare och mer sakligt sätt kan diskutera amerikansk politik med någon form av verklighetsförankring. Jag hade ju själv välkomnat perspektivet från mer traditionell vänster och liberalism i debatten om amerikansk politik.

TDS har hittats på för att en del har behöva av det. Mer än så är det väl inte. Det fattas argument och då kan man skriva TDS så känns det bättre.

De som själv har gett sig epitetet TDS genom att alltid prata om det är ju de som faktiskt lider av TDS. Så det är ju en riktig diagnos. Allt handlar om Trump för dessa med TDS.

Argument är bara tillämpbara om vi har någon slags objektiv verklighet att förhålla oss till. Det som utmärker individer med med TDS är att de inte förhåller sig till verkligheten utan till sina egna fantasier.

Det ska inte förväxlas med att exempelvis resonera kring hur man värderar saker som Trump faktiskt har sagt eller gjort, precis som för vilken politiker som helst. Men givetvis måste man akta sig för att inte slentrianmässigt använda sig av diagnosen TSD för att undergräva en saklig debatt, det är ju inte alls meningen. Jag tror de definitioner som nämns i trådstarten ger en ganska bra grund för att bedöma om en individ lider av TSD eller inte, så det finns ingen anledning för någon att känna sig träffad om de själva är symptomfria.

Det allra viktigaste är att man behåller lugnet när man diskuterar med TDS-offer in real life.

Jag brukar numera börja med att påpeka att världen var fredligare när Trump var president. Detta håller de flesta med om, även TDSare, även om de senare förstås aldrig reflekterat över varför det förhåller sig så. Sedan säger jag att det finns mörka krafter inom USAs elit som inte vill att världen skall vara fredlig, därför att detta strider mot vapenindustrins intressen och deras visioner om hur världen skall styras (av dem) och att det för sådana filurer var just den fredliga utrikespolitiken som var det stora hotet med Trump, inte elaka tweets. Jag säger att det är lite märkligt att Trump ställdes inför riksrätt för att han försökte gå till botten med Joe Bidens korruption samtidigt som vi nu vet att Biden har komprometterat USAs säkerhet och det grövsta genom att han via sin nerknarkade son tagit tiotals miljoner dollar från kinesiska kommunistpartiet och skumma oligarker i ryssland och ukraina. Vilka gentjänster kineserna och begärt begärt kan vi bara gissa men att det är logiskt att deras aggressiva utrikespolitik är relaterad till detta. Om Trumps motiv var att komma till botten med korruption och landsförräderi så var det han gjorde mycket välmotiverat och dessutom var det i vilket fall mycket modigt med tanke på vilka krafter han ställde sig mot.

TDsaren svarar då ibland att "men Bidens korruption är ju bara något som Trump påstår, va". Då svarar jag med att förklara att om någon väsentlig information som kommit fram från laptopen om Bidens affärsförehavanden varit falsk så skulle Bidenklanen garanterat ljudligt ha förnekat detta i stället för att försöka tiga ihjäl saken, nu när mycket information, såsom komprometterande ebrev, redan är bekräftade till och med från vänsterhåll. Läs Miranda Devins artiklar i NYP brukar jag säga. Där läggs hela korruptionsskandalen fram och jag har aldrig sett att några väsentliga detaljer i hennes artiklar blivit vederlagda. Om du hittar några väsentliga sakfel om Bidens korruption är jag mer än beredd att ompröva min uppfattning säger jag, lugnt. Vidare belyser jag FBIs inblandning i kampanjen mot Trump och frågar min TDSare om denne verkligen är nöjd över att en mäktig säkerhetsorganisation tillsammans med några techmiljonärer tillåts påverka valresultat genom att sprida osanningar och stoppa spridandet av fakta.

I en diskussion med en svår TDSare som jag känner som är professor vid ett universitet på USAs västkust frågade jag en gång rent ut vad han tyckte var värst: Trumps telefonsamtal med Ukarianas president, Obamas invasion av Libyen och det påföljande kaoset och nyinförande av svart slavhandel i Tripoli eller Bushregimens lögner om massförstörelsevapen i Irak och konsekvenserna av detta? Jag fick naturligtvis inget svar men obehaget min TDS-bekante visade med sitt ansiktsuttryck fick mig att ana att han inte är ett helt förlorat fall. Denne TDSare är dessutom klimataktivist (men flyger mycket) så jag passade på att "fråga" om inte Bush och Obamas krigande var ännu värre för miljön än Trumps uttåg ur Parisavtalet, samt om det verkligen var så tokigt att motsätta sig Kinas särbehandling i Parisavtalet.

Det är helt onödigt att sätta en sån etikett på någon. Lika onödigt som att kalla någon Rino. Det betyder bara att den som sätter etiketten har slut på argument.

Tvärtom, att sätta namn på en vanligt förekommande företeelse är bland det naturligaste som finns och har skett i hela mänsklighetens historia. Det som motsätter sig detta är enbart sådana som vill förneka denna företeelses existens.

Ja som sagt, har man inga argument är det ju så skönt att kunna avfärda någon med en käck etikett.