När barnet inte vill komma

Jag rekommenderar att du låter henne göra som hon vill.
Säg bara att du finns där ifall du behövs tills hon är x år.
Ge henne din mejl och tel.
Var inte bestämd, resonera istället.
Vad skulle vara problemet med det?

Problemet är att det är väldigt svårt att ta ett steg tillbaka och inte vara såpass delaktig som jag vill vara med min dotter. Vem vill inte vara med sina barn? Situationen löser sig inte av det. Det löser sig iofs inte heller att hon ”tvingas” vara hos mig. Jag vet inte, det blir förvirrande hur man ska förhålla sig. Det ända jag vet är att jag älskar henne och vill umgås med henne, men det viktigaste är ju att hon är lycklig

Fint att du pratar med din dotter och bra att du säger att det är ok att sakna mamma och pappa. Låter definitivt som hon har separationsångest från sin mamma och det bästa du kan göra då är att finnas där för henne, krama henne och låta henne prata om saknaden/sin mor. Det skapar ett band mellan er, att du finns där och tröstar henne. Som gör henne tryggare och skapar högre trivsel för henne att vara hos dig. Och fint att hon kan ringa sin mor när saknaden kommer över henne. Gör sedan något roligt ihop.

Låt henne ligga kvar och sova hos dig, de nätter hon kommer och lägger sig hos dig. Sådana enkla små saker kan vara avgörande för trivseln när man är barn. Hon verkar ju vara i behov av att få sova nära både dig och mamman (hon sover hos mamman och hon kommer upp och lägger sig hos dig när hon är hos dig). Så låt henne få göra det. Det kommer ju inte pågå när hon blivit bara något, några år äldre. Men just nu verkar hon behöva det.

Ja, just det ja. Älskar du henne är det förstås svårt att minska kontakten.
Tänk dig in i hennes situation, hur påverkas hon av att bo här och där?
Vore det inte lättare om hon fick bo på en plats?
Hitta något annat du kan älska.
Om hon inte älskar dig tillbaka, snarare vill hålla avstånd måste du acceptera det.

Var ett märkligt svar

Bra skrivet!

Låt henne bestämma. Försök hitta på saker med henne så att hon förstår att du vill umgås med henne. Kan hon vara orolig för mamman och det är därför hon inte vill åka därifrån? Kan det vara en fas som dottern går igenom?

Det där med oro, så var det för mig som barn, gick flera år då jag knappt träffade min pappa pga oro för att lämna morsan. Idag har vi väldigt bra kontakt, mycket pga att han alltid funnits där, och han har aldrig skuldbelagt, manipulerat eller utnyttjat mitt dåliga samvete (nåt min morsa gjorde ofta).

Hmm. Kanske det. Faktum är ju att du inte behandlar henne som hon vill bli behandlad. Då är det svårt att kräva att hon ska bo hos dig.

Tror inte det finns något särskilt att vara orolig över hos sin mamma, vad jag vet. Hon har också en stabil hemsituation.

Hade du inte velat att din pappa kom på ett sätt att hjälpa dig med din mor och fu hade varit mer hos din pappa nu såhär i efterhand?

Det är det jag vill undvika iallafall..

Var någonstans har jag skrivit att jag inte behandlar henne på det sättet hon vill?

Om du syftar på att jag inte låter henne bo hos sin mamma jämt så är det det jag kommer göra om det är det som krävs.

Det är väl fullt naturligt att hitta andra vägar först istället för att bara ge upp?

Oj det klarar jag nog inte av.. tror det skulle såra henne för djupt. Även mig faktiskt att medvetet såra henne 😓