Citat:
Ursprungligen postat av
Plingare
Jag menar mer att min dotter försöker med alla medel, både lögn, sanning, skrik, gråt och ilska att inte behöva komma till mig. Hon är en underbar person, men alla barn kan ljuga. Från början förde jag långa diskussioner med hennes mamma om situationen och även för att dubbelkolla vad hon säger hos mig/hos hennes mamma. Hon är bortskämd hos sin mamma och får ofta med sig det hon vill, med olika medel.
Det gör såklart ont att säga om sitt barn att hon är manipulativ, men det är så det har blivit. Vad det beror på är det man måste ta reda på. Hon är ju inte född sådan och kanske har bra anöedningar till det, men änsålänge har det inte framkommit tyvärr
Då låter det som du har en del självreflektion att göra. Tyvärr.
Jag har barn som är lite äldre, äldsta på gymnasiet och jag förstår inte denna hets med att disciplinera sina barn eller vara auktoritär. Vad jag märkt är att vara en respektfull förälder ger respekt tillbaka. Barnet vill inte göra en besviken utan istället stolt. Har en väldigt fin relation med mina barn och de är skötsamma och väluppfostrade. Till den grad att äldsta läxar upp sina vänner ”kan jag be att få heter det” när de ”ska ha” något.
Man måste inte vara hård för att få väluppfostrade barn.
Du bygger en relation till dina barn för livet och då måste man satsa och göra aktiviteter tillsammans, sitta ner vid matbordet och äta middag tillsammans, lyssna på vad de har att säga osv. Du kanske kan fundera över varför det är så viktigt att vara uppfostrande, vi tenderar att upprepa det vi fått med oss hemifrån men det betyder inte alltid att det är rätt. Självklart kan och ska det få konsekvenser om barnet missköter sig allvarligt men fokus tror jag mer ska ägnas åt att bygga förtrolighet, att ha en dialog och förståelse.
”Uppfostran” får barnet genom att vi föregår som goda förebilder. Vi visar våra barn vad som är viktigt i livet. Röker föräldrarna är det stor risk att även barnen börjar röka. Har föräldrarna hög utbildning är det stor chans att våra barn följer i våra fotspår. Barn tenderar att göra som föräldrarna gör och inte vad de säger att man ska göra. Lite tankar bara.