Citat:
Ursprungligen postat av
neuron-drone
Jobbigt läge. Verkar som de runt er inte tror på din analys. Så du får sitta och vänta till de ska fatta. Det är ju inte bra. Psykvården borde vara glada att de kan ta tag i det innan något riktigt hemskt händer, men de resonerar inte så. Du måste också ha stöd. Du blir ju inte ens trodd.
Tack, det var väldigt välformulerat. Känner igen mig mycket i det resonemanget.
Förundras hela tiden varför läkarna lägger så lite vikt på de anhöriga. Det är ju faktiskt de som är garanten för att psykospatientens verklighet är korrekt. Psykossjukdomen märker ju inte den sjuke.
Jag förvånas inte över att inte bli trodd, för det är inte helt enkelt att upptäcka för utomstående. Min erfarenhet gör att jag märker det tidigt, men det hjälper tyvärr inte när man behöver hjälp. Den får man först när sjukdomen brutit ut.
Stöd är väl det jag just fick. Att försöka prata med någon närstående ger sällan mer än frustration över att de inte förstår. Jag kan inte klandra dem, för denna erfarenheten önskar jag ingen.
Stödet från vården är obefintligt. Har blivit erbjuden anhörigstöd i form av gruppterapi, men det är inte jag som är sjuk. Det man behöver är konkreta tips och råd om hur man ska förhindra det.