Psykostecken?

När kan man avgöra vad som är en psykos?

Min flickvän har haft flera psykoser tidigare och jag känner igen tecknen. Nu börjar hennes beteende likna en tidig fas av psykos igen, men problemet är att hon vet precis hur hon ska dölja det för utomstående.
Hon är som vanligt i alla sociala sammanhang, men hemma är det som en annan person. Det går inte prata om det, hon isolerar sig och drar sig undan samt levererar uppenbara lögner om varför.
Självförtroendet är orubbligt och hon mår enligt henne själv jättebra.

Jag har varit i kontakt med sjukvården, men eftersom hon sköter sin medicinering och inte uppvisar några psykostecken utåt är det omöjligt att få någon respons. Har pratat med hennes bästa kompis som inte heller märker något.

Psykosen är ett otrevligt monster som smyger sig på långsamt och det sliter väldigt mycket på vårt förhållande när det blir långa perioder som denna. Denna gången verkar det inte heller blomma ut, utan verkar ha stannat till i den fas där hon blir mer manisk och isolerar sig i sin egen värld dit ingen annan har tillträde. I den världen är allt bra och hur ska man då förklara att det inte är normalt.

Det är tre frågor som snurrar i huvudet.

Finns det något sätt att nå en person som är på väg in i en psykos?
Kan detta tillståndet bli permanent?
Hur länge ska man orka?

Är din flickvän sjuk så är hon. Psykos eller ej.
Jag skulle rekommendera att bryta upp.
Jag är själv Schizofren och det kommer jag alltid vara.
Nu beror min personlighet på medicin. Medicinen är inte bra för hälsan men den gör att jag inte har psykos. Jag kommer nog inte bli lastgammal och jag har svårt med social kontakt.
Jag tror du till slut kommer ge upp och nu slösar du år.

Är det vanföreställningar vi snackar om här?

Hur länge har du känt din flickvän?

Kan hålla med om att man alltid är sjuk när det gäller psykoser, men de friska perioderna fungerar bra. Förhållandet blir också strakare när man upplever svåra saker tillsammans. Det ligger nog mycket i att personligheten skapas av medicinen. Har märkt av skillnader på både gott och ont.
Samtidigt är jag länken mellan verklighet och fantasi för henne och man lämnar inte någon som är sjuk i sticket. Det beslutet måste komma i en period då allt är normalt.


Inte i detta skedet. Det kan mycket väl bli så, men det brukar komma senare. Insjuknandet brukar ta två till tre månader och det är bara sista veckan jag är säker på att det är en psykos, för då blir vanföreställningarna tydliga. Hur länge de pågått i tysthet varierar från gång till gång.


Vi har varit tillsammans i sju år, så jag har varit med om en del. Varje psykos tar ju minst ett halvår, räknat från de första symptomen tills man har åtefått någon form av normalitet på tillvaron efteråt.
Brukar ta några månader både före och efter. Själva psykosen pågår sällan mer än några dagar.

Du får väl ringa psykvården? Eller du kanske inbillar dig att du är mentalskötare som kan få ordning på detta själv?

Kan bara ge dig kansken. Det finns risk att utveckla något permanent tillstånd. Oftast brukar folk gå igenom den cykeln i tidiga 20-års åldern och sedan blir det bättre ju äldre man blir.

Men alla är inte lika. Kanske har hon fastnat i nånting… kanske finns det något krångligt i tillvaron hon inte kan hantera? Det är inte bra iallafall att låta det pågå såhär. Försök få henne att kommunicera om det, annars så får du upplysa hennes läkare om din oro.

Läste du ens TS? Han har ju redan försökt!

Man behöver nog ha upplevt en psykos som nära anhörig för att förstå vad det innebär.
Jag har kontakt med sjukvården ganska ofta. Även med hennes familj, hennes vänner, hennes chef och grannar, så hennes skyddsnät är omfattande. Allt för att identifiera en eventuell psykos i så tidigt statium som möjligt.
Man blir "mentalskötare", antingen man vill eller inte. Visst kan man ta den enkla vägen och bara gå vidare, men så enkelt fungerar inte ett förhållande för mig. Man måste förstå att psykosen gör personen till något annat. Den man känner finns kvar därinne.

Sjukvården är väldigt bra på att dela ut mediciner. Vi har fått genomgå diverse olika typer och jag har fått leva mer med konsekvenserna än min flickvän. Hon märker dem inte på samma sätt, då det blir hennes nya normala. Faktum är att min erfarenhet av psyk blivit att de ser sitt jobb som klart när de skrivit recept. Att få hjälp med biverkningar är inte det enklaste. Säger jag till dem att jag är oroad, vill de lägga in henne, eller ge henne mer mediciner. Det kan tyckas som en lösning, men det är det inte.
Mer mediciner ger mer biverkningar. Apati, rastlöshet, trötthet, aggressivitet mm.
Detta är en balansgång som är jobbig för alla inblandade.

Det räcker gott med kansken. Bara att få en annan syn hjälper i nuläget.
Hon har antagligen fastnat i något. Psykosens utlösande faktor är väl ofta förträngda saker som man inte klarar att hantera. Jag försöker hjälpa henne med att prata om det som hänt, men hon kan reagera på de mest konstiga saker, så ibland vet man inte.

Problemet är att kommunikation är helt omöjlig i detta stadiet. Hon vill inte prata om det och stöter bort mig så snart jag har en fråga eller ett påstående som kommer för nära.
Jag pratade med hennes läkare nyligen och det fanns två alternativ. Akut möte, vilket bara var aktuellt vid psykos (vilket det inte kan klassas som i nuläget) eller vänta till ordinarie uppföljningsmöte.

Detta verkar inte bli bättre med åren, utan snarare bli mer frekvent förekommande. En del av problemet är att när hon mår dåligt vill hon inte prata om det och när hon mår bra vill hon inte prata om det, för då mår hon dåligt av det. Lite moment 22.

Har man psykossjukdom som återkommer så måste man ta medicin resten av livet.
Antagligen lever du ett liv där du får vara mentalskötare åt någon som inte tar hand om sin hälsa eller så lämnar du henne. 7år är ganska lång tid i självförnekelse så det lär inte bli bättre.
Har själv erfarenhet av psykos hos anhörig. Jag bröt kontakten. Det är som att leva med en jättebebis som lätt blir aggressiv.

Be henne för din skull att öka doseringen för du är orolig. Det är ju tyvärr det ända psykvården kommer göra ändå i grund och botten.