Citat:
Jaså? Känner till minst två seriösa försök till att förklara fundamental fysik med just evolutionsteori, dvs teorier om survival of the fittest.Den första hörde jag i ett föredrag av den danska fysikern Holger Bech Nielsen med en teori om att alla partikelfysikens tänkbara symmetrigrupper var aktuella precis i början på Big Bang, och att den som vann var den som överlevde i konkurrensen. (I standardmodellen är det SU(3)xSU(2)xU(1), och han hade någon idé om på vilket sätt denna var starkast, men detaljerna i det förstod jag varken då eller nu, och nu kan jag inte ens googla fram en bra referens.)
Den andra jag tänker på är en multiversumteori av fysikern Lee Smolin, som han beskriver den i sin bok The Life of the Cosmos, där varje universum får ”barn” (baby universes) genom sina svarta hål. Sett från förälderuniversumets perspektiv är det svarta hålet bara ett svart hål, men i den allmänna relativitetsteorins krökta rumtid med inflatonfält osv kan det ”magiska” hända att det nya bebisuniversumet ändå växer till och blir lika stort som föräldern, med egna svarta hål osv. I modellen ingår då även att naturlagarna undergår små mutationer. Universa som har såna naturlagar som ger flest svarta hål, får alltså flest ”barn”, och därmed är den sortens ”anlag” som gynnas iaf till antalet universa. Detta är märkligt nog i princip en testbar teori, eftersom vårt universum mest sannolikt borde ha sådana naturlagar som maximerar antalet svarta hål. Dvs om man kan visa att våra naturlagar är långt ifrån detta max är teorin falsifierad.