Varför undviker samhället existentiella frågor?

Går igenom en riktigt jobbig årlig existentiell kris just nu, x antal panikattacker osv. Läser mycket Camus och försöker meditera men funkar inte helt. Tror innerst inne jag känner mig ensam och skulle vilja prata med mina medmänniskor om mina problem, varför vi existerar och hur absurt det är. Men varje gång i en konversation jag ens försökt gå in lite på folks tolkning av vår existens så ryggar dem tillbaka och visar tydliga tecken på att dem blir obekväma samt att de snabbt försöker byta samtalsämne.

Hur kommer det sig att folk lever hela sina liv utan att iallafall motvilligt behöva kämpa med dessa frågor? Håller alla paniken inom sig för att det av någon anledning skulle vara tabu att prata om något så sjukt?
Själv förstår jag inte hur samhället lyckas fungera så bra som det gör, hade alla människor varit som mig hade folk sprungit runt på gatorna och skrikit som galningar pga alla frågor utan svar och den absurda existens vi delar.

Vad är egentligen anledningen till att de flesta människor man jämt lever med i sin vardag nästan aldrig helt inser sin existens eller grubblar över den? Och varför pratas vår gemensamma existens om mycket mindre i samhället än vad som känns rimligt?

Ber om ursäkt ifall detta inlägg blev skevt, slank ner några starköl nyss för att försöka lugna mig lite

Folk sysselsätter sig med annat och blir helst inte påminda, jag själv inkluderad. Mina mörkaste perioder har handlat om just det och min dödlighet. Eftersom alla ”upptäcker” det i olika faser i livet, och allt som oftast är ett temporärt tillstånd, kan det säkert vara svårt att connecta med folk i sin närhet som kanske befinner sig långt borta från de tankarna.

Vet inte hur det är nuförtiden,men när jag var ung på 80-talet så hade man sitt umgänge med djupingar som man sökte sig till när man hade existentiella funderingar, de var i samma ålder och tog detta med existensen på största allvar. Men jag har samma intryck som du. Kan det bero på att på 2020 talet så finns det så oändligt mycket mer distraktioner i form av ett ständigt bombardemang av nonsensinfo hela tiden, att man glömt bort helt enkelt hur man resonerar över existensiella kriser ? Och hur många vet ens vad "existensiell" betyder idag ?

Har allting bara blivit så otroligt glättigt och självupptaget anno 2020 ?

Jag undrar samma sak. Att förneka såna frågor är ju verkligen att förminska hela sin egen existens.

Tänkte skicka PM, skulle gärna träffa dig någon dag. Pm sen om några veckor om du är intresserad.

Ja, är det nog.

Kan relatera till detta.
En natt under min studietid drömde jag en dröm i vilken jag dog efter att ha blivit påkörd av ett tåg vid en järnvägsövergång. Vaknade upp helt kallsvettig kunde sedan i flera veckor inte sluta tänka på livet, döden och allt sådant existentiellt.

Försökte prata med korridorkamrater om hur dom tänker kring det existentiella, men dom undvek att prata om det.

Om man plötsligt ställer frågan: "Varför finns det någonting snarare än ingenting?" så har jag märkt tre reaktioner. Den första är att någonting klickar och de blir skrämda. Den andra är att de inte överhuvudtaget har någon reaktion (har inte förstått om det beror på att de inte greppar frågan). Och den tredje är att de tycker att frågan är ett etikettsbrott och inte att tänka på alls.

Den första kommer att få ett mycket mer rikt inre liv.

Jag ångrade mig och tog bort min kommentar

Jobbiga frågor - de får en att tänka efter och vackla.
Inga svar att ge.
Konsumtionshjulet.
Visa upp sin konsumtion och lycka.
Själsdödande kulturutbud.
Livspusslet.
Sekularitet - brist på andlighet.
Slimmat samhälle.
Som nån i tråden säger: För mycket distraktion.

Jävligt deprimerande

Dom kopplar ner/bort sin intelligens och valmöjligheten att tänka fritt själv och kopplar ist upp sig på internet som tänker och fattar alla beslut åt en samtidigt som dom lägger all energi på att försöka få illusionen dom har skapat av sig själv på tex facebook att vara en totalt felfri genomlycklig framgångsrik individ utan problem som tar sig fram genom livet surfandes på sin egen framgång med ett glas bubble I ena handen, mobilen såklart I andra handed, iklädda ett par solglasögon och en nån slags acapulcoskjorta samtidigt som dom slänger sig med carpe diem så fort tillfälle ges eftersom de inte räcker med en carpe diem tavla, alt svart text på vit vägg I varje rum I hemmet, INKLUSIVE carpe diem tattueringen på underarmen alt axeln eller bröstet. Allt detta, hela jävla Bilden jag ger I den här texten, ALLT , ska, MÅSTE, fotograferas otroligt nogrannt Samt att ett, ptja, jag TROR att det är och kallas för typ "vintage" alt "sentimebtal" filter MåSTE läggas på, för med de kunna baka in en värmande känsla för betraktaren vars like man söker som en bekråftelse på att de här perfecta lavida loca livet man njuter av och har förmedlat till världen på internet har någon form av betydelse. Så med ett par likes och "ãlskningar" från sina följare håller det egot I top form vilket I sin tur leder till att egot tar mer och mer plats och behöver mer och mer bekräftelse fòr va känna sig till freds vilket är ett otroligt lätthanterat "i-nternet" tänk tidigare "i-landsproblen" . Allt du behöver göra är bara att dagligen posta en bild på ett moment från din dag hur den har sätt ut, son du ägnar hela dagen till att få in dom allra viktigaste detaljerna som naturligtvis råkar komma med på "den här random slumpmässiga bilden som jag tog I all hast samtidigt som jag varit fysiskt aktiv genom jag drog pa mig ett par joga pants och råka hålla I en vattenflaska och dessutom med ett fullsminkat ansikte höjda ögonbryn en barnvagn I tredje Handen och ett nyttigt mellanmål I den fjärde handen och sen. .. eller vänt.. ehh va?? Tredje ha..? Fjä.. jaa just det ja, allt detta va ju bara en illusion. Pjuuh. (Andas ut) jag som trodde det va på riktigt haha lol. Shit ja bah, shit höll på o dö. Men sen bah tihighhi asså hadde de här varit på riktigt assa shit, bah haaalloo whatte fack is going on bah hihihä men så vare bara en dum mardrīm pyjhihi asso sjukt hur äkta känsla man kan få om en mardröm man har på riktigt att tro känns som om allt var är på riktiGT assooooo ehehehe eller hur va visst är det så!?!?!?!? 🤡🤡🤡

EDIT, illusionen upprätthålls genom snabblån sms lån, kreditkort och andra smarta lösningar som finns här för oss enbart för att underlätta lite för oss I dessa hastiga bubbel tider. Och det är ju tur det tack och lån

Btw är nån mer än jag som följer reprisen av skilda värdar son dom kör vardagar mellan 10-12 på tv4 guld? Bästa assaaa