Citat:
Ursprungligen postat av
enhalvboj
Ingen bryr sig om någon uttrycker att de vill vara hemma med sina små barn. Det är det många som vill.
Håller man däremot på att propagera att det är kvinnans roll att stanna hemma med barnen och mannens att dra hela det ekonomiska lasset och att folk som inte lägger upp sitt liv på det sättet är dåliga föräldrar som gör sina barn till könsbytare så kommer man givetvis få mothugg och en hel drös människor kommer tycka att man är en efterbliven jubelidiot. Det säger sig självt.
Att sen sitta och tro att man är förtryckt för att man får mothugg på detta är den lipiga, självömkande biten.
Lyssna nu, för jag säger det bara en gång.
Du har precis gjort en klassisk 360 och uttryckt två helt emotstående åsikter i samma mening och anser att båda kan vara sanna. Det du trycker på är den motsatta som du tror att jag har, men det har du ingen aning om vad det är.
Den enda anledningen till att du gör det är för att det är den feministiska hållningen. Att bli mamma är en kvinnofälla. Att behöva se till sina egna ungar är en kvinnofälla. Att vilja stanna hemma med dem är en kvinnofälla, hur bra ens partner än kan försörja hela familjen.
Det råder absolut inget som helst tvivel om att svenska barn mått skit i decennier, men feminismens kvinnor går före alla deras behov.
Jfr gärna med synen på familj i t.ex. Schweiz.
Deras barnomsorg är inte subventionerad av staten och kostar därför rätt mycket, men å andra sidan vill mammor vara hemma med sina barn där och behöver inte skämmas för det, som mammor här ska göra enligt feminismen.
Varför, får du berätta för läsare här.