Var det fel att inte lämna ut wifi lösen till grannen?

Svenskar är inte kapabla till att hjälpa sina medmänniskor. Här kommer en nyanländ utbytesstudent och ber DIG - en pursvensk - om hjälp. Du avfärdar honom. Tyvärr är detta endast början på hans problem i det landet. Alla svenskar är likadana. I det här fallet hade han tur att svensken som öppnade dörren inte ringde polisen. Känner med honom. Jag hade hjälpt honom och bjudit honom på mat. Det är så man gör i den här världen (utanför Sverige menar jag).

Klockan var ett på natten förra fredagen. Jag har precis lagt mig i sängen och börjat slötittat på en serie när det plötsligt ringer på dörren. Detta hör såklart inte till vanligheterna, så jag blir inledningsvis lite rädd att det har hänt något allvarligt. Men jag drar ändå på mig en t-shirt och öppnar dörren till lägenheten. Framför mig står en ung kille i 19-20-årsåldern som börjar prata engelska. Han berättar för mig att han är en nyinflyttad utbytesstudent och att han behöver nå sin mamma. Han har inget internet och frågar om han kan få låna mitt Wi-Fi.

Jag är något kort i tonen och svarar undvikande, inte för att vara otrevligt utan mest för att jag är lite överraskad över den lite pinsamma situationen. Säger att jag inte har lösenordet nedskrivit och att jag i så fall måste rota fram det, vilket är sant. Han ber om ursäkt, önskar mig en trevlig kväll och går tillbaka till sin kvart.

Frågan som nu plågat mig i över en vecka lyder...Är jag en hemsk människa? Får ju en klump i magen när jag tänker på det som skett. Att jag bara borde ha lånat ut mitt Wi-Fi till honom och inte varit så jävla undvikande. Även om det som sagt berodde på att jag inte var beredd på att det skulle ringa på någon mitt i natten.

Låter väl patetiskt att älta det här..

Utgår från att denna som 99 av 100 som här berättelse på flashback är påhittat.
Men självklart ljög han och självklart ska du inte lämna wifi till grannen.

Klockan var ett på natten förra fredagen. Jag har precis lagt mig i sängen och börjat slötittat på en serie när det plötsligt ringer på dörren. Detta hör såklart inte till vanligheterna, så jag blir inledningsvis lite rädd att det har hänt något allvarligt. Men jag drar ändå på mig en t-shirt och öppnar dörren till lägenheten. Framför mig står en ung kille i 19-20-årsåldern som börjar prata engelska. Han berättar för mig att han är en nyinflyttad utbytesstudent och att han behöver nå sin mamma. Han har inget internet och frågar om han kan få låna mitt Wi-Fi.

Jag är något kort i tonen och svarar undvikande, inte för att vara otrevligt utan mest för att jag är lite överraskad över den lite pinsamma situationen. Säger att jag inte har lösenordet nedskrivit och att jag i så fall måste rota fram det, vilket är sant. Han ber om ursäkt, önskar mig en trevlig kväll och går tillbaka till sin kvart.

Frågan som nu plågat mig i över en vecka lyder...Är jag en hemsk människa? Får ju en klump i magen när jag tänker på det som skett. Att jag bara borde ha lånat ut mitt Wi-Fi till honom och inte varit så jävla undvikande. Även om det som sagt berodde på att jag inte var beredd på att det skulle ringa på någon mitt i natten.

Låter väl patetiskt att älta det här..

Fast jag som inte är duktig på datorer kan ta fram ditt lösenord på några minuter om jag är fysiskt nära, så det spelar nog ingen roll. Det faktum att han frågar efter det tyder på att han bara ville ringa hem till mamma och inte göra något annat. Men vem vet?!

Jag hade lånat ut det, men jag har ju kunskap nog att förstå att inget farligt händer