Varför obduceras det så ofta?

Om jag dör i en hjärtinfarkt och allt tyder på det så måste dom ändå sprätta upp mig för att kunna fastställa dödsorsaken. Är det inte lite för mycket av nitiskhet när det gäller uppenbara dödsorsaker i Sverige? Själv tycker jag att det är kränkande både för den döde och dennes annhöriga att det behövs något sådant för att fastställa något som alla ändå vet orsakat ett dödsfall.

Vem har påstått att det är vanligt att man obducerar folk till höger och vänster i Sverige?
Så vitt jag vet görs det bara om dödsorsaken är oklar, men rätta mig gärna om jag har fel.

Det är väl ett krav att det i dödsattetsen klargörs vad som orsakat dödsfallet?

Obduktioner kostar pengar - således sjunker antalet obduktioner med raketfart i all spariver.

Förut var lagen sådan att läkaren måsta veta dödsorsaken för att få skriva ett dödsintyg - idag räcker det med en trolig dödsorsak. Det är ännu en anledning till att antalet minskar.

En annan anledning till det sjunkande antalet obduktioner är att läkarna blivit bättre på att diagnosticera människorna medan de ännu lever. Hänsyn tas även till anhörigas önskningar om det inte är ett misstänkt brott. Man kan även genomföra lika sorters obduktioner; fullständiga och partiella.

De flesta som dör gör det av mer eller mindre naturliga, och förväntade orsaker. Om Astrid 99 dör av hög ålder är det ingen som skär upp henne, inte heller om Göran 45 med långt gången cancer dör. Om däremot till synes kärnfriske Jimmy 19 hittas liggande i sängen död en morgon när hans flickvän kommer på besök är det läge att snitta upp pojken.

Okey det ser väl annorlunda ut i dag än för kanske tio tjugo år sedan. Men är det inte ibland så att döda obduceras i studiesyfte för läkaraspiranter helt i onödan?

Möjligtvis om den avlidne gett sitt samtycke till detta.

Bland annat säger lagen att:


Att man lagt till "andra skäl" låter dock i mitt tycke aningen luddigt. Vad för andra skäl kan det finnas till att anta att en person accepterar att bli obducerad efter sin död, annat än att denne skriftligt eller muntligt uttryckt detta? Kan man "anta" att en person som obducerar andra vill bli obducerad själv, eller vad menas?

EDIT:
Vid närmare analys av lagen så tycks det ju vara fritt fram att "forska i lik" såvida varken den avlidne eller någon av dennes anhöriga har motsatt sig detta (se: 6 § punkt 2 och 3, samt 10 §).

De som hamnar hos studenterna under läkarutbildningen har donerat sin kropp till vetenskapen.

I övrigt så vill de flesta läkare inte beblanda sig med något så äckligt som ett lik. De vill bara ha ett fint, vitt papper där patologen skrivit sina fynd utan att själva behöva känna lukten

Nej, en avliden obduceras aldrig "i onödan"

När min mormor dog sa dem att det är normalt att man gör en obduktion om personen i fråga har dött hemma och/eller utanför sjukhuset.

Varför utgår du från att anhöriga anser det kränkande att deras närstående obduceras? Vissa obduktioner utförs endast för att anhöriga kräver det. Dessa görs inte fullt så grundligt som fall där dödsorsaken är oklar, men ger ändå närstående de klara besked som de behöver för att få ett klart avslut.

Men om det helt kan uteslutas brottsmisstanke är det väl ändå ganska oviktigt vad en gammal människa egentligen avlidit av för orsak?

Många instämmer i det, men faktum kvarstår dock att en del anhöriga vill svart på vitt veta vad deras närstående dött av. Vissa fall kan vara helt solklara, t.ex. en långt framskriden malign cancer hos en mycket gammal människa som normalt sett inte skulle obduceras, men ändå kan det finnas en son/dotter eller annan anhörig som vill att obduktion ska utföras med exakt fastställande av dödsorsaken/orsakerna.