Jag blev utsatt för otrohet. Varför fick jag ingen hjälp för PTSD?

Du har inte ptsd pga otrohet, det är något allvarligt som inte stämmer med dig. Sök hjälp för dina psykotiska och verklighetsförvridna tankar.

Du skriver att du gått vidare, men är fylld av hat! Du har kommit lika långt som en narkoman som efter 5 år som nykter, bara provskjuter för att se om beroendet släppt.

Pinsamt att du ens försöker likna våldtäkt med att bli utsatt för otrohet. Skärp dig för fan

Det låter som om du pratar utifrån moral eller värdering. Jag är van vid sånt.
Jag är mycket väl medveten om att få blir medvetna förrän de drabbas själva. Det gäller i alla frågor som folk inte kan greppa på förhand.

Du skulle inte kunna beskriva exempelvis hur smärta känns för mig om jag inte kunde känna smärta. Jag hade varit tondöv inför dina känslor. Jag upplever hur världsfrånvänt samhället är.

I denna värld är människor lyckligt lottade om de har 1 eller 2 människor som de vet alltid kommer stötta dem och alltid vill dem väl. I mångas fall är detta relationen till föräldrar eller barn, därefter barndomsvänner. I ytterst få fall är det ens partner.

Förstår man detta så kommer det inte som en chock när hondjuret blivit kukad på annat håll.

Du har inte och har inte haft PTSD. Du är svagsint och verklighetsfrånvänd.
Du återkommer till att jämföra våldtäkt med otrohet och uppvisar därigenom hur otroligt okunnig/omedveten du är.

Du säger också att du inte bad om hjälp utan tog dig igenom det själv men sitter nu och ylar om att du inte fick hjälp?

Att du mår psykiskt dåligt är en sak, det är normalläge om man blir utsatt för otrohet. Men att börja jollra om att din psykiska hälsa är samhällets ansvar... kom igen.
Du blev blåst, det gjorde ont som fan och du blev mörk på insidan. Sen plockar man ihop sig själv och går vidare och klarar man det inte så ber man om hjälp. Men står man och skriker om att man blivit våldtagen och sexuellt traumatiserad så förstår jag om du inte riktigt blir tagen på allvar...

Rubrik ändrad från: Jag gick igenom sexuella övergrepp. Varför fick jag ingen hjälp för PTSD? --> Jag blev utsatt för otrohet. Varför fick jag ingen hjälp för PTSD?

Moderator

Oftast beror ju otrohet på att något saknats i relationen. Kanske har du inte varit ärlig mot dig själv sedan känner detta hat mot din partner, när felet egentligen ligger i brist på självkritik/självinsikt?

Men din upplevelse är högst subjektiv. Det rättfärdigar inte att du jämför våldtäkt med otrohet. Har du blivigt våldtagen och kan göra den jämförelsen själv?

Jag har varit utsatt för otrohet, har man ett psyke värt något tar man sig igenom det. Och glömmer, går vidare och skärper till sig.

Tur att du bor i Sverige, skulle du bo i ett land med större problem skulle du nog inte fungera öht, om en otrohet ger dig denna typen av efterdyningar kan jag tänka mig vad saker som krig eller annat gör med nån som dig.

Jag utgår inte från känslor, jag utgår från hur en sund människa resonerar. Du är inte sund, du märker kanske det av dina svar dessutom. Skärp dig nu, troll.

Tror det kallas för samvete?

Nej, ytterst handlar det om människor som inte är kapabla att hantera sina liv.

Brist på erfarenhet. Om de man pratar med inte har gått igenom sak eller kan relatera så finns ingen förståelse.
Det spelar ingen roll om det är kvinnor, män, psykologer eller rockstjärnor. Människor är inte "där" att förstå. Man är troligen likadan själv i frågor utanför ens eget perspektiv.

Du tänkte mörda för någon varit otrogen mot dig? Då bör du söka hjälp. Men inte för det är synd om dig när du råkat ut för någon nästan alla gör. ögon gång i livet.

Vad ska vården göra åt att du är ledsen för någon svikit dig?

Det är fullt möjligt att utveckla PTSD efter otrohet, speciellt om man redan har obearbetade trauman med sig sedan innan. Det handlar inte så mycket om vad som har hänt, utan om hur ens nervsystem har tolkat händelsen. Just ofrivilliga separationer är traumatiska i sig för oss människor då vi är djur som i hög grad förlitar oss på trygghet från våra artfränder. Bär man med sig obearbetade sexuella övergrepp (i synnerhet från en formbar ålder) så bär man sannolikt också med sig en djup otrygghet i vuxen ålder, vilket leder till att mellanmänsklig kontakt verkar extra viktigt för ens känsla av säkerhet i världen. Om den källan till trygghet då raserar, t.ex genom otrohet eller svek så kan detta leda till något som kallas för retraumatisering; det tidigare (och allvarligare) mellanmänskliga hotet blir aktiverat igen och man återupplever traumat i en annan, men psykologiskt liknande, situation.

Till TS: jag är ledsen att ingen ville hjälpa dig när du mådde så rävigt! För att svara på din fråga så är det sannolikt en kombination av 1) att vården i Sverige är extremt eftersatt inom psykotraumatologi. Man får inte ens en grundläggande traumakompetens av psykologutbildningen utan det krävs att man studerar vidare i ganska många år. De flesta psykologer inom offentlig sektor känner inte igen en traumatisering. Psykiatriker har sällan någon traumakompetens över huvud taget, då de endast läser något HP i psykologi. 2) Psykiatrin är väldigt underfinansierad och i de allra flesta landsting läggs huvudfokuset på att få patienten därifrån, inte på att hjälpa. Just PTSD kräver i de allra flesta fallen terapeutisk behandling och det är svårt att få i Sverige (mellan 1 - 3% av de som söker psykiatrisk vård får någon form av samtalsterapi, oftast BPD-patienter) då det anses ta upp för mycket resurser. Jag har själv CPTSD och känner flertalet människor med både CPTSD och PTSD och jag har aldrig hört talas om någon som har fått någon annan vård än antidepressiva.

Jag råder dig att söka privat terapi för att få bukt med din stress. Det finns annan hjälp att få.