Den historielösa debatten om fri vilja

Medvetandet kan helt enkelt vara de hjärnprocesser som analyserar konsekvenser, vilket lätt kan existera utan en upplevelse av icke determinerade val.

Du begick just auktoritetsargument och ad hominem. Det du kallar ”rådande forskning” säger emot sig självt, och att som jag påpeka självmotsägelser är en del av den verkliga vetenskapliga metoden. Det var ifrågasättare som jag som fattade att Piltdownmänniskan var en förfalskning redan innan det borrades i den, genom att inse att det tuggmönster som tandnötningen sades visa hade varit omöjligt med stora hörntänder. Genom att som du hänvisa till ”rådande forskning” som en auktoritet utan ifrågasättande blir den ”rådande forskningen” en kult och inte alls forskning. Sedan omkring 1970 har den akademiska världen helt övergivit den vetenskapliga metoden genom att sabotera alla data med sin processning genom standardavvikelsefixerad ”validering”.

Jag ifrågasätter visst filosofernas filosofier på så sätt att jag inte tror att filosofernas världsbilder per automatik stämmer med verkligheten bara för att det var filosofer som uttryckte dem. Jag hade inte kunnat hänvisa till alla filosofer jag har nämnt som auktoriteter, inte bara för att det vore felslutet auktoritetsargument utan även för att olika filosofer har oförenliga världsbilder. Att som jag påpeka att en filosof inte trodde på fri vilja även om filosofen var människa som ett argument mot att människor skulle vara programmerade till att tro på fri vilja är inte alls samma sak som att inte ifrågasätta filosofens påståenden i sak.

Nej.

Medvetande är som sagt inte samma sak som upplevelse av fri vilja. Och evolutionärt vore det absurt att en hjärna kapabel att analysera orsak och verkan skulle ha evolverat om insikten om orsak och verkan bara var en social konstruktion. Ett organ som spenderade energi på en latent förmåga som inte kunde användas när den evolverade biologiskt vore ett slöseri med energi.

Det är en halmgubbe att anta att kritik mot en annan åsikt än den som kritiseras skulle vara kritik mot den kritiserade åsikten, oavsett vem som framför den. Till exempel är det en halmgubbe att påstå att om en upplevelse av fri vilja är onödig så är medvetandet onödigt, precis som att det är en halmgubbe att påstå att om Gud inte finns så måste alla lagar avskaffas. Att som du anta att det handlade om vilken mun som tillfälligtvis råkade yttra åsikten är felslutet argumentum ad hominem.

Nu begick du felslutet bulverism.

Konsensusberoende automatisk processering kan turnera mellan olika möjliga halvrutiner under kortare tidsperioder utan en upplevelse av icke determinerade val och Über consciousness. Det betyder inte per definition att respektive hjärnstruktur mot bakgrund av brain experience aldrig längre behöver styras fritt vilket finns dokumentation för (Fuster 2001)

Experiment med artikelgeneratorer visar att det inte krävs vare sig medvetande eller intelligens för att citera auktoriteter.

Was the ghost of George Herbert Mead smelling a handsome? is not a scientific conclusion – allt från Citatgeneratorer till Mänskliga Ersättningar forskas på inom AI-forskningen. Dessa är dock sorterade efter kunskap, bygger inte precis som i ditt exempel enligt förutsatt meningsbyggande/argumentation och ligger givetsvis före filosofiska generella slutsatser. Man kan inte undersöka om någon människa planerar att ta livet av sig utan samtycke. Om åsikten i sak och mangeln på onödig information eller argumentum ad hominem är det du kallade ”enligt förutsatt meningsbyggande/argumentation” vet jag inte… Jag har bara hävdat den vanliga semantiken som används bland andra ontologi (upplevelser, kunskap) och epistemologi (medvetandet). Det finns inget teknisk medicinskt bevis på medvetande, enbart olika mer eller mindre provokativa tester som experimentpersonerna aldrig kommer att svara ärligt på.

"Hjärnprocesser som analyserar konsekvenser" förklarar inte alls medvetande. Kan lika gärna ske utan medvetande.

Men jag pallar inte med ditt babbel längre. Lycka till med filosofin du som i defensiv frenesi skriker "halmgubbe" tre gånger i rad när någon ställer en fråga. Halmgubbe är fortfarande när man tillskriver motståndaren åsikter den inte har, i syfte att nedgöra motståndaren och dess argumentation. Detta har jag alldeles tydligt inte gjort. Jag lyfte istället en tanke i anslutning till din frågeställning. Jag förstår att du är nöjd med din definition av halmgubbe som låter dig skrika halmgubbe så fort någon annan än du pratar om en tanke du lägger fram. För alla andra är dock ditt löjliga missbruk av termen mer eller mindre ett bevis för att du saknar trovärdighet.

..Nej du har inte alls ägnat dig åt ifrågasättande av de antika filosofer du refererat till varje gång du refererat till dem. Sluta ljug föfan

"Piltdownmänniskan" är naturligtvis irrelevant men fint att du anser dig vara en "ifrågasättare" och ett geni!

Den verkliga historielösheten består i att ignorera klasskampens historia när den fria viljan ska diskuteras. Så här inleds det kommunistiska manifestet:

Den metafysiska formen av fri vilja är helt absurd. Hur kan två helt identiska situationer ge två olika utfall?

Hur har det gått i tråden finns fri vilja eller inte?

Det finns inte. Det är omöjligt att i två helt identiska situationer göra olika saker.

Nix, det är det inte alls i kvantfysik. Men tro vad du vill.

Då ber jag dig att säga till en lågfungerande autist att "Sluta fåna dig och lev som en normal människa!" Det är knappast ett aktivt val att vara autistisk och lågfungerande.

Reagerade också på det. Jag skulle säga att det aldrig har funnits något konsensus alls i frågan bortsett från förtrogenheten med begreppet och sättet vi använder det pragmatiskt. Det är allt. Det vill säga i sammanhang där ansvar för handlingar har betydelse.

Och som du är inne på, det är först när människor har börjat att filosofera kring begreppet som det blir knepigt. Detta eftersom de allra flesta människor då vanemässigt (default-aspekten) börjar begå kategorifel eftersom man börjar leta efter svar i fysiken, trots att fri vilja är en mental modell med vilken man projicerar värden på handlande agenter (fortfarande mental modell) som sedan har betydelse för det deterministiska utfallet i den fysiska verkligheten. Den här evolutionära adaptionen verkar vara en för invecklad och icke-intuitiv konstruktion som människor har svårt att överblicka.

Det är inte default för Homo Sapiens att metaanalysera sina mentala modeller.
Kanske finns det till och med ett inbyggt motstånd mot det.
Måhända är den eviga filosofiska diskussionen om fri vilja tricket som hindrar de flesta människor från att "hacka" sin hjärna?