Sambon och jag pratade om min familj och hur rättvist det är mellan barn beroende på ifall det är biologiska barn eller inte.
Så här:
Vi är 4 syskon hos mamma. Jag och min bror är helsyskon och våra två andra syskon är helsyskon. Totalt blir det för min del alltså 1 helsyskon och 2 halv.
Är det vanligt att man gör skillnad på barnen tror ni?
Min mamma är mamma till alla barnen ocj jag vet att hon är superviktig med rättvisan, men, hur är det med vår ”låtsaspappa” gentemot hans biologiska? Tror ni han ger dom mer eller lika mycket?
Nu bor inte varken der äldsta syskonet (min helbror) eller jag hemma längre så nu förstår jag att det blir skillnad, men när vi bodde där och levde alla som en familj?
Hos min pappa, där vi är 3 syskon. Min helbror och vår halvsyrra så vet jag att pappas fru ger lillsyrran mer.
Vi disskuterade lite och rent krasst så är det logiskt att det blir så, men vi själva skulle ALDRIG kunna göra skillnad på barn. Min helbror uttrycker också typ ”vi alla är syskon, men du är min helsyrra”
Tydligen sa syrran också så om sin helbror. Är det bara jag som inte ser skillnad överhuvudtaget?🤣 Alla syskon är lika mycket värda i mina ögon.
Sen vet jag att papp och hans fru har skrivit i testamentet att huset ska delas 50/50 som arv. 50 till pappas sida och 50 till hans fru sida. Rent krasst är det 50 till syrran och sen 50/3 på pappas sida eftersom vi är 3 barn på hans sida och hon är ensam på pappas frus sida.
Så då skulle hon få 75% sv huset och vi två andra 16,5%. Det är ju en självklar delning för mig på pappret men när man räknar ut så blir det så skevt. Jag skulle aldrig kunna göra så heller med tanke på hur många år man levt ihop, typ sen hela barndomen och framåt med bägge våra extraföräldrar så det är inte något år bara. Sen skulle jag aldrig ens göra något åt saken och jag bryr mig verkligen inte, men sambon och jag disskuterade det. Sen är iofs syrran på pappas sida favoritungen, haha.
Jag är 27 och mer mogen än att jag inte bryr mig. Jag behöver absolut ingenting och jag har ingen girig känsla av att vilja ha. Sen är det klart att man tar emot sin del, I guess? Aldrig varit i sitsen. Men missförstå mig inte att jag är girig och vill ha, tycker bar det är intressant hur dom flesta gör. 😀
Hur gör ni? Eller vet ni hur andra gör?
Så här:
Vi är 4 syskon hos mamma. Jag och min bror är helsyskon och våra två andra syskon är helsyskon. Totalt blir det för min del alltså 1 helsyskon och 2 halv.
Är det vanligt att man gör skillnad på barnen tror ni?
Min mamma är mamma till alla barnen ocj jag vet att hon är superviktig med rättvisan, men, hur är det med vår ”låtsaspappa” gentemot hans biologiska? Tror ni han ger dom mer eller lika mycket?
Nu bor inte varken der äldsta syskonet (min helbror) eller jag hemma längre så nu förstår jag att det blir skillnad, men när vi bodde där och levde alla som en familj?
Hos min pappa, där vi är 3 syskon. Min helbror och vår halvsyrra så vet jag att pappas fru ger lillsyrran mer.
Vi disskuterade lite och rent krasst så är det logiskt att det blir så, men vi själva skulle ALDRIG kunna göra skillnad på barn. Min helbror uttrycker också typ ”vi alla är syskon, men du är min helsyrra”
Tydligen sa syrran också så om sin helbror. Är det bara jag som inte ser skillnad överhuvudtaget?🤣 Alla syskon är lika mycket värda i mina ögon.
Sen vet jag att papp och hans fru har skrivit i testamentet att huset ska delas 50/50 som arv. 50 till pappas sida och 50 till hans fru sida. Rent krasst är det 50 till syrran och sen 50/3 på pappas sida eftersom vi är 3 barn på hans sida och hon är ensam på pappas frus sida.
Så då skulle hon få 75% sv huset och vi två andra 16,5%. Det är ju en självklar delning för mig på pappret men när man räknar ut så blir det så skevt. Jag skulle aldrig kunna göra så heller med tanke på hur många år man levt ihop, typ sen hela barndomen och framåt med bägge våra extraföräldrar så det är inte något år bara. Sen skulle jag aldrig ens göra något åt saken och jag bryr mig verkligen inte, men sambon och jag disskuterade det. Sen är iofs syrran på pappas sida favoritungen, haha.
Jag är 27 och mer mogen än att jag inte bryr mig. Jag behöver absolut ingenting och jag har ingen girig känsla av att vilja ha. Sen är det klart att man tar emot sin del, I guess? Aldrig varit i sitsen. Men missförstå mig inte att jag är girig och vill ha, tycker bar det är intressant hur dom flesta gör. 😀
Hur gör ni? Eller vet ni hur andra gör?
__________________
Senast redigerad av buhusan 2022-07-28 kl. 10:59.
Senast redigerad av buhusan 2022-07-28 kl. 10:59.