Vuxna människor med jobb som aldrig har pengar?

Jag känner alltid folk som säljer något för att jag sedan ska kunna sälja det med vinst. Jag köper allt så länge priset är rätt.

Som sagt så tror mina vänner att jag är pank. Så behöver inte ens motivera varför jag inte vill röra mina pengar.

Jag tar inga sms-lån eller liknande. Lånar av nära och kära eller betalar med klarna för att sedan betala av allt väldigt snabbt. Men det är väldigt sällan jag lånar pengar.

Kan jag tjäna en röding på något så är det alltid en röding. Även om det tar 1-2 veckor innan saken är såld så är det värt det. Har du flera saker samtidigt blir det några tusen i månaden. Hellre den lilla ansträngningen för att hitta en köpare än att knega en halv dag för 500kr på något tråkigt jobb.

Jag gör alltid matlådor.
Varje 25e är nästan alla på lunch eller köper något från lokala butiken.😁

Två veckor sen baam matlådor.

Bolånetorskar kallas de

Jag har en sån vän på jobbet, men där vet jag anledningen, idioten började överkonsumera när hans sambo gick ifrån honom....och nu sitter han där och har ca 1800-2400 kvar av lönen varje månad.

Det kan vara att de helt enkelt inte vill umgås med kollegor på sin fritid och använder brist på pengar som ursäkt.

Skulle tro att trasigt hem och avsaknad av uppfostran om privat-ekonimins betydelse har betydligt större betydelse än missbruk så länge det inte handlar om riktigt tunga droger.

Finns ju gott om funktionella missbrukare bland företagsledare och chefer t.ex.
Finns säkert många som skulle hävda att jag själv skulle vara/varit en missbrukare men min ekonomi har alltid varit stabil, antagligen stabilare än de flesta i min ålder.

Populära och någorlunda milda droger tär ju verkligen inte särskillt mycket på ekonomin i förhållande till vad vissa typer av annan fritidssysselsättning kan göra

Känner flera såna här.
Dom har huslån, billån och utgifter upp till öronen, båtar, elektronik och massa skit fast dom vet att dom inte har råd.
Vissa av dom har knappt så att dom kan köpa mat till familjen, rätt sorgligt.
Ena veckan leker livet på jobbet när pengarna kommit in och 2 veckor senare beklagar dom sig över att dom inte kan spara ett skit till sina barn och skilsmässa ligger i luften...

Det är ju egentligen inget nytt utan detta fenomen har funnits i alla tider, alltid funnits dom som hållt i pengarna och dom som sprungit direkt till värdshuset för att sent komma hem packad som en örn med ett halsband till frugan.

Kanske människor som mig som betalar 14k i andrahandshyra? Bostadsmarknaden är sämst i Sverige för oss som inte har mamma och pappa som kan ge kontant insats. Sluta döm människor, jag tjänar hyfsat bra men kan inte spara ett skit trots att jag inte "slösar".

En arbetskollega jag hade som var närmare 50 åt enbart matlådor till lunch, aldrig någon flashig bil eller kläder. Snarare tvärtom. Man skulle kunna tro han var en luffare i första anblick.
Hade 7 miljoner på kontot som han sparat sen han var 18 och haft i fonder. Noll skulder,bodde i hyresrätt. Inte ens CSN lån.

Vissa är så helt enkelt. Han drack vatten när vi var på restaurang med kollegorna.

Jadu, min svåger är sån. Lever ensam och lägger pengarna på SKIT. Sen är dom slut och då går han hem och äter hos svärmor.

Det är otroligt hur människor låter allt skena iväg dagligen.
Jag har matlåda med mig då jag helt enkelt ser det som sunt och ekonomiskt.
Andra på jobbet kan börja sin dag med macka och kaffe från pressbyrån, lunch ute för sådär 120 spänn och nån dricka på eftermiddagen från pressbyrån igen, varenda jävla dag.

Jag har varit lite sån ”köpelunch-människa” men så läste jag en bok om investeringar som gav ett uppvaknande.

Så hade en period för några år där jag slaviskt hade matlåda VARJE dag till jobbet. Som ”belöning” förde jag över 500 kr varje vecka till Avanza och placerade i aktier och fonder. Det blev så himla mycket pengar till sist med utvecklingen på marknaden med! Det var så mitt investerande började.

Nu efter Covid jobbar jag fortfarande hemma