Jag är extrem

Tja

Har alltid varit extrem i vad jag än gör. Antingen är jag satanist eller djupt religiös. Sysslar jag med nån hobby eller har någon åsikt så är jag alltid på "uddarna" av spektrumet.


Vad kan detta bero på? Är det för att känna mig levande? Hade en traumatisk uppväxt fyi btw och har ptsd.

Borderline? Antingen eller. Av eller på. Svart eller vitt. Ett evigt pendlande mellan ytterligheter!

Vad menar du med "extrem"? Finns alltid något/någon som är än värre, så det som du ser som "extremt" kanske är vanilj/standard för någon annan..

Intressant.

Andra exempel är om jag tränar så är det den mest extrema träningsformen. Knarkar jag så är det heroin som gäller.

Trodde borderline va nåt helt annat.

Troligtvis blev du felbehandlad av dina föräldrar som barn. Du fick inte dina behov tillräckligt uppfyllda. Då utvecklas din hjärna i "överlevnads-mode".

Du letar efter saker outside the box. För att optimera överlevnad. Och vill inte bli tagen på sängen av något.

Jag tenderar också att vara lite extrem, gör ofta saker intensivt och ibland för mycket. Dock riktar jag det oftast mot mer konstruktiva saker, som jobb, och inte religion eller satanism som dig. För mig är det (oftast) en tillgång. Alltid tänkt det som det har att göra med ens personlighet, vilken personlighetstyp man är. Jag hade en förhållandevis bra uppväxt, inga riktiga trauman eller så.

Jag skapade t ex nyss ett konto här i syfte att få vägledning i ett problem jag har. Nu har jag fastnat totalt och har svårt att logga ut och lägga ifrån mig mobilen. Men känner jag mig själv så lär jag tröttna inom loppet av några dagar.

Men kan nog finnas flera orsaker till sånt beteende. Kan tänka mig att man lätt kanske kan fly jobbiga tankar och känslor på det sättet. Liksom att det är drag som nog oftast är mer extrema hos yngre och mattas av med åldern.

Finns nog inget enkelt svar på din fråga. Blir det ett problem så är det ett problem, då borde man kanske söka psykologhjälp. Med tanke på din traumatiska barndom och ptsd så borde du nog göra det oavsett. Att du är extrem skulle mycket väl kunna handla om det.

Anknytningsbesvär får de flesta vanvårdade barn. Ibland utvecklas flyktbeteenden, och ibland apati, det kan växla i perioder. Att efter trauma söka efter mening är inte vidare märkligt, människan behöver läkning och känslan av fullhet.

Alltså satanism är en religion..
Men du är kanske "extremt satanistisk" då eller inom en annan religion?
Hur har du resonerat när du försöker få trossatserna att jivea med varandra, eller svängde du bara från en dag till nästa?

Jag är typ precis tvärtom... typ så här mitten emellan politiskt... common sense typ. Även när det gäller spirituella frågor.
Fast jag kan bli extremt intresserad av vissa grejer och fokusera ganska hårt sålänge det är kul och givande.
Fascinerande

Ja nejmen... som sagt att vara traumatiserad kommer säkert betyda att du söker kärlek på lite konstiga sätt och kanske har svårt att lita på folk. Hade själv ptsd länge länge... hela uppväxten och tidig vuxenålder egentligen. Men det värsta har laggt sig. Har fortfarande svårt med naturliga grejjer som att ta initiativ och typ vissa ryggmärgsreflexer kanske men iaf ingen överväldigande ångest nuförtiden. Och sen har jag kommit till insikten och en punkt där man inser att det är dags att sluta analysera sig själv och mer bara jobba med vad man har. Hur yttrar sig din ptsd?

Har du provat spegelknepet? När man ser sig själv hålla på så tonas man ner av sig själv. Jag höll på med bantning och sånt men såg i spegeln hur fåfängt det var.

Definitivt, och så kan man röka på lite... brukar också kunna ge ett väldigt bra och nyttigt "utanförperspektiv".

Det kan ju vara på båda hållen dock, jag menar en del utseenden tål inte sunk direkt. Nejmen jag kan underhållas också till viss del av psykologisk "prime-ing" .. jag noterar den och spelar med till en viss del, och så får man se vart det leder
Det brukar vara rätt genomskinligt. Från mitt perspektiv är det mest lite som så att "jaha"?