Citat:
Ponera att en man har för avsikt att röva bort en ny Madeleine McCann/Engla eller att göra som Josef Fritzl. Säg att projektet med "en Madeleine" ger honom livsmening med att åka till Medelhavet och spana in flickor, samtidigt som att han säkert vet att det bara är en önskedröm som han aldrig skulle göra.
Hur kan man ha för avsikt att utföra en handling om man vet/tror att man inte kan utföra den?
Enligt min språkintuition, som är i samklang med vad t.ex. filosofer insatta i handlingsteori har uttryckt om begreppet avsikt, så förutsätter en avsikt att utföra en handling bl.a. att man tror att man kan utföra den.
Närvaron av en sådan avsikt tycks också i mina ögon vara dåligt, och dessutom något som talar för att man är illasinnad (i samband med att man har den avsikten). Emellertid skulle jag nog inte påstå att dess närvaro är något moraliskt fel. Moralisk felhet uppfattar jag som en handlingsegenskap, och icke som en egenskap som annat än handlingar kan ha. Handlingen som man avser utföra kan ha den egenskapen, fastän själva avsikten saknar den. Men sådant som att förbereda och planera verkar involvera mer än bara avsikter.
Det må också nämnas att om man fokuserar på t.ex. dåliga fantasier, och en person inte försöker att motverka uppkomsten av dem (på t.ex. olika indirekta vis) så kan det innebära att han agerar omoraliskt. Vissa fantasier kan tänkas vara intrinsikalt dåliga eller t.ex. dåliga p.g.a. att de genom sin närvaro ofta kausalt bidrar till att omoraliska handlingar utförs. Riktar jag uppmärksamheten mot åtminstone vissa möjliga fantasier som involverar sådant du har nämnt, tycks det svårt för mig att inte genom värdeintuition uppleva sken av dålighet hos dem. (För tydlighetens skull må nämnas att jag försöker bortse från att uppmärksamma handlingstyperna involverade i fantasierna, och i stället tänka på själva fantasierna.)
