Varför anses förberedande om att våldta barn vara fel?

Ponera att en man har för avsikt att röva bort en ny Madeleine McCann/Engla eller att göra som Josef Fritzl. Säg att projektet med "en Madeleine" ger honom livsmening med att åka till Medelhavet och spana in flickor, samtidigt som att han säkert vet att det bara är en önskedröm som han aldrig skulle göra.

Varför anses en skiss/plan om att våldta barn i sådana fall vara fel?

Här har du en längre utläggning i frågan, med skillnaden att det handlar om att "Det är säkert att det kommer hända, och därför måste det anses rätt" i både minority report och 1984.

https://www.bartleby.com/essay/Compa...4-FKPTXGPP4JCF

Det är alltså de människor som är rädda för att saker ska hända, trots att de kanske inte alls gör det, som driver utvecklingen. Ett sinnessjukt samhälle kan därför upptäckas lättast när dessa rädda personer driver samhällsutvecklingen. De förstår dock inte själva att de är sjuka eller varför Gud behövs, den som litar på Gud behöver inte vara rädd för något. Detta gör ett samhälle friskt.

Menar du att planen skulle vara accepterad om den på långsökt men någon objektiv grund inte skulle gå att genomföra, tex att mannen satt på livstids fängelse men att det likväl vore hans stora dröm att göra i livet?

Om inte så hade det varit omöjligt för polis att ingripa INNAN och därmed förhindra att ett brott begås.

Men visst, ibland kan det vara konstigt, som om jag skriver en bok där jag fiktivt planerar en bankkupp...

Därför att tanken är moraliskt förkastlig. Om du drömmer om att plåga t ex djur är du sjuk i huvudet. Gränsen mellan tanke och handling vad gäller försvarslösa handlingar är närmast obefintlig.

Om någon jag känner "Jag ska röva bort Mona Sahlin och knulla henne med motorsåg" så förstår man att det är en överdrift. Om någon säger samma sak om barn eller djur så är du sinnesrubbad på riktigt. Ingen normal människa tänker ens tanken..

Bestialisk misshandel och mord förekommer i litteraturen, utan att författaren för den skull är sjuk i huvudet(?).

Var drar man gränsen? När inser man att det är fiktion och när inser man att det är något någon planerar?

Varför tycker du att det är fel när inget brott begåtts och när det uppenbart stannar vid planering, tex för att du har hans ord på det och att du litar på honom?
Vad beror det på att många tycker så eller har någon uppfattning i frågan?

Har inte sagt något om jag tycker det är rätt eller fel.

Vid barn och djur. Även om mäns våld mot kvinnor är avskyvärt så finns det så utbrett i samhället att en skildring får ses som neutral eller upprörande inom det "normalas" gräns. Rent teoretiskt kan en kvinna också slå tillbaka.

Ett barn är utelämnad till vuxenvärlden och ska skyddas av vuxenvärlden. Att skildra ett övergrepp är en sak, att planera det är något helt annat.

Nu är vi inne på ett ett annat lagrum än förberedelse till brott.

Håller absolut med om att man inte ska få beskriva övergrepp hur som helst i prosa eller ens någonstans.

Om du ofta tänker en tanke normaliserar du den. Därför är det större risk att du faktiskt gör verklighet av det, det slutar kännas främmande.

Man kan lätt översätta vad normen är genom filmer: våld mot män och kvinnor kan visas men våld mot barn och inte sällan djur antyds. Det är en anständighet.