Fler som tycker att skinheads var 80/90-talets slödder och ungefär som kaosblattar?

Ja, det är bättre nu, men vilka gator är det som styrs av kriminella? Inte min gata eller någon gata jag brukar gå på i alla fall. Och svenskar ser jag fullt av så fort jag går ut.

Ja, vad jag har förstått det var de lite som kaos-blattar. De rånade kanske inte så många, men de sprang omkring och slog ner helt oskyldiga människor som "liknade" kommunister eller homosexuella. Skinheads hade egentligen väldigt lite med Nationalsocialism att göra. De flesta som gick med i rörelsen var varken rasister eller politiskt intresserade. De ville främst skaffa kompisar, festa, och känna att de hade lite makt när de gick runt på gatorna 10-20 man.

Många som var skinheads när de var unga, blev heroinister som äldre. Jag som heroinist har träffat en del av dem. De flesta av dem var antagligen destruktiva män med låg självkänsla.

Vissa av dem var nog dock män som förstod vart Sverige var på väg, och ville göra någonting åt det. Skinhead-rörelsen var på den tiden den största rörelsen för de som var emot massinvandring. Problemet är att de flesta människor tror inte på saker förrän de ser det med sina egna ögon. På den tiden, framförallt 80-talet, fanns det inte så många icke-svenskar i Sverige, och de flesta icke-svenskar på den tiden var juggar. Med andra ord, det fanns inte alls de problemen som finns idag. Därför förstod inte massan allvaret i det hela. Tyvärr är det som så att den dagen majoriteten av alla svenskar förstår allvaret, är den dagen då det är försent att styra upp situationen.

Skinheads var inte avskum. Var väl bar Jan G. och andra spiondömda samhälles debattörer som inte gillade skinheads. Dom fanns i ganska fåtal och gjorde inte en fluga för när.

Vilket svammel och försök till att negligera rasfrågan. Jag tror du fick ha tusen fulla skinheads i en och samma stad för att komma i närheten av kaosandet från ett tio-tal kaosblattar.

Man kan säga vad man vill om skinheads och själv är jag inte på något vis odelat positiv, men Skinheads våldtog inte. De sålde inte knark. De sköt inte på varandra osv.

Skulle inte skada med lite skinheads som rensade ute blatteslöddret.

Dom hade man aldrig nå problem med, tvärtom var det någon som sålde oss pepparspray och ville att vi skulle försvara oss, det är omtanke och kärlek det.

Skinheads var ju mest intresserade av fylla, NS musik och våld och drabbade ju mest samman med blattar och meningsmotståndare när det blev åka av, även om det finns undantag som bekräftar regeln.

De tillhörde inte direkt begåvningsreserven alla gånger men de pysslade inte med gruppvåldtäckter, rån, organiserad brottslighet osv så visst fan var det en viss skillnad mellan dåtidens skinnskallar och dagens babbare.

Till viss del har du helt rätt och sedan började väl skinnskallekulturen mer eller mindre att dö ut och var nästan borta runt 00 då nationellt sinnade ungdomar blev mer politiska och mindre subkulturella.

Skinnskallegängen ersattes av mer politiska grupper som NSF, SMR / NU osv undantaget B&H

Det var inte direkt förbjudet för folk inom de mer organiserade politiska alternativen att bära tex bomberjacka och kängor men det blev mer och mer sällsynt och man lade mer vikt vid det politiska arbetet och inte den subkulturella livsstilen.

Den gamla NS musiken förfinades och det förekom och förekommer spelningar fortfarande men det var inte som på skinnskalletiden då festandet och musiken var det primära och det politiska det sekundära.

Och våldtäkt. Det verkar vara väldigt viktigt.

Innan jag flyttade ifrån "orten" så kunde jag inte gå ut alls pga att de kriminella babbarna som styr stadens narkotikahandel bodde dels i mitt kvarter samt de omkringliggande.

Inte roligt när de misstänkte att man var något man inte var när man råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Detta resulterade i verbala hot och trakasserier, hot medelst skjutvapen samt försök till grov misshandel innan jag flyttade till en helsvensk liten by ute i skogen utan blattar och de närmaste orterna är blattefria de med tack och lov.

Skönt att slippa skottlossningar, bilbränder, den organiserade knarkmaffian, oron för att få bilen uppdelad mm.

Babbarna brukade även stena väktare, slå sönder obevakade polisbilar, bränna ner näringsverksamheter, hota upp journalister mm.

Väldigt få etniska svenskar vågade gå ut efter mörkrets inbrott pga risken för att råka ut för lite berikning och de flesta man känner som bor kvar vill flytta men är fast av ekonomiska skäl.

Vi hade behövt ha tillbaka dåtidens skinnskallar. Trots deras brister så var de tillräckligt orädda och våldsbenägna så att babbarna inte vågade sig in i deras områden tex gamla stan i Sthlm för att ta ett exempel för då hade de blivit ihjälslagna och det visste de om.

Jämfört med vart jag har bott, sett och själv blivit utsatt för av vandrande kebaber så var det rena himmelriket att växa upp på en helsvensk liten ort full av skinnskallar på 90 talet.

Du pratar om boneheadsen. Skinheadsen som hängde runt plattan bestod av lite fler individer än dessa stolpskott. Skinheadkulturen lever i allra högsta grad men tack och lov utan nassarna.

Här fanns det rätt gott om dom under slutet av 80 talet och 90 talet alltså även på en mindre svensk ort.

Dock så var man aldrig rädd för dom då de på sin höjd var högljudda pga lite för stort alkoholintag när man stötte på dem.

Sedan blev man själv nationellt intresserad iockmed UT som så många andra och började engagera sig nationellt men det var precis i brytpunkten då skinnskallekulturen höll på att dö ut.