Maria har knappt råd att köpa mat: Jag har kapat allt

14k låter mycket om man betänker att det är försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag. Dvs den sista skyddslinan som i princip ska göra att du överlever utan att sälja barnen och/eller din kropp men inte mer. Har du gjort någonting rätt i ditt liv så fångas du upp av a-kassa eller sjukskrivning vilket ska ge betydligt mer än soc. Eller åtminstone borde det fungera så, höja soc är ett bra sätt att glädja stora väljarskaror som inte gillar att jobba eller ta tag i sina liv.

Ja, det är mer än jag har i dagsläget varje månad också. Saken är väl att jag inte skyller min fattigdom på nån annan än mig själv dock, då jag sitter i träsket av en anledning.

Om man får försörjningsstöd görs en normberäkning där alla utgifter (som är skäliga) kvittas mot alla inkomster (där ingår barnbidrag, bostadsbidrag m.m.), mellanskillnaden betalas ut i försörjningsstöd.

Det skulle ju vara en möjlighet men även på landsbygden är det främst utbildade eller de som kan jobba hundskiften som eftersöks. Jag antar att hon är för utbränd för att ha pluggat ihop många HP (kanske var utbränd redan på gymnasiet) och jag antar att 9-åringen har diagnoser eller behov (det är väl nästan ett krav på barn till ensamstående mammor att de måste ha det) som gör det omöjligt för henne att arbeta udda tider (eller ens sju - sexton). Det är mina strukturellt toxiska gissningar på varför det är så hopplöst för henne.

Förövrigt råder det brist på billigare boenden i många småkommuner då dessa hyrdes ut till Mig-verket för att sedan rivas. Det kan bli att de blir tvungna att dela bostad eller vara inneboende en tid men det kan ju vara ett sätt att se till att se över sin ekonomi, ta nya tag och det kanske ger sociala kontakter i den nya kommunen. Som student får man ofta gilla läget och bo hos andra periodvis på platser där man inte känner en käft.

Många månader kommer jag inte upp i det trots tre deltidsjobb.

Men det beror på vilken fas man är i livet.
När jag var ung så fick jag tag på nåt billigt studentboende i en källare med delat kök för 2000 kr i månaden. Det gick rätt bra. Tror el ingick också i det.
Nåt år senare när jag flyttade vidare hittade jag en vindsvåning i ett slitet hus, en etta med kokvrå för 1500 kr per månad. Värdelöst standard, men gick bra att leva på som ungdom.

Idag betalar jag 10 000 kr i hyra inklusive garage, men skulle det knipa så kan jag flytta till en 2a för 4500 kr per månad.

Det går alltid att göra något åt sitt liv om man vill. Antingen sänka kostnader som hyra och om man inte kan minska utgifterna mer än man redan gjort så tar man vilket jävla skitjobb som helst (om man är arbetslös). Kanske städning t.ex. eller hjälpa till i äldrevården. Det är kanske inte någon enorm lön, men bättre än vad hon har.

Sen kan hon ju sitta och gråta och säg att hon har problem och inte orkar ta ett sånt jobb, ja men då är det väl inte så mycket att göra än att leva som man gör då.

Antingen flytta till något billigt ruckel eller skaffa ett jobb som inte kräver utbildning, men ändå betalar bättre än vad hon lever på idag.

Nu har ingen här tillgång till hennes journaler, därav blir det omöjligt att bedöma ansvar. Om man går fullt ut på din linje blir det ok att låta exempelvis trafikskadade svälta om de inte kan jobba och försörja sig, för att de själva varit korkade nog att ge sig ut i trafiken och därmed dragit på sig skador. Var går gränsen för vad du som privatperson kan tycka och hur samhället (läkare, Försäkringskassan, socialtjänsten) bedömer situationen?

Lite ödmjukhet inför andras livsöden är både klädsamt och förnuftigt.

Jag tycker absolut att det det är tragiskt att det blir på det här sättet, men alla gånger man hör om singelmammor finns det 99 gånger av 100 samma bakgrund:

- Är mellan 30 och 35 år.
- Ingen utbildning.
- Är ofta timanställd och har ingen fast tjänst.
- Har i princip inget sparkapital.
- Förstår inte hur ekonomi fungerar och inser inte hur mycket de lägger varje månad på energidryck, cigaretter, skräpmat, alkohol osv.
- Har haft ihop det med en man som inte vet vad ansvar är, som är otrogen, saknar utbildning, ingen koll på ekonomi.
- Tatueringar.

Varför har man ingen plan från början? Det måste finnas framförhållning utifrån eventuella framtida händelser.

Innan du skaffar barn:

- Skaffa en utbildning och fast anställning.
- Ha en sparbuffert på minst 500 000 kr. Börja investera pengar senast samma dag du fyller 20 år.
- Se till att skaffa en egen bostad (bostadsrätt/hus). Lev i bostaden en period för att kunna konstatera hur höga kostnaderna faktiskt är och om de fungerar med dina inkomster.

När allt detta är uppfyllt och man dessutom känner att man har tid att ta hand om ett barn: skaffa då för helvete inte barn med första bästa byggarbenke som gått fordon/bygg på gymnasiet, går omkring i keps och linne, har fullt med tatueringar och tillbringar all ledig tid med att sitta och dricka öl eller spela World of Warcraft. Skaffa heller inte barn med folk från kulturer där man behandlar kvinnor som skit. Så fort du blir fet och fladdrig eller de har fått sitt uppehållstillstånd kommer de skita i dig och sedan sitter du där ensam.

På rak arm kan jag komma på 4 kvinnor i min bekantskapskrets som befinner sig i den här situationen och "inte kan förstå hur det blev så här".

För min del får folk vara hur överviktiga de vill så länge de finansiera sin övervikt med egna inkomster. Det man störa sig på i den här artikeln är att hon påstår sig inte kunna kapa fler utgifter trots att hon är uppenbart överviktig.

Man känner sig lite smalare och lyckligare. På samma sätt som artikeln med fet-fattig-tjejen gör att mitt liv känns bättre, i jämförelse.

En fråga, är det omöjligt för dig att acceptera att det finns folk som bara är väldigt lata, ovilliga och oförmögna till att kämpa för sin tillvaro? Självklart kommer det finnas de som inte vill lägga manken till, det ser man direkt i arbetslivet hur olika folk är.

Dessutom finns det fler infallsvinklar man kan tackla denna typ av fall.

1. En ansvarsfull mamma hade säkrat en bra partner och bildat en kärnfamilj med en person som trots att man skiljer sig skulle bidra/stötta på något plan. Det var enbart hennes val.

2. En ansvarsfull mamma hade säkrat sin ekonomi innan barnet kom till jorden, och om hon inte gjorde det hade hon flera år på sig att göra det(7 år) innan hon blev sjuk.

3. Varför är hon överviktig när hon enbart äter soppa? Försök få mig att tycka synd om någon som får 14k i månaden gratis med värme/boende när jag rest runt i världen. Trams.

Då har jag lite nyheter till dig: livet blir inte alltid som man tänkt. Kan rekommendera boken "Fattigfällan" av Zweigbergk om du inte trror att vem som helst kan hamna i fattigdom idag. Det hänger inte bara på förmågan att planera sitt liv, det går inte att förebygga allt och vad du som åskådare ser är inte hela bilden. Därför har du bara tyckande på Flashback att ta till, rent gnäll, medan de som stiftar lagarna för att skydda de svagaste har den egentliga makten.