Min far är narcissist, Hur agera/bryta upp?

Jag är en ung man runt 20 år och jag misstänker starkt att min far är narcissist, utan att gå in för mycket på det då jag helt enkelt inte orkar så har han flera av dragen och ljuger och manipulerar konstant men har även fina sidor också. Jag är en väldigt högkänslig person och känner av energier och stämningar etc extremt starkt, jag är fysiskt sjuk med hjärndimma konstant stresspåslag och hjärtklappning andningssvårigheter och jag tror att det är relationen med min far som bidragit starkt till detta, då man alltid känner en inre oro och man vet aldrig vart man har honom. Jag känner att jag håller på att kliva ur rollen som medberoende och försöker nu vara kall och vill bryta upp med honom, men det är så sjukt jäkla svårt och jag känner mig som en hemsk människa, även fast jag vet att det är det ända rätta, empaten inom mig vill bara att allt ska bli bra igen och jag känner nästan att jag håller på att bli galen och vet inte vad jag ska ta mig till... Någon annan med liknanade erfarenheter? Detta är nog det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv.

Oseriösa svar från personer som inte vad vad narcissism är och hur det är att vara nära anhörig till en undanbedes.

Vad har ni för relation? Träffas ni ofta? Bor ni nära varandra? Har ni gemensamma intressen?

Om inte, är det väl bara att distansera sig?

På vilket sätt är du medberoende?

Varför kallar du dig Flashbackmannen när du uppenbarligen är kvinna?

Farsan förtjänar inte din empati, så säg tack och hej och ignorera honom resten av livet.

Vi bor ihop, jag är en ung man runt 20 år.

Flytta långt bort så fort som möjligt och få hemlig adress annars riskerar du att ditt liv blir förstört för alltid!

Innan du fattar några beslut tycker jag du ska få tag i en psykolog, berätta allt detta och be om råd ifrån den människan.

Bröt med min käre far i tonåren, vet hur tuft det är, men du borde gå till denna strid beväpnad, en psykolog kan faktiskt ge dig det du behöver.

Annars kanske det blir jobbigare än det behöver vara.

Min käre far patrullerade utanför min mors lägenhet regelbundet efter hon lämnade honom och har terroriserat min bror över telefon i ca 20 år samt en mängd annan skit. Min poäng är att dessa människor har få gränser.

Det kan bli bökigt minst sagt, så du är med på det.

Oavsett så håller jag tummarna för dig, kram på dig!

Att som lamm dela hage med vargen kan lätt ge hjärndimma och övriga symtom.
Se till att lämna hagen så snabbt du bara kan.
Därefter kan de vara bra med psykologhjälp för att hela dig själv. Återvänd aldrig till hagen !
Har varit i situationen och vet svårighetsgraden.

Jag har lärt mig att kunna ignorera problemmänniskor och låta andras problem/beteende rinna av mig som vatten på en gås, skulle det inte gå lära sig i ett sånt här fall också? Kan ju förstås tänka mig att man aktivt måste välja mer när det är ens farsa som man tycker synd om mer än en slump människa eller kollega i ens närhet.

Sluta höra av dig bara, du kan svara när han ringer men du ringer aldrig honom. Gör det inte svårt när det är enkelt. Han är uppenbarligen en energitjuv eller så är ni båda narcisister och det går sällan bra när båda vill "vinna" och ha "rätt" hela tiden.

Mönstra och se till att komma iväg och göra militärtjänst, så slipper du din far och växer förhoppningsvis till en självständig människa istället för ett nervklent vrak.

Alternativt sök utbildning på lärosäte så långt bort som möjligt. Bara att kasta sig ur boet och pröva dina vingar.

Då behöver du inte ens ta i någon konflikt med gubben. Du kan enkelt styra hur mycket kontakt du vill ha och sköter dig själv.

Svår fråga. TS är ung och sårbar. Sånt älskar en narcissist. Hur ignorerar du problemmänniskor?

Det brukar tyvärr inte hjälpa, åtminstone inte inledningsvis. Slutar man höra av sig så blir de än mer påhängsna och de ger aldrig upp. Det enda rådet jag kan ge (av egen erfarenhet) är att säga adjö för gott. Man säger att man inte längre vill ha dem i sitt liv och att man vill bli lämnad ifred. Man har ingen skyldighet att ge några förklaringar och oftast vet de innerst inne själva att de är omöjliga att ha att göra med. Det brukar ta ett tag innan man blir av med dem men för mig funkade det i alla fall till slut...