Svår fråga. TS är ung och sårbar. Sånt älskar en narcissist. Hur ignorerar du problemmänniskor?
Jag kan inte ta på min skuld eller känna att det är mitt ansvar. Självklart försöker jag eller på något vis inte förvärra utan hjälpa till där det går, men aldrig överföra det negativa på mig själv, aldrig.
Jag är en ung man runt 20 år och jag misstänker starkt att min far är narcissist, utan att gå in för mycket på det då jag helt enkelt inte orkar så har han flera av dragen och ljuger och manipulerar konstant men har även fina sidor också. Jag är en väldigt högkänslig person och känner av energier och stämningar etc extremt starkt, jag är fysiskt sjuk med hjärndimma konstant stresspåslag och hjärtklappning andningssvårigheter och jag tror att det är relationen med min far som bidragit starkt till detta, då man alltid känner en inre oro och man vet aldrig vart man har honom. Jag känner att jag håller på att kliva ur rollen som medberoende och försöker nu vara kall och vill bryta upp med honom, men det är så sjukt jäkla svårt och jag känner mig som en hemsk människa, även fast jag vet att det är det ända rätta, empaten inom mig vill bara att allt ska bli bra igen och jag känner nästan att jag håller på att bli galen och vet inte vad jag ska ta mig till... Någon annan med liknanade erfarenheter? Detta är nog det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv.
Oseriösa svar från personer som inte vad vad narcissism är och hur det är att vara nära anhörig till en undanbedes.
Min far bär på narcissistiska drag också. Men han har bra sidor också. Jag har insett att det är en form av defekt och har valt att distansera mig ifrån honom. När du flyttar till eget boende så brukar oftast sådant där automatiskt förbättras då ni inte ses lika ofta.
Undvik det som triggar en narcissist och flytta ut. Det är nog det enklaste sättet att se om du orkar med din far ens på långt avstånd.
Jag kan exempelvis inte diskutera med min far, han ska jämt ha rätt så jag diskuterar helt enkelt inte. Jag har lagt ner det.
Jag nämner inte heller hur det går för mig exakt i livet då han vill vara ''king of the hill'' och blir provocerad om han inte är det.
Jag kritiserar inte heller honom för han blir då rasande, däremot älskar han att kritisera andra stup i kvarten.
Han saknar självinsikt så bara att gilla läget.
Det bästa är alltså att distansera dig, undvika det som triggar honom och utvärdera om du kan stå ut med honom eller inte. Det är skillnad på ''snälla'' och defekta narcissister eller de som är rent utav onda.
Säg upp kontakten. Han kommer inte ändra på sig - han kommer vara så där livet ut. Du kommer bara bli ett nervvrak av honom eller bli likadan som han själv.
__________________
Senast redigerad av SnilleFix 2022-07-13 kl. 15:45.
Jag är en ung man runt 20 år och jag misstänker starkt att min far är narcissist, utan att gå in för mycket på det då jag helt enkelt inte orkar så har han flera av dragen och ljuger och manipulerar konstant men har även fina sidor också.
Du är 20 år och vill ha råd baserat på dina starka misstankar att din pappa är narcissist. Har gubben ingen diagnos får du ta tillbaka ditt påstående. Det hjälper inte dig att dela ut diagnoser som Donken-flygblad.
Citat:
Jag är en väldigt högkänslig person och känner av energier och stämningar etc extremt starkt, jag är fysiskt sjuk med hjärndimma konstant stresspåslag och hjärtklappning andningssvårigheter och jag tror att det är relationen med min far som bidragit starkt till detta, då man alltid känner en inre oro och man vet aldrig vart man har honom.
Det finns inget en annan människa kan göra för att ändra hur du känner. Du måste själv ta tag i din smärta. Jobba på din inre trädgård så att du kan få ha din verklighetsupplevelse i fred. Jag pratar av egen erfarenhet. Du måste gå emot det du känner en ganska lång tid fram över med mycket möda för att du ska se förändringar.
Citat:
Jag känner att jag håller på att kliva ur rollen som medberoende och försöker nu vara kall och vill bryta upp med honom, men det är så sjukt jäkla svårt och jag känner mig som en hemsk människa, även fast jag vet att det är det ända rätta, empaten inom mig vill bara att allt ska bli bra igen och jag känner nästan att jag håller på att bli galen och vet inte vad jag ska ta mig till... Någon annan med liknanade erfarenheter? Detta är nog det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv.
Jag har själv haft problem med mobbare inom familjen och stundtals kände jag att... sen insåg jag att mina känslor inte spelar roll. De som mobbar gör inte det medvetet och ingen tänker "jag är så ond, jag vill plåga andra", utan folk fortsätter på samma gamla ekorrhjul som en gång var deras uppfostran.
Universum har gett dig en unik möjlighet som kallas ditt liv. Låt inte de elektrokemiska reaktionerna inom din hjäran diktera verkligheten. Väck dig själ och stig över den mundäna verkligheten.
Citat:
Oseriösa svar från personer som inte vad vad narcissism är och hur det är att vara nära anhörig till en undanbedes.
Ganska narci skrivet av dig, som om kontroll över främlingar på nätet ska lindra din smärta.
Jag är en ung man runt 20 år och jag misstänker starkt att min far är narcissist, utan att gå in för mycket på det då jag helt enkelt inte orkar så har han flera av dragen och ljuger och manipulerar konstant men har även fina sidor också. Jag är en väldigt högkänslig person och känner av energier och stämningar etc extremt starkt, jag är fysiskt sjuk med hjärndimma konstant stresspåslag och hjärtklappning andningssvårigheter och jag tror att det är relationen med min far som bidragit starkt till detta, då man alltid känner en inre oro och man vet aldrig vart man har honom. Jag känner att jag håller på att kliva ur rollen som medberoende och försöker nu vara kall och vill bryta upp med honom, men det är så sjukt jäkla svårt och jag känner mig som en hemsk människa, även fast jag vet att det är det ända rätta, empaten inom mig vill bara att allt ska bli bra igen och jag känner nästan att jag håller på att bli galen och vet inte vad jag ska ta mig till... Någon annan med liknanade erfarenheter? Detta är nog det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv.
Oseriösa svar från personer som inte vad vad narcissism är och hur det är att vara nära anhörig till en undanbedes.
En förälder som plågar sitt barn så mycket att det inte klarar av att bli självständigt och tvingas till att bli förälderns slav är bland det värsta som finns.
Jag misstänker att du kanske är i någon sådan situation.
Ett av de största misstagen jag gjorde var att tala om för mina föräldrar att jag fått bra betyg i skolan. De sabbade min ingenjörsutbildning och inbillade mig att jag inte förtjänade bra betyg.
Jag är rädd för att din pappa och eventuellt mamma inte vill att du ska lämna hemmet.
Om du vill ha en relation så kan du inte vara känslomässig. Tog hårt att min familj inte brydde sig att jag blev drogad varje natt men något jag får acceptera och har en annan relation med dom nu. Funkar okej.
Gör det som är bäst för dig. Konstigt ingen nämnt det än. Om det är bäst för dig att stanna med honom så stannar du. Är det bäst för dig att säga tack och adjö så gör du det. Ställ dig bara frågan vad som är bäst för dig. Du har svaret själv. Sen får du va snäll å ha pungkulor att ta tag i det du vill göra också. Det kommer göra dig starkare.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
