Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

I det fallet är det inte en bostad förrän man säljer den.
Det är inget exempel på det efterfrågade. Det handlade om att köpa en bostad och inte bo i den.

Det här handlar bara om att ta risk och hoppas på att få betalt för det.



Där saknades det spekulativa inslaget.
Där handlar det om att vilja få betalt för nedlagt arbete, och utgifter för material.



Där låter det iaf som att man köper för att bo i bostaden.
Och att man vill bo på östermalm men bara har råd att köpa något i Vallentuna gör inte att man köper av spekulation och inte för att bo.

Att köpa en bostad i spekulativt syfte (och inte för att bo i) bör rimligen handla om just att köpa en extra bostad som står tom och inte används. Där man tror att försäljningspriset minus skatter kommer vara större än kostnaden för innehav.

Tror att det är väldigt ovanligt. Och det kolliderar ju något extremt med andra påståenden om att folk är överbelånade. Då har dom inte råd att köpa en extra bostad.

Fast just det där fokuset att det ska vara en monetär investering är ju ett feltänk från första början.

Man får ju förstås även ta höjd för ev. hyresintäkter, en bostad i en växande storstad kan vara lönsam även i det avseendet (kanske inte på lång sikt men om man t.ex. flyttar in hos en partner, jobbar utomlands en tid, etc.), det är knappast problem att hitta hyresgäster i Stockholm trots höga hyror. I en stad där du kan köpa en lägenhet för typ 200 tkr är ju hyresmarknaden stendöd.

Nu vet jag inte var du syftar på exakt, har du exempel på områden som folk köper bostad i där syftet inte är att bo? Dvs. man köper enbart för att det ska gå upp? Känner verkligen ingen sådan själv nämligen.

Stämmer. Många i tråden verkar utgå ifrån att scenariot att man ska få en stor värdeökning på en köpt bostad är en förutsättning för att gå in i marknaden. En ganska stor del av livet (uppemot en ålder av 45-50 år ca) så har man ju ett mer eller mindre ständigt behov av en större bostad, och då är ju inte stora värdeökningar till godo då man hade haft råd med mer om värdeökningen uteblivit, just för att lönerna inte hänger med i det läget, dvs. man får mer livskvalitet av låga/inga värdeökningar och kan då köpa bättre bostäder lite senare.

Visa källa och data för dina påståenden.

Ens primärbostad är en konsumtionsvara, inte en monetär investering. Att detta ens fortfarande diskuteras.

Jag träffar en del folk i 30-40 årsåldern, med rätt högavlönade jobb, och bland dem upplever jag att inställningen till bostad har skiftat de senaste åren. Några av dem förköpte sig under nollräntetiden, med drömmar om en snabb bostadskarriär och sitter nu med så stora kostnader att de knappt har råd att åka på semester.

Resten har tagit intryck och blivit försiktiga. Många ser 80% belåning som alldeles för högt och bor hellre litet mindre och sparar.

Lägg till det att det blivit litet svårare för unga nyutexaminerade att få jobb, och att många yngre undrar om deras tilltänkta jobb hotas av AI (en del av jobben gör faktiskt det).

Allt det här tror jag kommer att lägga sordin på bostadspriserna rätt lång tid framöver. Vad tror ni?

Att du inte gett upp än.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Investering

Det är väl så att de allra flesta har låga lån. De som bor i hyresrätt (en stor andel) har inga bostadslån alls utan på sin höjd ett billån. Billån har oftast kort löptid och det blir en rejäl amortering så de är inte problematiska egentligen.

Har man varit inne på bostadsmarknaden länge så har ju lånen minskat i betydelse med tiden. Det gäller nog för de allra flesta. Efter att man blivit lite äldra byter man varken jobb eller bostad särskilt ofta. Det är många som är i den situationen och sitter på ett boende med stort värde men låga lån.

Sedan finns en problematisk grupp och det är status hungrande medelklass som verkligen utnyttjat värdeuppgången till att lyxrenovera, köpa båt, och skaffa en extra sportbil. I värsta fall har de flyttat ofta och maxat lånen varje gång för en bostadskarriär. Sådana finns helt klart men tror knappast att de är vanliga. Senast jag såg statistik var det kanske 2% av befolkningen högst. Dock en grupp som syns mycket. Inget att tycka synd om...

Sedan är det yngre familjer som har tvingats låna för att kunna skaffa tillräckligt stort boende för att få plats med familj och tillräckligt nära till jobbet för att få livet att gå ihop. Den gruppen har fösts in i systemet. Är det bara 5-10 år sedan de försökte slå sig in på bostadsmarknaden har de ännu inte hunnit minska ner lånen särskilt mycket. Den gruppen är det synd om men eftersom det rör ett litet antal årskullar blir det heller inte särskilt stor del av befolkningen.

Tror inte att det är mer än kasnke högst 10% av befolkningen som har lånat för mycket för att det skall riskera att bli problematiskt över huvudtaget.

Att svenskarna är överbelånade betyder bara att lånen totalt är så stora att de riskerar att skapa problem för samhället i stort om många samtidigt börjar amortera istället för att konsumera. Lånen är ojämt fördelade och några få har helt klart för mycket lån medans de flesta har inga eller låga lån.