Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

I det fallet är det inte en bostad förrän man säljer den.
Det är inget exempel på det efterfrågade. Det handlade om att köpa en bostad och inte bo i den.

Det här handlar bara om att ta risk och hoppas på att få betalt för det.


Där saknades det spekulativa inslaget.
Där handlar det om att vilja få betalt för nedlagt arbete, och utgifter för material.


Där låter det iaf som att man köper för att bo i bostaden.
Och att man vill bo på östermalm men bara har råd att köpa något i Vallentuna gör inte att man köper av spekulation och inte för att bo.

Att köpa en bostad i spekulativt syfte (och inte för att bo i) bör rimligen handla om just att köpa en extra bostad som står tom och inte används. Där man tror att försäljningspriset minus skatter kommer vara större än kostnaden för innehav.

Tror att det är väldigt ovanligt. Och det kolliderar ju något extremt med andra påståenden om att folk är överbelånade. Då har dom inte råd att köpa en extra bostad.

Fast det du skrev var att det bara var att knalla in på banken och låna 10-12 ggr årsinkomsten.
Nog låter det som det skulle gälla ordinära bolåntagare.

Jag skulle kunna köpa att den som kände Nalle och kontaktade honom kunde kanske få ett större lån på Nordea. Men då hanteras det inte i ordinarie process för bostadslån i banken.
Och då talar vi om ett enstaka antal per år som det handlar om.


Kan det möjligen vara så att du missuppfattar situationen och det är 2 personer som lånat motsv 10 årsinkomster för EN av dom. Dvs 5 ggr årsinkomstten var.
För då är det troligt.

Visa källa och data för dina påståenden.

Nu är det snarare jag som inte vet vad du syftar på när du säger att det aldrig händer. Antingen shillar du medvetet och låtsas som att det här fenomenet aldrig funnits eller så kanske du inte riktigt passar som mod i ett forum om nationalekonomi.

Jag snackar alltså om en marknad där köp för att sälja dyrare är lika gammalt som själva bostadsbubblan. Att du inte känner någon själv säger absolut ingenting.

Det luktar mer plandemi retorik nu, låtsas du som att något aldrig hänt? "gått vidare" osv?

Min bullshitometer exploderade precis.

Marknaden är större än din bekantskapskrets

Ja, absolut, en tid var det ju så men min poäng (som jag ser att du också är inne på) är att den mentaliteten dött ut, idag köper man ju för att bo. Och, som sagt, om man vill bo så bra som möjligt i framtiden tjänar man inte på skenande priser då lönen inte kommer att kunna täcka upp för de ökade stegringarna på bomarknaden, dvs. om priserna ligger still så får man mer för pengarna.


Fast det är nog den bästa investering du kan göra fortfarande. Vad är alternativet, om man satsar på ett liv i Stockholm?

Nej gällde inte alla men många, de som hade det gott ställt med bra inkomster kunde utan problem belåna sig på en nivå som idag är helt utanför bankernas kreditpolicys. Detta gäller såklart även en vanlig Svensson, på den tiden kunde man låna till mycket högre skuldkvoter generellt, idag är bankernas kalkyler snäva och det förväntas en stor marginal på ett annat sätt. Plus, amorteringskraven tynger ju kalkylen, tror att det är svårt att förstå för dagens unga köpare att man för inte allt för länge sedan kunde ta jättelån utan krav på att ha nån plan på att betala tillbaka.

Vi pratar alltså i nutid. Känner verkligen ingen som lägger in sitt livs besparingar i en bostad som man själv inte tänkt flytta in i. Plus, vart bor man under tiden då menar du?

Man får ju förstås även ta höjd för ev. hyresintäkter, en bostad i en växande storstad kan vara lönsam även i det avseendet (kanske inte på lång sikt men om man t.ex. flyttar in hos en partner, jobbar utomlands en tid, etc.), det är knappast problem att hitta hyresgäster i Stockholm trots höga hyror. I en stad där du kan köpa en lägenhet för typ 200 tkr är ju hyresmarknaden stendöd.

Det är väl så att de allra flesta har låga lån. De som bor i hyresrätt (en stor andel) har inga bostadslån alls utan på sin höjd ett billån. Billån har oftast kort löptid och det blir en rejäl amortering så de är inte problematiska egentligen.

Har man varit inne på bostadsmarknaden länge så har ju lånen minskat i betydelse med tiden. Det gäller nog för de allra flesta. Efter att man blivit lite äldra byter man varken jobb eller bostad särskilt ofta. Det är många som är i den situationen och sitter på ett boende med stort värde men låga lån.

Sedan finns en problematisk grupp och det är status hungrande medelklass som verkligen utnyttjat värdeuppgången till att lyxrenovera, köpa båt, och skaffa en extra sportbil. I värsta fall har de flyttat ofta och maxat lånen varje gång för en bostadskarriär. Sådana finns helt klart men tror knappast att de är vanliga. Senast jag såg statistik var det kanske 2% av befolkningen högst. Dock en grupp som syns mycket. Inget att tycka synd om...

Sedan är det yngre familjer som har tvingats låna för att kunna skaffa tillräckligt stort boende för att få plats med familj och tillräckligt nära till jobbet för att få livet att gå ihop. Den gruppen har fösts in i systemet. Är det bara 5-10 år sedan de försökte slå sig in på bostadsmarknaden har de ännu inte hunnit minska ner lånen särskilt mycket. Den gruppen är det synd om men eftersom det rör ett litet antal årskullar blir det heller inte särskilt stor del av befolkningen.

Tror inte att det är mer än kasnke högst 10% av befolkningen som har lånat för mycket för att det skall riskera att bli problematiskt över huvudtaget.

Att svenskarna är överbelånade betyder bara att lånen totalt är så stora att de riskerar att skapa problem för samhället i stort om många samtidigt börjar amortera istället för att konsumera. Lånen är ojämt fördelade och några få har helt klart för mycket lån medans de flesta har inga eller låga lån.

Stämmer. Många i tråden verkar utgå ifrån att scenariot att man ska få en stor värdeökning på en köpt bostad är en förutsättning för att gå in i marknaden. En ganska stor del av livet (uppemot en ålder av 45-50 år ca) så har man ju ett mer eller mindre ständigt behov av en större bostad, och då är ju inte stora värdeökningar till godo då man hade haft råd med mer om värdeökningen uteblivit, just för att lönerna inte hänger med i det läget, dvs. man får mer livskvalitet av låga/inga värdeökningar och kan då köpa bättre bostäder lite senare.

För min egen del ser jag inte värdeökning som det primära, syftet är att bo, om priserna ligger still ett par år kan jag bo bättre, om priserna går upp så kan det bli svettigt att hänga med i svängarna.

Det är egentligen bara relationen mellan köpare och hyrestagare som förändras vid stora värdeökningar, dvs. klyftan växer mellan dessa. Vi som äger ett boende konkurrerar ju med andra som också gör det och de får också värdeökningar, underförstått att om man vill köpa dyrare/större så är deras värdeökning större än min.

Det är ju inget snack om att det är det bästa man kan göra om det finns något man kan köpa där man vill bo med sin familj. Det kan kosta i princip hur mycket som helst (givet att man har råd) och ändå vara ett bra köp. Men det gör det inte till en bra monetär investering.

I sverige får vi ganska extrema exempel på grund av att enheter med makt (i synnerhet staten) indirekt tvingar dig att köpa genom att göra alla andra alternativ bedrövliga. Har du inga politiska arv får du troligen inte tag på något dugligt alternativ, så om du inte vill/kan köpa blir alternativet att bosätta dig på något sätt du absolut inte vill göra.

Fast just det där fokuset att det ska vara en monetär investering är ju ett feltänk från första början. Vi som köper vill som sagt inte ha ständigt stigande priser om syftet är att byta upp sig i framtiden. Man köper för att bo, anledningen till att priserna i Stockholm gått upp är pga. en stor efterfrågan, alla vill bo här.

Jag köper för att bo.