Citat:
Medans högre räntor, långsammare tillväxt och mjukare arbetsmarknadsförhållanden kommer att få ner inflationen något, kommer de också att orsaka smärta för hushåll och företag. Dessa är de olyckliga konsekvenserna för att minska inflationen. Men ett misslyckande med att återställa prisstabilitet skulle innebära mycket värre smärta.En bloggare som malt om att FED måste sänka räntan i upprepade inlägg? Vad har det med svensk bostadsmarknad att göra?
Inflationen är den drivande faktorn bakom räntehöjningarna, så länge vi har hög inflation så kommer räntorna att ligga betydligt högre än vad de gjort de senaste åren.
Inflationen är den drivande faktorn bakom räntehöjningarna, så länge vi har hög inflation så kommer räntorna att ligga betydligt högre än vad de gjort de senaste åren.
När Ingves nu säger att kampen mot inflationen kommer att kräva smärta, menar han att det är en hård landning. För det är den typen av landning som är smärtsam.
Detta är motsatsen till det ställningstagandet som RB intog före Covid-19. Om ni kommer ihåg så sa Ingves på den tiden att det som RB inte ville göra var att höja räntorna för snabbt för att bekämpa inflationen och riskera att skada ekonomin. Vad Ingves sa är att RB vill se till att inflationen är högre innan den agerar. RB kommer inte att vara proaktiva, vilket är vad centralbanker historiskt alltid har varit. De vill alltid förebygga inflation.
Man vill inte släppa ut anden ur flaskan.
Men RBs strategi efter Covid-19 var att släppa ut anden och sedan försöka stoppa in den igen om den faktiskt kom loss.
En hemskt dålig plan.
Hushållen underskattar gravitationen av situationen som har uppstått. Vi befinner oss i ett stagflationsartat tillstånd som sakta mumsar iväg på ekonomin.
Det finns en anledning till att man inte vill släppa ut anden ur flaskan: Det är för att det svårt att stoppa in den igen. -Det är därför det är värt den kortsiktiga smärtan och inte släppa ut den överhuvudtaget, för att hindra den från att ta sig ut från början, för man har mycket värre smärta om man släpper ut den och försöker stoppa in den igen.
Även om Ingves nu erkänner att det kommer att bli smärtsamt, underskattar han hur helvetisk smärtan kommer bli.
Jag tror fortfarande att RB kommer att vända om någon gång, även om oddsen för den svängningen nu pressas tillbaka av marknaderna givet det åtagande som RB har för att bekämpa inflationen, och se till att oavsett framgång att de har sticks in the game...jag tror att detta åtagande inte är så ärligt som Ingves hävdar, eftersom smärtan som han är villig att acceptera, är mycket mycket mildare smärta än vad som faktiskt kommer att levereras om Riksbanken kommer att hålla fast vid sitt ord om att försöka få inflationen i närheten av 2%.
Smärtan som RB skulle behöva dela ut för att låta ekonomin framgångsrikt återställa inflationen till 2%, skulle vara mycket värre än smärtan som hushållen kände '08 och '90. -Och om den smärtan var för mycket för RB, och RB ändå ingrep, varför skulle den då inte göra samma sak igen? Är Riksbanken verkligen så engagerad i att bekämpa inflationen och få ner den till 2%, att den inte bryr sig om vad som händer? Jag tror inte det. Jag tror att den enda anledningen till att RB hävdar att den är engagerad i detta mål är för att den tror att den kan uppnå målet med en minimal mängd smärta.
Detta liknar mer någon form utav låt-pladdret-gå-operationer av RB.
När man inte har några sticks in the game så måste man vara högljudd istället. -Och det är precis vad Ingves gör. Ingves måste prata hårt om att bekämpa inflationen eftersom han inte kan agera hårt. Men han kan inte låta marknaderna få veta att han inte kan agera hårt, eftersom det skulle skapa en ännu större kris.
Det DR. Ingves inte kan berätta för hushållen är att han inte längre har kontroll över Frankenstein. Och Frankenstein är på väg att gå bananas.