Citat:
Jag fattar, trodde att min text försvann också ett tag och höll på att gå upp i molekyler men sen lyckades jag få upp den ändå till sist..
Jag känner igen det du skriver, så har det varit för mig också, längre tillbaka.
Och det jag lärt mig längs min egen resa är att allt som triggar en bottnar i oläkta sår i en själv, där mycket härstammar från ens barndom/yngre år.
Och det kan kräva mycket grävande i ens eget psyke för att få fatt på vad det är i ens eget förflutna som triggas av händelser i nuet.
Psyket fungerar ju så att den bäddar in och döljer sånt för ens medvetande, en copingmekanism…så det ligger där och pyr och flyter upp här och där av händelser som kan tyckas triviala.
Och ju mer man grävt i sig själv, desto bättre blir man på att förhålla sig neutralt till saker…även vid händelser där man har all ”rätt” att bli förbannad etc…för att man har en djupare förståelse för sig själv, vilket i sin tur ger en en djupare förståelse för andra.
Och det betyder ju inte nödvändigtvis att man ska vara jävligt chill med att andra beter sig som skit ibland, men man förstår att även dom går runt med olösta trauman och agerar genom dom, oförmögna att se att dom bottnar i försvarsmekanismer som gör att man tolkar sin omvärld genom diverse mentala ”filter”, som gör att man kan uppfatta och förhålla sig till verkligheten på helt olika sätt.
Det är ju ingen lätt process att skotta sig igenom, och jag förstår att du känner dig galen ibland. Men jag kan lova dig att du inte är det.
Men vi lever i ett samhälle idag där vi egentligen borde ha en sån djup förståelse för det mänskliga psyket, människors olikheter osv men det är mest liksom ”på papperet”, i praktiken har vi inte kommit så långt i vår förståelse. För det skammas hej vilt kring diagnoser och missbruk osv, men alldeles för få är beredda att se sina egna inre psykologiska strukturer, hur man bidrar till att vidmakthålla den typen av synsätt både gentemot sig själv och andra, och samhället i stort.
Det är alltid lättare att ”boxa in” människor som avviker från det man själv anser vara ”normalt” för att man ska slippa gräva sig djupare förbi det, en copingmekanism helt enkelt. Alla andra är ”galna” och beter sig konstigt och dumt etc, men det är sällan folk ställer sig själv frågan varför det är så, egentligen.
Människan är expert på att förenkla komplexa ting.
Enkelt är bekvämt.
Då kan man rulla på i samma hjulspår som man alltid rullat i…och det är ju tryggt. Och behovet av trygghet står alltid över behovet av förståelse…om man inte ger sig själv en mental käftsmäll och tvingar sig själv att se saker på nya/andra sätt, även om det känns nytt, ovisst, jobbigt och obehagligt.
Jag kan förstå att man kan tänka ’bipolär’ kring hur du beskriver dig själv; men det är mest när man skummar på ytan….för det finns många saker som härstammar från uppväxt och trauman som yttrar sig på precis samma sätt.
Om jag fått en spänn alla gånger nån i min egen närhet gått och mumlat om att jag måste vara bipolär så hade jag varit rik idag.
Jag är utredd för det också men dom kom fram till att det inte var så…men i ett senare skede så utreddes jag även för ptsd, och jag förstod ju själv, när jag började gräva djupare att så mycket i mitt mående och min ”personlighet” härstammar från det.
Klart jag vill hjälpa om jag kan 🙂 jag har ett stort intresse för det mänskliga psyket, inte minst hur allt kan kopplas till mina egna resor, genom allt skit jag gått igenom…och det gör det ännu mer värt all möda att hjälpa andra på vägen.
Vill förresten tipsa om ett konto på Insta.
En Dr Nicole LePera som skriver mycket om sånt här.
Hon har även skrivit en bok som heter ’how to do the work’, och hon har varit ett stort ledljus för mig i många år.
Check her out. 🤓
https://instagram.com/the.holistic.p...d=YmMyMTA2M2Y=
Det blev en halv roman det här, men vaffan…man taggar ju till. 😁😝
Jag känner igen det du skriver, så har det varit för mig också, längre tillbaka.
Och det jag lärt mig längs min egen resa är att allt som triggar en bottnar i oläkta sår i en själv, där mycket härstammar från ens barndom/yngre år.
Och det kan kräva mycket grävande i ens eget psyke för att få fatt på vad det är i ens eget förflutna som triggas av händelser i nuet.
Psyket fungerar ju så att den bäddar in och döljer sånt för ens medvetande, en copingmekanism…så det ligger där och pyr och flyter upp här och där av händelser som kan tyckas triviala.
Och ju mer man grävt i sig själv, desto bättre blir man på att förhålla sig neutralt till saker…även vid händelser där man har all ”rätt” att bli förbannad etc…för att man har en djupare förståelse för sig själv, vilket i sin tur ger en en djupare förståelse för andra.
Och det betyder ju inte nödvändigtvis att man ska vara jävligt chill med att andra beter sig som skit ibland, men man förstår att även dom går runt med olösta trauman och agerar genom dom, oförmögna att se att dom bottnar i försvarsmekanismer som gör att man tolkar sin omvärld genom diverse mentala ”filter”, som gör att man kan uppfatta och förhålla sig till verkligheten på helt olika sätt.
Det är ju ingen lätt process att skotta sig igenom, och jag förstår att du känner dig galen ibland. Men jag kan lova dig att du inte är det.
Men vi lever i ett samhälle idag där vi egentligen borde ha en sån djup förståelse för det mänskliga psyket, människors olikheter osv men det är mest liksom ”på papperet”, i praktiken har vi inte kommit så långt i vår förståelse. För det skammas hej vilt kring diagnoser och missbruk osv, men alldeles för få är beredda att se sina egna inre psykologiska strukturer, hur man bidrar till att vidmakthålla den typen av synsätt både gentemot sig själv och andra, och samhället i stort.
Det är alltid lättare att ”boxa in” människor som avviker från det man själv anser vara ”normalt” för att man ska slippa gräva sig djupare förbi det, en copingmekanism helt enkelt. Alla andra är ”galna” och beter sig konstigt och dumt etc, men det är sällan folk ställer sig själv frågan varför det är så, egentligen.
Människan är expert på att förenkla komplexa ting.
Enkelt är bekvämt.
Då kan man rulla på i samma hjulspår som man alltid rullat i…och det är ju tryggt. Och behovet av trygghet står alltid över behovet av förståelse…om man inte ger sig själv en mental käftsmäll och tvingar sig själv att se saker på nya/andra sätt, även om det känns nytt, ovisst, jobbigt och obehagligt.
Jag kan förstå att man kan tänka ’bipolär’ kring hur du beskriver dig själv; men det är mest när man skummar på ytan….för det finns många saker som härstammar från uppväxt och trauman som yttrar sig på precis samma sätt.
Om jag fått en spänn alla gånger nån i min egen närhet gått och mumlat om att jag måste vara bipolär så hade jag varit rik idag.
Jag är utredd för det också men dom kom fram till att det inte var så…men i ett senare skede så utreddes jag även för ptsd, och jag förstod ju själv, när jag började gräva djupare att så mycket i mitt mående och min ”personlighet” härstammar från det.
Klart jag vill hjälpa om jag kan 🙂 jag har ett stort intresse för det mänskliga psyket, inte minst hur allt kan kopplas till mina egna resor, genom allt skit jag gått igenom…och det gör det ännu mer värt all möda att hjälpa andra på vägen.
Vill förresten tipsa om ett konto på Insta.
En Dr Nicole LePera som skriver mycket om sånt här.
Hon har även skrivit en bok som heter ’how to do the work’, och hon har varit ett stort ledljus för mig i många år.
Check her out. 🤓
https://instagram.com/the.holistic.p...d=YmMyMTA2M2Y=
Det blev en halv roman det här, men vaffan…man taggar ju till. 😁😝
Du tar ta mig fan i från tårna i dina inlägg.
Åter igen, givande läsning, återkommer imorgon när jag sitter vid burken, för mycket att svara på från luren.
Tack igen, det är oerhört givande att höra från någon som redan seglat dessa hav.
Citat:
Det kan debutera senare och skoven kan variera mellan individer och det finns olika typer.
Manisk vid PTSD, absolut. Resten kan jag inte känna igen och min tanke var att det låter som bipoläritet.
Har du möjligen fått ut mediciner i samband med den här diagnostisering av PTSD?
Antidepressiva t.ex?
Det kan isåfall vara det att du fått din debut av din bipolära sjukdom pga mediciner men kan jag tillägga, jag hade definitivt PTSD som ung och på antidepressiva blev jag som en lackad höns som bara for runt. Dock inga andra av dina symptom.
Manisk vid PTSD, absolut. Resten kan jag inte känna igen och min tanke var att det låter som bipoläritet.
Har du möjligen fått ut mediciner i samband med den här diagnostisering av PTSD?
Antidepressiva t.ex?
Det kan isåfall vara det att du fått din debut av din bipolära sjukdom pga mediciner men kan jag tillägga, jag hade definitivt PTSD som ung och på antidepressiva blev jag som en lackad höns som bara for runt. Dock inga andra av dina symptom.
Nej, bara sömnpiller och atarax, äter dock inte ataraxen då den inte hjälper.
Citat:
Jag kan vara bipolär, vem vet.
Min PTSD kommer troligtvis från min barndom, om du kikar i min posthistorik så ser du en tråd jag skapat i psykisk hälsa där jag beskriver mitt mående i övrigt och lite allmänhistorik.
Detta utesluter inte nödvändigtvis bipoläritet, men jag kan tänka mig att det finns en hel del korsade diagnoskriterier emellan dom två.
Oavsett så tack för ditt svar!
Citat:
Sömnpiller bör inte göra dig hypersexuell 🤔 Nej, bara sömnpiller och atarax, äter dock inte ataraxen då den inte hjälper.
Jag kan vara bipolär, vem vet.
Min PTSD kommer troligtvis från min barndom, om du kikar i min posthistorik så ser du en tråd jag skapat i psykisk hälsa där jag beskriver mitt mående i övrigt och lite allmänhistorik.
Detta utesluter inte nödvändigtvis bipoläritet, men jag kan tänka mig att det finns en hel del korsade diagnoskriterier emellan dom två.
Oavsett så tack för ditt svar!
Jag kan vara bipolär, vem vet.
Min PTSD kommer troligtvis från min barndom, om du kikar i min posthistorik så ser du en tråd jag skapat i psykisk hälsa där jag beskriver mitt mående i övrigt och lite allmänhistorik.
Detta utesluter inte nödvändigtvis bipoläritet, men jag kan tänka mig att det finns en hel del korsade diagnoskriterier emellan dom två.
Oavsett så tack för ditt svar!
Jag ska läsa imorgon när jag har bättre koncentration.
Man ska dock minnas att vi inte är läkare och psykologer på forumet. Men lite inputs att överväga kan ju komma ibland.
Citat:
Hahaha jomen, jag har svårt att göra saker lite halvdant när jag blir engagerad.😬😉🤣
Gör så. Ingen sexuell brådska, som min farfar brukade säga.
Tack själv Snuset! 😘
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
